Polyoximetylen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kemisk strukturformel för polyoximetylen.

Polyoximetylen (POM) är en polymer och en elastisk termoplast. Alternativa namn polyformaldehyd eller acetalplast, då polymeren är uppbyggd av acetalgrupper.

Handelsnamn är Acetal, Polyacetal, Delrin, Hostaform och Tenac.

Fysikaliska egenskaper
  • Densitet 1 400-1 500 kg/m3
  • Smältpunkt 175 °C
  • Flampunkt 375 °C. Självantänder, ej självslocknande

Låg friktion.

Är inte UV-resistent, och bör därför ej användas i miljöer där långvarigt solljus förekommer. Olämpligt för varmvattenarmatur.

Efter betning kan POM-detaljer övermålas med de flesta färgtyper. [1]

Tillverkningsmetoder

Vid skärande bearbetning är POM kortspånig och lämpar sig därför väl för bearbetning i automatmaskiner. Materialet kan varmbockas och svetsas med ultraljud och friktion, men är svårt att limma. Går bra att formspruta och dra till tråd och stångprofiler. Kan som råmaterial levereras i form av skivor.

Exempel på tillverkningar

Kugghjul, rullar, gångjärn, flöjter, gitarrplektrum.

Konstruktioner, där flera POM-detaljer glider mot varandra är olämpliga, eftersom delarna då kan hugga fast i varandra p g a friktionssvetsning. Konstruktioner att undvika:

  • I en kuggväxel med icke-ideal kuggprofil, där kraftöverföringen inte sker med rullning hela arbetscykeln, måste alltså det hjul som ett POM-hjul arbetar mot vara tillverkat av annat material än POM.
  • Ett gångjärn av POM får inte användas hårt belastat i kontinuerlig drift så länge att glidytorna blir varma, ty då föreligger risk för huggning genom friktionssvetsning.
Hälsa

Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) har godkänt POM för användning vid livsmedelhantering.

Not[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katalog #49 (2000‑2002) från Elfa AB

Acetalplast förekommer som homopolymer och copolymer. Homopolymeren har bättre mekaniska egenskaper, copolymeren har bättre beständighet mot varmvatten.

Se även[redigera | redigera wikitext]