Positionsartilleriregementet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Positionsartilleriregementet
(A 9)
MILI.002835.jpg
Emblem för Positionsartilleriregementet
Officiellt namnPositionsartilleriregementet
Datum1903–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollTungt fältartilleri
StorlekRegemente
EfterföljareSmålands arméartilleriregemente
Del avIV. arméfördelningen [a]
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
BeskyddareSankta Barbara
FärgerLjusgrå     
Marsch"Positionsartilleriregementets marsch" (Monthan) [b]
Årsdagar4 december [c]
Befälhavare
RegementschefGustaf af Wetterstedt [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.040833.jpg

Positionsartilleriregementet (A 9), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1903–1927. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Positionsartilleriregementet tillkom genom försvarsbeslutet 1901 och bildades officiellt den 23 januari 1903 i Stockholm. Dock hade värnpliktsutbildning redan påbörjats i Stockholm den 24 april 1902.[4]

Regementet var ett tungt artilleriförband. Regementet organiserades på två divisioner om tre batterier, beväpnade med 12 centimeters haubitser samt kulsprutor. År 1906 beslutade man att anskaffa 15 centimeters tunga fälthaubitser till regementet, och 1919 utrustades samtliga batterier vid regementet med denna typ av artilleripjäs.[5]

År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Positionsartilleriregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 9. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen samt från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente. Genom försvarsbeslutet 1925 beslutade riksdagen att avveckla Positionsartilleriregementet som självständigt förband. För att istället sammanslås och uppgå den 1 januari 1928 i Smålands arméartilleriregemente (A 6). Den 4 oktober 1927 hölls en avvecklingsceremoni i Stockholm. Och från den 1 januari 1928 övergick kvarvarande delar i Stockholm till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928 [4][2]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När regementet bildades förlades det 1902 till Storgatan i Stockholm i Livgardet till hästs tidigare kaserner. Efter att regementet sammanslogs och uppgick i Smålands arméartilleriregemente, blev den nya förläggningen i Jönköping.[4]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges regementscheferna åren 1903–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Positionsartilleriregementet 1903-01-23 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 9 1903-01-23 1914-09-30
A 9 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-04-05 1928-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1903–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1905.[1]
  3. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  4. ^ Wetterstedt blev sista chefen vid regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 55
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 214–215
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 297
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ Carlquist (1937), s. 1084

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1084 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Herlitz, Carl (1989). Kungl. Positionsartilleriregementet. Stockholm. Libris 9900672 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]