Portal:Arkitektur/Arkiv 2008

För att lägga in en artikel du anser är av bra kvalitet och vill uppmärksamma på något sätt, skapar du en rubrik för den månad du vill artikeln ska visas samt skriver en sammanfattning med tillhörande bild. Alternativt kan du föreslå en artikel på diskussionssidan, som granskas och om den är tillräckligt bra läggs den sedan upp.

Månadens byggnadsverk[redigera | redigera wikitext]

Januari[redigera | redigera wikitext]

Taj Mahal (hindi: ताज महल, urdu:تاج محل) är ett mausoleum i Agra i Indien. Mogul härskaren Shah Jahan lät uppföra detta mausoleum över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal. Uppförandet inleddes 1632 och slutfördes omkring 1648. Vem som var ansvarig för formgivningen är något som är omdebatterat, men det står klart att det var flera arkitekter och hantverkare som stod för utformandet av mausoleet, och Ustad Ahmad Lahauri anses vara den mest troliga huvudarkitekten.

Taj Mahal anses generellt vara det finaste exemplet på mogularkitektur, en stil som kombinerar element från persisk, turkisk, indisk och islamsk arkitektur. Det vita kupolförsedda mausoleet är den mest bekanta delen av monumentet, men Taj Mahal består av flera byggnader. 1983 togs Taj Mahal upp på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen "ett universellt beundrat mästerverk bland världsarv."

Februari[redigera | redigera wikitext]

Unité d'Habitation är en typ av gigantiskt flerbostadshus, utvecklad av den fransk/schweiziske arkitekten Le Corbusier. Denna byggnadstyp kom till under efterkrigstiden, då behovet av nya bostäder var enormt i syd- och centraleuropa. Konceptet byggde på att man skulle bo i jättelika bostadsblock med plats för över 1600 boende. Dessa block, eller enheter, skulle i princip kunna fungera som självförsörjande städer vad gäller funktioner, arbetstillfällen och service.

Det första, och mest kända exemplet av Le Corbusiers Unité d'Habitation, Cité Radieuse, står i Marseille och uppfördes 1947-1952 som ett hus för mindre bemedlade familjer. Förutom lägenheter i etage inrättades en restaurang, ett kapell, butiker, bibliotek, en skola och ett hotell. På taket finns en terrass med motionsspår och utsikt över Medelhavet. Idag har många av verksamheterna lämnat byggnaden och de flesta av lägenheterna är omvandlade till exklusiva bostadsrätter.

Mars[redigera | redigera wikitext]

Världskulturmuseet är ett statligt museum i utkanten av centrala Göteborg, bredvid Universeum och Liseberg. Det är en byggnad med mycket spännande arkitektur och en stor vikt lades vid den under byggnationen. Arkitekterna Cécile Brisac och Edgar Gonzalez kallade sitt bidrag i arkitekttävlingen för Ice Cube. Detta beroende på att formerna sas efterlikna de naturliga variationerna hos en iskub. Statens Fastighetsverk motiverade sitt val med följande: Ice Cube bevarar genom sin relativt begränsade byggnadsarea betydligt mer av områdets gröna karaktär än övriga förslag, samtidigt som byggnaden annonserar sig mycket väl åt alla håll. Byggnaden har vunnit flera priser för sin udda och utmanande arkitektur. Bland annat Kasper Salinpriset och Award for Excellence in Design som delas ut av AIA, The American Institute of Architects.

April[redigera | redigera wikitext]

Eiffeltornet, är beläget i Paris på Champ de Mars och är stadens förmodligen mest kända byggnad och ett av världens mest kända landmärken.

Eiffeltornet uppfördes 1887-1889 för att bli den pampiga entrén till världsutställningen Exposition Universelle som anordnades 1889 för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen. Det konstruerades av Gustave Eiffel och hans medhjälpare, ingenjörerna Emile Nouguier och Maurice Koechlin, samt arkitekten Stéphen Sauvestre. Tornet invigdes 31 mars 1889, men allmänheten fick inte tillträde förrän den 6 maj samma år.

