Positionsartilleriregementet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Positionsartilleriregementet
(A 9)
AM.040833.jpg
Truppslagstecken m/1906
Officiellt namn Positionsartilleriregementet
Datum 1903–1927
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Artilleriet
Roll Tungt fältartilleri
Storlek Regemente
Efterföljare Smålands arméartilleriregemente
Högkvarter Stockholm
Färger Ljusgrå     
Marsch "Positionsartilleriregementets marsch" (Monthan)[1]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg

Positionsartilleriregementet (A 9), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1903–1927. Förbandet var förlagt till Stockholms garnison i Stockholm.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Positionsartilleriregementet tillkom genom försvarsbeslutet 1901 och bildades officiellt den 23 januari 1903 i Stockholm. Dock hade värnpliktsutbildning redan påbörjats i Stockholm den 24 april 1902.[4]

Regementet var ett tungt artilleriförband. Regementet organiserades på två divisioner om tre batterier, beväpnade med 12 centimeters haubitser samt kulsprutor. År 1906 beslutade man att anskaffa 15 centimeters tunga fälthaubitser till regementet, och 1919 utrustades samtliga batterier vid regementet med denna typ av artilleripjäs.[5]

Genom försvarsbeslutet 1914 erhöll regementet beteckningen A 9. Genom försvarsbeslutet 1925 beslutade riksdagen att avveckla Positionsartilleriregementet som självständigt förband. För att istället sammanslås och uppgå den 1 januari 1928 i Smålands arméartilleriregemente (A 6). Den 4 oktober 1927 hölls en avvecklingsceremoni i Stockholm. Och från den 1 januari 1928 övergick kvarvarande delar i Stockholm till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928 [4][2]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När regementet bildades förlades det 1902 till Storgatan i Stockholm i Livgardet till hästs tidigare kaserner. Efter att regementet sammanslogs och uppgick i Smålands arméartilleriregemente, blev den nya förläggningen i Jönköping.[4]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges regementscheferna åren 1903–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Positionsartilleriregementet 1903-01-23 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
No 9 1903-01-23 1914-09-30
A 9 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-04-05 1928-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 207
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 214–215
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 297
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ Carlquist (1937), s. 1084

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1084 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Herlitz, Carl (1989). Kungl. Positionsartilleriregementet. Stockholm. Libris 9900672 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]