Pontus Widén

Från Wikipedia
Version från den 26 mars 2017 kl. 00.11 av Bandy Hoppsan (Diskussion | Bidrag) (Kategori:Presidenter för Federation of International Bandy)
Pontus Widén
Personlig information
NamnJohn Pontus Widén
SmeknamnPottan
Födelsedatum11 oktober 1920
FödelseortSverige Villberga, Sverige
Dödsdatum10 maj 1983 (62 år)
Nummer10
PositionForward
Juniorkarrär
1937 - 1939 Västerås SK
Seniorkarriär*
År
1939 - 1956
Klubb
Västerås SK
SM (GM)
107 (123)
Landslag**
År
Landslag
Sverige Sverige
SM (GM)
4 (3)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas för de inhemska ligorna endast och är korrekt per den 31 oktober 2013.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 31 oktober 2013.
Sveriges landslag i bandy uppställt inför landskampen mot Finland på Stockholms stadion den 23 februari 1947. Tvåa från vänster Pontus Widén.

Pontus Widén, född den 11 oktober 1920, död den 10 maj 1983, var en svensk spelare och idrottsledare i bandy. Ordförande för Västerås SK 1955–1959, ordförande för Västmanlands Bandyförbund 1957–1967, ordförande i Svenska Bandyförbundet 1970–1983, president i det Internationella Bandyförbundet 1978–1983.[1]

Sifferdata

  • Klubbar: Västerås SK BK, VSK 1923-1942
  • Position: Vänsterinner
  • SM-finaler: 7 (9 inkl omspel) (1942, 1943 (2ggr), 1944, 1946 (2ggr), 1947, 1948 och 1950)
  • SM-guld: 4 (1942, 1943, 1948 och 1950)
  • Allsvensk skyttekung: 1944, 1950, 1951
  • Landskamper: 4 (1942-1950)
  • Landskampsmål: 3
  • Allsvenska/Div1 Matcher: 107
  • Allsvenska Mål: 123 (inklusive VSK:s 500:e)
  • Stor grabb: Nr 42
  • Invald i Svensk Bandy Hall of Fame: Nr 5[2]

Biografi

Pontus Widén arbetade som försäljare av maskiner. Efter att ha varit försäljningschef på ANA i Enköping startade han den 1 september 1966 Pontus Widén Maskin AB i Västerås, ett företag med bland annat försäljning och service av lantbruksmaskiner som ännu drivs med huvudkontor i Västerås och verksamhet i Uppsala, Rättvik och Hedemora.

Pontus Widén startade sin bandykarriär i VSK:s juniorlag 1937, debuterade i VSK:s A-lag 1939 och vann den allsvenska skytteligan tre gånger. Av dessa tre segrar är den mest imponerande den från 1944 då han vann skytteligan med 17 mål på sex matcher. VSK hade mycket tack vare Pontus Widén en storhetsperiod under 40-talet. Från säsongen 1939–1940 till 1951–1952 vann VSK serien åtta gånger och blev aldrig sämre än trea, spelade sju finaler och vann fyra SM.

Redan som aktiv spelare blev Pontus Widén ordförande i VSK 1955, en post han höll fram till 1959. Som ordförande i VSK var han en av de starka krafterna bakom världens första konstfrusna bandyarenaRocklunda IP invigd 2 december 1956. Via ordförandeposter i Västmanlands bandyförbund samt Svenska bandyförbundet nådde han presidentposten i det Internationella Bandyförbundet, IBF. Under sin period som president i IBF fick han också glädjen att se Sverige vinna sina två första VM-guld 1981 och 1983 samt uppleva bandyns spridning till Nordamerika.

Pontus Widén har en mycket lång meritlista och den innehåller förutom bandyframgångar också bl.a. en SM-final 1943 i ishockey för IK Göta mot Hammarby IF, förlust 4–1, fotboll i dåvarande div 2 för Djurgårdens IF samt vissa framgångar i tennis. Widén var inte bara en av Västerås SK:s stora bandyprofiler, utan han tillhör även svensk och internationell bandys färgstarkaste figurer.

Ett par månader innan sin bortgång fick han ta emot H.M. Konungens medalj av 8:e storleken.

Övrigt

Svenska Bandyförbundet och representanter för Pontus Widéns efterlevande delar varje år, i samband med SM-finalen, ut stipendium ur Pontus Widéns Minnesfond, till förtjänta arrangemang, klubbar och ledare som har gjort en stor insats för ungdomsbandyn. Den förste stipendiaten blev 1984 Tom Jemtrén, Västerås SK Bandyklubb.

Widénska gymnasiet i Västerås är uppkallat efter Pontus Widén och inriktar sig på idrott.[3]

Pontus Widén är invald i Svensk Bandy Hall of Fame som nummer fem.[4]

Företrädare:
Arne Argus
Ordförande för Svenska Bandyförbundet
19701983
Efterträdare:
Sten Lindström
Företrädare:
Grigorij Granaturov
President för internationella bandyförbundet
19781983
Efterträdare:
Grigorij Granaturov


Se även

Källor

Fotnoter