Tornet var vid invigningen 300 meter högt, men höjden ökades år 1959, när man placerade en 24 meter hög TV-mast på den absoluta toppen. Eiffeltornet var världens högsta konstruktion ända fram till 1930 då Chrysler Building invigdes. Metallkonstruktionen består av ungefär 12 000 järnbalkar, som är sammanfogade med 2,5 miljoner nitar. Konstruktionen är så stabil, att motsvarande mängd solitt stål ryms i en kub med en sida på knappt tio meter.

Maj[redigera | redigera wikitext]

Tempietto eller Il Tempietto (italienska ’det lilla templet’) är ett litet kapell i form av ett rundtempel på klostergården till kyrkan San Pietro in Montorio på Janiculum i Rom. Det ritades av den italienske arkitekten Donato Bramante och uppfördes omkring 1506 (vissa källor anger 1502). Templet anses vara en av de mest fulländade byggnaderna i arkitekturhistorien. Det uppfördes på den förmodade platsen för aposteln Petrus martyrium. Med Tempietto inledde Bramante ett nytt skede i renässans arkitekturen. Han avstod från all överflödig utsmyckning och återinförde den korrekta användningen av de klassiska ordningarna i denna lilla byggnad – en tholos omgiven av en kolonnad av sexton toskanska kolonner, som står på jämna avstånd från varandra och bär upp ett platt entablement med en fris med metoper och triglyfer, inte valvbågar, vilket tidigare hade varit det vanliga. Kapellet gav konkret uttryck åt tanken på en fristående, centralt planerad kyrka vilken kröns av en semisfärisk kupol.

Juni[redigera | redigera wikitext]

Einsteinturm är ett observatorium i Potsdam utanför Berlin, uppkallat efter Albert Einstein. Ritat av arkitekten Erich Mendelsohn och färdigställt 1921. Einsteinturm var på sin tid en revolutionerande konstruktion, och brukar räknas till expressionismens främsta byggnadsverk.

Astrofysikern Erwin Finlay-Freundlich började 1917 skissa på ett nytt observatorium som var särskilt anpassat för att kontrollera Albert Einsteins allmänna relativitetsteori experimentellt. Finlay-Freundlich hade personliga kontakter med arkitekten Erich Mendelsohn, som intresserade sig för nya arkitektoniska uttrycksformer baserade på modern byggnadsteknik som stål och armerad betong. De nya "elastiska" materialen skulle användas för att skapa en helt ny sorts byggnadskonst, som skulle "skilja sig från allt vi tidigare kommit i kontakt med". Den tyska ekonomin var mycket ansträngd under åren efter första världskriget, och det var mycket tack vare Einsteins personliga popularitet och världsrykte som projektet kunde färdigställas. Som astrofysiskt laboratorium har det egentligen aldrig haft någon större betydelse.

Juli[redigera | redigera wikitext]

Parthenon (på grekiska Παρθενών) är ett tempel som byggdes mellan 447 f.Kr. och 433 f.Kr. på Akropolis i Aten som en hyllning till Pallas Athena. Byggnadens officiella namn var Jungfru Athenas tempel men det kallades vanligen παρθένος (parthenos, ’jungfru’). Parthenon ersatte ett äldre tempel som förstörts av perserna under en tid då Perikles styrde Aten. Arkitekterna bakom Parthenon hette Iktinos och Kallikrates.

Trots att det näraliggande Hefaistostemplet är det mest kompletta bevarade exemplet på tempel av dorisk ordning, betraktades Parthenon, på sin tid, som det "finaste". Templet, skrev John Julius Norwich, "åtnjuter ett rykte som det mest perfekta doriska tempel som någonsin byggts". Även under antiken var dess arkitektoniska förfining legendarisk, särskilt den utstuderade överensstämmelsen mellan stylobaternas böjning, tempelväggarnas avsmalnande och "kolonnernas entasis". Parthenon var genomtänkt utsmyckat med marmorskulpturer både invändigt och utvändigt. Dessa har bara delvis bevarats, men ger en god bild över de flesta av de som gått förlorade.

