Fläckig sabeltimalia

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pomatorhinus erythrocnemis)
Fläckig sabeltimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTimalior
Timaliidae
SläkteErythrogenys
ArtFläckig sabeltimalia
E. erythrocnemis
Vetenskapligt namn
§ Erythrogenys erythrocnemis
AuktorGould, 1863
Synonymer
  • Megapomatorhinus erythrocnemis
  • Pomatorhinus erythrocnemis
  • Fläckbröstad sabeltimalia (numera trivialnamnet på M. mcclellandi)

Fläckig sabeltimalia[2] (Erythrogenys erythrocnemis) är en fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fläckig sabeltimalia är en 22–25 cm lång fågel med gula ögon och grå nedåtböjd näbb. Ovan är den olivbrun på hjässa och ovansida och i ansiktet och på flankerna rostbrun. Vidare är den vit på strupe och buk, med mörka fläckar eller streck på övre delen av bröstet. Benen är ljusbruna. Arten skiljer sig från gråsidig sabeltimalia som har närapå identisk ovansida, genom avvikande teckning i ansiktet och på undersidan samt helmörk näbb.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns enbart på Taiwan.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades fläckig, gråsidig och fläckbröstad som en och samma art, ibland tillsammans även med rostkindad sabeltimalia.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier[5] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fläckig sabeltimalia hittas i undervegetation och på lägre nivå bland träd i bergstrakter, från 50 till 1975 meters höjd. Den födosöker på marken på jakt efter insekter, med kraftiga sparkande rörelser med benen. Arten har konstaterats häcka i mars med en kull på fyra ägg.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett relativt begränsat utbredningsområde men anses inte vara hotad och tros öka i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
  • Rasmussen, PC and JC Anderton. 2005. Birds of South Asia: The Ripley Guide. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8487334672

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Erythrogenys erythrocnemis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.
  6. ^ Collar, N. and C. Robson (2020). Black-necklaced Scimitar-Babbler (Megapomatorhinus erythrocnemis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sbsbab2.01

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]