Präriekatträv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Präriekatträv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Swift Fox.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Vulpes
Art Präriekatträv
V. velox
Vetenskapligt namn
§ Vulpes velox
Auktor Say, 1823
Utbredning
Utbredningsområde (se även texten)
Utbredningsområde (se även texten)
Hitta fler artiklar om djur med

Präriekatträv (Vulpes velox) är en art i familjen hunddjur som förekommer i torra områden i Nordamerika. En karaktäristisk skillnad från rödräven, som lever i samma område, är katträvens stora öron.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten är nära släkt med ökenkatträven (Vulpes macrotis) och tidigare betraktades båda under namnet katträv som en enda art. I regioner där utbredningsområdena för båda arter överlappar varandra som i västra Texas och östra New Mexico förekommer ibland hybrider. Enligt nyare genetiska studier är skillnaderna tillräcklig stora för att lista de som två självständiga arter.[2][3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Präriekatträvens päls är på ryggen och sidorna gråaktig med orange skuggor och på buken gul till vit. Skillnader till ökenkatträven består i två svarta fläckar på varje sida av nosens spets. Dessutom är öronen med en längd omkring 6 cm något kortare och mera avrundade än hos ökenkatträven. Med en genomsnittlig vikt av 2 (honor) till 2,2 kg (hannar) är arten tydlig mindre än en rödräv. Kroppslängden ligger mellan 47 och 54 cm och därtill kommer en 25 till 34 cm lång svans.[2]

Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 4/4 M 2/3, alltså 42 tänder.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Präriekatträv förekommer huvudsakligen i Nordamerikas prärieområden. I viss mån har den anpassad sig till människan och lever även på jordbruksmark. Artens utbredningsområde sträcker sig idag främst från sydöstra spetsen av Montana och västra South Dakota i norr till New Mexico och Texas i syd. I de kanadensiska delstaterna Alberta och Saskatchewan var arten omkring 1940 utrotad men den blev senare framgångsrik åter introducerad. I USA var utbredningsområdet vid nybyggarnas ankomst ungefär 40 procent större.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Präriekatträv livnär sig huvudsakligen på kött, och då främst av gnagare och harar. Ibland lyckas de ta en fågel och i tider med mindre tillgång till föda äter den även insekter. Även as och några växtdelar som frukter och solrosfrön spelar en viss roll som föda.[2] Katträven är allmänt nattaktiv och stannar under dagen i lyan.[2] De är mycket bra på att hushålla med vatten och upptar nästan all vätska med födan. Djurets avföring är extremt torr.

Rävens lya placeras oftast i en sandhög och består av 2 till 4 meter långa gångar samt upp till 4 ingångar.[4] Individerna lever vanligen i mindre grupper av ett monogamt par och deras ungar. Ibland kan en främmande hona tillåtas i gruppen och i sällsynta fall iakttogs en hanne vid kullar av två olika honor.[2] Det sociala beteende hos präriekatträven skiljer sig påfallande från andra hundar då gruppen domineras av honan. Honor försvarar sitt revir alltid men hannar letar efter ett nytt revir när honan dör eller när relationen upplösas.[5] Arten är även mer beroende av lyan än andra hundar.[2]

Dräktigheten varar ungefär femtio dagar och honan föder två till fem ungar. Ungarna öppnar sina ögon efter 10 till 15 dagar och visar sig cirka en månad efter födelsen för första gången utanför lyan. De avvänjs efter sju veckor eller något tidigare.[2] Under tiden ungarna diar förser hanen honan med föda.

Vid sidan av människan är prärievarg och rödräv präriekatträvens största fiender. Med sin maximalhastighet av 60 km/h kan präriekatträven undankomma de flesta angrepp.[2]

I naturen blir präriekatträven vanligen 3 till 6 år gammal men individer i fångenskap levde i upp till 14 år.[4]

Hot och skyddsåtgärder[redigera | redigera wikitext]

Beståndet decimerades betydlig under början av 1900-talet på grund av jakt som egentligen var inriktade på vargen och prärievargen.[4] I Kanada listades arten därför 1938 som utdött.[1] Sedan 1983 introduceras präriekatträven åter i Alberta och Saskatchewan men populationen där är känslig och många individer dör under sitt första år.[4] Beståndet i USA betraktas numera som stabilt och därför listas arten av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Moehrenschlager, A., Sovada, M. & Members of the IUCN SSC Canid Specialist Group - North America Regional Section 2008 Vulpes velox Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 10 januari 2012.
  2. ^ [a b c d e f g h i] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. s. 109-116. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Vulpes (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ [a b c d] K. Resmer (1999). Vulpes velox (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Vulpes_velox.html. Läst 17 april 2008. 
  5. ^ Kamler, Jan F; Ballard, Warren B.; Gese, Eric M.; Harrison, Robert L.; Karki, Seija; Mote, Kevin (2004). ”Adult male emigration and a female-based social organization in swift foxes, Vulpes velox. sid. 699–702. doi:10.1016/j.anbehav.2003.08.012. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0003347203004585. Okänd parameter journal

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]