Augusti[redigera | redigera wikitext]

Hötorgsskraporna eller vanligen kallade "Hötorgshusen", är fem höghus i Stockholm på Norrmalm mellan Hötorget och Sergels torg. De är 72 meter höga och har 19 våningsplan. Redan 1945 hade arkitekten Sven Markelius fått i uppdrag att göra stadsplaner för trakten kring Sveavägens östra del. Många arkitekter engagerades i frågan, bland annat David Helldén, Paul Hedqvist och Tage William-Olsson. Länge diskuterades utformningen av cityhöghusen. Det fanns förslag med både två och tre byggnadsvolymer utan markanta höghus, fyra höghus, sex stjärn-höghus och till och med idéer med nio skyskrapor.

Den stora cityomvandlingen på 1950- och 1960-talet har gett Hötorget ett helt nytt ansikte. De fem höghusen ritades av fem olika arkitekter respektive arkitektkontor, alla tillhörde den dåvarande svenska arkitekteliten. Utvändigt är husen sig ganska lika, man eftersträvade en enhetlig framtoning, bara i val av fasadernas gestaltning och material fick arkitekterna fria händer. Fasaderna är utförda efter curtain wall konstruktion, där en lätt fasad av glas och aluminium har hängds lik en gardin (curtain) framför den bärande fasadstommen. Genom att utforma byggnadskroppen som två mot varandra förskjutna skivor, lyckades man att få ett slankt yttre intryck.

September[redigera | redigera wikitext]

Det historiska området Klippkyrkorna i Lalibela är en arkeologisk plats i Etiopien beläget i höglandet cirka 2600 m öh, och ligger 640 km norr om Addis Abeba. Platsen upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1978 och är en pilgrimsort för många kristna och används än idag framför allt under kristna högtider.

Området Lalibela, som tidigare kallats Roha, uppkallades av kungen Lalibela. Han regerade åren 1181 till 1221 och enligt legenden konverterade han till kristendomen och tillbringade även en tid i Jerusalem. Området uppfördes under 1200-talet under Zagwe dynastin efter att kung Lalibela hade en gudomlig uppenbarelse. Tidigare antogs det att bygget skedde med hjälp av tempelherrar men troligen utfördes det helt av etiopier. Kyrkorna är uthuggna direkt ur klippan och betecknas därför som monolitbyggnader. Ordet "Bet" betyder "hus". Förutom kyrkobyggnaderna finns även en mängd uthuggna grottor, tunnlar, krypter och gångstigar och igenom området löper den konstgjorda floden Yordannos.

Oktober[redigera | redigera wikitext]

Villa Schröder, är ett hus som ritades av den holländske arkitekten Gerrit Rietveld, uppfört 1924. Huset är ett av de bästa exemplen på De Stijl-arkitektur och anses av en del vara den enda sanna De Stijlbyggnaden.

Fasaden är ett collage av planer och linjer vars komponenter är på ett genomtänkt sätt åtskilda och till synes verkar glida förbi varandra. Färgerna valdes för att förstärka fasadens plastighet; förgrunden är vit och skuggorna gråa, fönster och dörrkarmar svarta, därtill ett antal linjära element i primärfärger. Interiört utgör bostaden på ovanvåningen, med undantag för en toalett och ett badrum, ett stort, öppet område. Rietveld ville forma övervåningen sådan att den skulle kunna användas till vad som helst, och göras öppen eller indelad. Detta uppnåddes med ett system av drag- och skjutbara paneler. När hela ytan är till fullo indelad, består våningen av tre sovrum, badrum och ett vardagsrum. Mellan detta och den helöppna planlösningen finns en ändlös serie av varianter.

