Poul Ströyer

Från Wikipedia
Poul Ströyer
Poul Ströyer.
Född13 juli 1923
Köpenhamn, Danmark
Död19 november 1996 (73 år)
Stockholm
BegravningsplatsDjursholms begravningsplats[1]
Konstnärskap
År aktiv1930-talet-1996
MotivPolitisk karikatyr
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
Illustration till Lennart Hellsings Sjörövarbok.

Poul Ströyer, ursprungligen Poul Strøyer, född 13 juli 1923 i Köpenhamn, Danmark, död 19 november 1996 i Stockholm, var en dansk-svensk karikatyrtecknare, målare, grafiker, skulptör och illustratör.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Han var son till snickarmästaren Peder Strøyer Pedersen och Olga Esbensen samt gift med Solveig Margrethe Lauritzen. Ströyer började teckna och måla vid 16 års ålder och studerade senare teckning vid Akademi for fri og merkantil Kunst i Köpenhamn samt bedrev självstudier under resor till bland annat Frankrike, England, Tyskland, Österrike och Italien. Han flyttade till Sverige 1946. Han debuterade som tidningstecknare i den danska Social-Demokraten och i Sverige arbetade han på Stockholms-Tidningen 1951–1957 och därefter på Dagens Nyheter till sin död 1996. På Dagens Nyheter blev han mest känd för sina roliga, satiriska "gubbar", som publicerades nästan dagligen på avdelningen Namn och Nytt. De gavs årligen ut från 1954 under titeln Ströyers Dagbok och från 1990 under titeln Årets Ströyer.

Vid sidan av tecknandet för dagspressen utförde han teckningar för tidskrifterna Söndagsnisse-Strix, Utsikt, All världens berättare, Folket i bild, OBS och ett flertal danska, norska, nederländska, belgiska och amerikanska tidningar. Han tecknade humoristiska och bitska, oftast politiska karikatyrer. Stilen var enkel men träffsäker. Han var även en framgångsrik målare, skulptör och illustratör. Separat ställde han bland annat ut i Södertälje 1949, Galerie Æsthetica 1963 och tillsammans med tre skämttecknare genomförde han en utställning på Bouquinisten i Stockholm. Han medverkade i utställningen Tecknare i Folket i bild som visades på De ungas salong i Stockholm, vandringsutställningen Sörmländska konstnärer och Föreningen Nordiska tecknares utställningar i Oslo och Stockholm.

Poul Ströyer var även känd som en flitig illustratör av egna och andras barnböcker och för sitt samarbete med barnboksförfattaren Lennart Hellsing. Han verkade under många år som illustratör till kåsören Torsten Ehrenmarks alster, liksom han samarbetade med Cello. Själv utgav han barnböckerna Sagan om PP och hans stora horn [2] 1956 och Bytt är bytt 1960.[3]

För sina arbeten belönades Ströyer med flera svenska och internationella priser bland annat Albert Bonniers konstnärsstipendium 1966. Poul Ströyer är begravd på Djursholms begravningsplats.[4]

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

(Urval)

  • Sagan om PP och hans stora horn 1956
  • Bytt är bytt 1960
  • ABC (bok) 1961 (med Lennart Hellsing)
  • Utan ord 1963
  • Boken om bagar Bengtsson 1966 (tillsammans med Lennart Hellsing)
  • PP fixar allt 1972
  • Guld, Grönland och Transsib 1974
  • Följ pilen PP 1979
  • Tre decennier 1980
  • Ströyers skissbok från Paris 1982
  • Minneserinringshågkomster 1989
  • Följa John 1994
  • Ströyers Dagbok (utkom årligen 1954-1989)
  • Årets Ströyer (utkom årligen 1990-1996)

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1953 Den flygande trumman
Lennart Hellsing Lars Barringer Stora Teatern[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ FinnGraven.se, Poul Ströyer, läs online, läst: 12 november 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris
  3. ^ Libris
  4. ^ Ströyer, Poul på SvenskaGravar.se
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Moderna museet
  7. ^ Göteborgs konstmuseum
  8. ^ Biblioteksföreningen: Elsa Beskow-plaketten Arkiverad 17 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine., läst 1 december 2015
  9. ^ Svenska Dagbladet, 6 juni 1996, sid. 18
  10. ^ ”Teater Musik Film: 'Den flygande trumman' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 9. 30 november 1953. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-11-30/325/9. Läst 29 januari 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]