November[redigera | redigera wikitext]

Kölnerdomen, tyska Kölner Dom, är en domkyrka i Köln, Tyskland byggd mellan 1248 och 1880, vilket innebär en byggnadstid på 632 år. Grundstenen lades den 15 augusti 1248 av ärkebiskop Konrad von Hochstaden. Inledningsvis skedde byggnationen i raskt tempo, koret invigdes 1322 men efterhand sjönk tempot allt mer. På 1500-talet avstannade byggandet helt och 1560 var långhuset endast halvfärdigt och försett med ett provisoriskt tak. 1800-talets romantiska entusiasm för medeltiden, och målmedvetenheten hos det preussiska hovet gjorde dock att arbetet återupptogs 1842.

De två tornen är 157 meter höga vardera vilket gjorde Kölnerdomen till världens högsta byggnad under fyra år, fram till dess att Washingtonmonumentet blev klart. Men än idag har domen världens största västfasad (huvudfasaden med tornen).En spiraltrappa i södra tornet, på 509 trappsteg, leder till utsiktsplattformen cirka 98 meter ovan mark. Katedralen är listad på UNESCO:s världsarvslista.

December[redigera | redigera wikitext]

Sydney Opera House, på svenska känt som Operahuset i Sydney, utgör en av världens mest kända byggnader, och är beläget i Sydney, Australien. Arkitekt till Sydney Opera House var dansken Jørn Utzon. Det invigdes 20 oktober 1973. Operahuset ligger på Bennelong Point i Sydneys hamn, norr om botaniska trädgården och i närheten av den jättelika Sydney Harbour Bridge.

År 1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn. Utzons förslag blev först förkastat av domarna, men den finske arkitekten Eero Saarinen lyckades ändra juryns åsikt och 1959 sattes spaden i jorden. Projektet kantades av problem och förseningar då den komplicerade konstruktionen verkligen var svår att lösa. Tillsammans med ingenjörsfirman Ove Arup & Partners började Utzon ta sig an utmaningen. Genom att basera huskropparnas runda former på ursnitt ur en sfär lyckades Utzon lösa problemet. Däremot möttes den danske arkitekten av problem med byggherren istället. Den nya regeringen anställde en byggrådgivare som fick slutordet i alla beslut. Utzons protester hjälpte inte och 1966 lämnade han projektet. Trots protester från omvärldens ledande arkitekter fortsatte bygget utan Utzon och man genomförde flera förändringar på bygget för att spara tid och pengar.

Månadens arkitekt[redigera | redigera wikitext]

Januari[redigera | redigera wikitext]

Ralph Erskine, född 24 februari 1914 i London, död 16 mars 2005 på Ekerö, brittisk-svensk arkitekt, professors namn 1999. Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete i Skandinavien uppmärksammades även internationellt. Efter sina studier på Regent Street Polytechnic i London kom Erskine 1939 via Danmark till Sverige. Snart anlände han till Stockholm där han imponerades av Ragnar Östbergs Stockholms Stadshus och av Gunnar Asplunds, Sven Markelius och Sigurd Lewerentz arbeten.

Redan år 1939 startade Erskine sitt eget arkitektkontor med namnet Ralph Erskine Architect and Planner. 1944-1945 fortsatte han med sina arkitekturstudier på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Erskine fick många nationala och internationala utmärkelser, han var bl. a. medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna, hedersdoktor vid Lunds Tekniska Högskola, hedersmedlem av Bund Deutscher Architekten och hedersmedlem på Konstnärsklubben. 1987 fick han Royal Gold Medal for Arcitecture av Royal Institute of British Architects. Ett litet kännetecken på (nästan) alla av Erskins skisser är den lilla varmluftbalongen med vidhängande ankare.

Februari[redigera | redigera wikitext]

Giovanni Lorenzo Bernini, född 7 december 1598 i Neapel, död 28 november 1680 i Rom, var en italiensk skulptör, arkitekt, målare och scen dekoratör under barockepoken. Bernini föddes som son till Pietro Bernini, som var skulptör och verksam i staden. 1605 flyttade familjen Bernini till Rom, där Pietro snart fick i uppdrag att utföra en stor relief för basilikan Santa Maria Maggiore föreställande Jungfru Marie himmelsfärd. Berninis första projekt som arkitekt innebar att utforma en ny fasad till kyrkan Santa Bibiana i östra Rom. Den kyrka, som Bernini ansåg sig vara mest nöjd med, är Sant'Andrea al Quirinale (1658-1671) på Quirinalen. Berninis mest storslagna arkitektoniska verk är dock den ellipsformade Petersplatsen, fullbordad 1667, med sina fyrdubbla kolonnader.

Mars[redigera | redigera wikitext]

Frank Lloyd Wright, född 8 juni 1867 i Richland County, Wisconsin, död 9 april 1959 i Phoenix, Arizona, var en amerikansk arkitekt. USA intog för första gången en central position genom de byggnader som ritades av Frank Lloyd Wright, den hittills främste amerikanske arkitekten.

Wrights mest berömda byggnadsverk är privathuset Fallingwater i Bear Run, Pennsylvania. Det uppfördes 1935-1939 för affärsmannen Edgar Kaufmann på en brant, skogbevuxen tomt och är ett mönster av anpassning av husets interiör och exteriör till det omgivande landskapet. Husets kärna är förankrad i sluttningens övre del för att balansera konsolterrassen, som sträcker sig över ett litet vattenfall. En annan av Wrights mer kända skapelser är Guggenheimmuseet i New York. Den långa spiralformade delen, som ofta har temautsällningar, kantas av olika permanenta utställningsrum. Museet är beläget på Fifth Avenue vid Central Park.

April[redigera | redigera wikitext]

Sir Christopher Wren, född 20 oktober 1632 i Wiltshire, Storbritannien, död 25 februari 1723 på Hampton Court utanför London. Engelsk arkitekt. Wren var prästson och studerade i Oxford, graduerades 1650, utmärkte sig i synnerhet i geometri och tillämpad matematik och blev 1660 professor i astronomi vid universitetet. Men snart leddes han över till sitt blivande fack, arkitekturen, samt blev biträde åt John Denham, överintendent för de allmänna byggnaderna.

Wrens första byggnadsverk var Sheldonian Theatre i Oxford och Pembroke College i Cambridge (bägge 1663). 1665 reste han till Paris, där han studerade de byggnadsverk, som uppförts under Ludvig XIV, och gjorde bekantskap med Bernini, tidens mest berömde arkitekt. I september 1666 inträffade den eldsvåda, som ödelade största delen av London. Denna olyckshändelse blev utgångspunkten för Wrens storartade verksamhet. Hans storslagna nya stadsplan blev visserligen ej antagen, men den plan, han uppgjorde till ny en kyrka Sankt Paulskatedralen i stället för den brunna Old St Pauls-katedralen, fick han utföra.

Maj[redigera | redigera wikitext]

Ragnar Östberg, född 1866, död 1945, var en svensk arkitekt och konstnär, professor i arkitektur vid Konsthögskolans arkitekturskola 1922-1932. Han utbildade sig först till affärsman och öppnade kontor på Skeppsbron i Stockholm, men började studera arkitektur vid Tekniska högskolan och Konstakademien. Hans stil beskrivs som eklektisk där kosmopolitiska och exotiska drag förenas med storsvenska ideal med ett snillrikt sinne för detaljer. Stilen bär tydliga spår av Arts and Crafts, William Morris hantverkarideal, samt senviktorianska och gotikinspirerade arkitekter som Philip Webb, Norman Shaw och Charles Francis Annesley Voysey. Han räknas till en av de mest betydelsefulla arkitekterna som Sverige haft, trots att hans klassiska stil stod i motsättning till den framväxande funktionalismen. Under sin livstid erhöll han flera utmärkelser, bland andra guldmedalj från The Royal Institute of British Architects och från The American Institute of Architects, samt utnämnd till hedersledamot av Royal Academy och ordförande i Stockholms skönhetsråd.

Juni[redigera | redigera wikitext]

Karl Friedrich Schinkel, född 1781, död 9 oktober, var en preussisk (tysk) arkitekt, stadsplanerare och målare. Han var en av de tongivande för den preussiska klassicismen. Schinkel studerade arkitektur vid Bauakademie i Berlin för David och Friedrich Gilly samt vistades 1803-05 i södra Europa, huvudsakligen i Italien. År 1810 blev han anställd vid den nyinrättade Baudeputation, vid den preussiska förvaltningens reorganisation 1815 blev han Oberbaurath, 1820 professor och medlem av akademiens senat och 1839 Oberbaudirektor. De byggnader han en tid framåt fick utföra var hållna i klassisk stil, men hans sätt att använda de antika formerna var genialiskt självständigt. Det första av dessa verk var Neue Wache vid Unter den Linden (1816-18) med en dorisk fasad, samarbetad med en fast, kastellartad byggnadsmassa av strängt, slutet allvar. Så följde Schauspielhaus på Gendarmenmarkt (1819-21, nuvarande Konserthuset) och därefter Altes Museum (1822-29). Närmast efter dessa tre storverk följde en byggnad av helt annan art, Werderkyrkan (1825-28), i gotik, men modifierad i klassisk anda och skäligen nykter. Här liksom i den 1832-35 uppförda Byggnadsakademien förde Schinkel det typiskt nordtyska tegelbygget in i Berlinarkitekturen. Han gav härmed nya uppslag av betydenhet.

Juli[redigera | redigera wikitext]

Lars Sonck var en av mest namnkunniga och produktiva finländska arkitekterna, som utformat en mängd byggnader i Finland. Han fick hederstiteln professor 1921, och kallades 1930, som den första, till hedersmedlem i Finlands Arkitektförbund. Omedelbart efter realskolan avlade Sonck vid industriskolan i samma stad byggmästarexamen på två år, och sökte sig genast till Polytekniska institutet i Helsingfors. Efter att sålunda ivrigt i åtta år ha studerat byggnadsteknik och -konst utexaminerades Sonck som färdig arkitekt 1894.

Soncks första framgång kom redan innan han hunnit avlägga arkitektexamen, då han vid 23 års ålder vann planeringstävlingen för Mikaelskyrkan i Åbo. Hans stil var väldigt karakteristisk och kunde svårligen definieras som någon speciell "ism". Den hade drag av jugend, men kunde ofta förete gotiska eller nationalromantiska kännetecken.

Augusti[redigera | redigera wikitext]

Philip Johnson, född 1906 i Cleveland, Ohio, USA, död 2005, var en amerikansk arkitekt. Johnson utbildades vid Harvard i arkitekturhistoria 1930 och arkitektur 1940. Han var intendent vid MOMA i New York. Arbetade med Richard Foster 1964-1967 och John Burgee 1967-1987. Johnson introducerade den europeiska, modernistiska arkitekturen i USA. Under 1930-talet befrämjade han denna på flera sätt. Bland annat med hjälp av propaganda genom sin position på MoMA, i synnerhet utställningen 1932, och skrifter, till exempel The International Style: Architecture since 1922 från samma år.

Johnson bröt så småningom med modernismen och senare även med postmodernismen. 1988 arrangerade Johnson en utställning på MoMA i New York som hette Deconstructivist Architecture och presenterade här Zaha Hadid, Frank Gehry, Peter Eisenman, Rem Koolhaas, Daniel Libeskind, Coop Himmelb(l)au och Bernard Tschumi som framtida dekonstruktivister. Om Johnson brukar det sägas att han var mer fokuserad på stil än substans, och han kommer förmodligen att bli ihågkommen snarare som idéspruta än som arkitekt.

September[redigera | redigera wikitext]

Anders Tengbom, född 10 november 1911 i Stockholm, är en svensk arkitekt. Han har kallats den nordiska 1960-talsmodernismens mästare. Tengbom utbildade sig 1930-1934 på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm och gick på Konstakademien 1959-1941. Mellan 1935 och 1936 företog han studieresor till USA, Japan och Kina med hjälp av ett stipendium från Sverige-Amerikastiftelsen. I USA studerade han två terminer under Eliel Saarinen vid Cranbrook Academy of Art strax utanför Detroit. Efter hemkomsten 1936 gick Anders Tengbom in i faderns, Ivar Tengboms, arkitektkontor.

Ett av hans första stora arbeten var Bonnierhuset i Stockholm som han genomförde 1946 tillsammans med fadern Ivar Tengbom, efter förstapris i en tävling 1937. Tengbom utvecklade verksamheten på arkitektkontoret under 1950- till 1970-talen och ritade flera kända byggnader. Här kan nämnas Svenska Arbetsgivareföreningen, SAFs konferensanläggning Skogshem (1958) och Wijk (1969) på Lidingö. I samband med Norrmalmsregleringen fick han uppdraget att rita Hötorgsskrapa nr 2 (1960).

Oktober[redigera | redigera wikitext]

Lancelot "Capability" Brown, född 1716 i Northumberland, Storbritannien, död 6 februari 1783 i London, var en engelsk landskapsarkitekt som skapade över 170 parker, varav många finns kvar än idag.

Som representant för den nya engelska stilen blev han oerhört eftertraktad hos landed families. Brown skapade uppskattningsvis 170 trädgårdar vid de finaste godsen i Storbritannien. Hans verk finns fortfarande kvar bland annat vid Blenheim Palace och Kew Gardens. Hans stil med mjuka börjande gräsmattor som sträckte sig ända fram till huset, träd i klungor, områden och utspridda samt hans serpentinsjöar var en ny stil i det brittiska landskapet och öppnade för kritik mot Brown av många teoretiker på området. Brown har dock inte bara kritiserats utan även hyllats av många.

November[redigera | redigera wikitext]

Antoni Gaudí, född 1852 i Reus, död 1926 i Barcelona, var en katalansk (spansk) arkitekt. Gaudí föddes som son till en kopparsmed och utbildades vid Escola Superior d'Arquitectura i Barcelona. Han inledde sin karriär i nygotisk, morisk, orientaliserande stil men utvecklade med tiden en sensuell, organisk stil med expressionistiska och surrealistiska drag.

Han influerades av Viollet-le-Ducs skrifter, men där denne försökte koppla samman den gotiska konstruktionsprincipen med det nya industrimaterialet stål strävade Gaudí snarare mot hantverket. Han höll fast vid tegel och sten som synliga byggmaterial men förordade diagonala stödbalkar och trädformade balkarrangemang i stället för gotikens parallellogramschema. Gaudí utsågs snabbt till ledare för den nya spanska jugendrörelsen, men han förblev en outsider - trogen sina egna idéer intill slutet. Vid sidan om andra samtida arkitekter som Sullivan och Wright framstår hans egenart mycket tydligt.

December[redigera | redigera wikitext]

Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en svensk arkitekt. Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882-84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Därefter följde 1885-86 den första studieresan, till Italien och Frankrike, vilken sedan följdes av flera andra (bland annat England, Frankrike, Spanien 1888 och Tyskland, Frankrike 1889).

Boberg var en av sin tids främsta svenska arkitekter, även om hans sökande efter nya former blev olika bedömt. Antingen upptog han gamla historiska stilar och använde dem för moderna behov eller skapade nya, så är hans behandling fri från schablon, personlig och alltid intresseväckande. I sina tidigare arbeten, till exempel Stockholms elektricitetsverk eller Gävle brandstation, betonade han starkt byggnadernas och deras olika delars ändamål och sambandet mellan deras yttre och inre. I sina senare byggen synes han huvudsakligen ha sökt stora samlade massor, kraftfulla och verksamma silhuetter.