Prärielök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Prärielök
Allium cernuum - Nodding Onion 2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljAmaryllisväxter
Amaryllidaceae
SläkteLökar
Allium
ArtPrärielök
A. cernuum
Vetenskapligt namn
§ Allium cernuum
AuktorRoth, 1798
Synonymer
se text
Hitta fler artiklar om växter med

Prärielök eller nicklök[1] (Allium cernuum) är en art i familjen amaryllisväxter som växer naturligt i Nordamerika, från södra Kanada till norra Mexiko. Arten kan odlas som trädgårdsväxt i Sverige och går också att äta.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Prärielöken är en flerårig tuvbildande ört med lök och korta jordstammar. Lökarna är smala och utdragna och sitter ofta flera tillsammans i ett gemensamt brunt eller grått, torrt lökskal. Bladen är 3-5, platta, kölade, solida, kvarsittande och gröna vid blomningen. Bladslidorna når inte över jordytan. Varje lök producerar en, två eller flera solida, svanhalslikt böjda stjälkar med hängande blomflockar och långt utstående ståndare. Blommorna är klocklika, 4-6 mm och sitter 8-35 stycken i flock. De är nickande, vita till rosa med gula ståndare.

Prärielöken har en förväxlingsart i den mycket närstående arten Allium stellatum.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten är vildväxande i stora delar av Nordamerika, från södra Kanada till nordöstra Mexiko.[1][3] Den föredrar soliga och torra miljöer.[1] Prärielök är den art i löksläktet som har den största utbredningen i Nordamerika.[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det första belägget för förvildning i Sverige samlades 2017 på en vägslänt i korsningen Österleden och Fältarpsvägen i Helsingborg. Arten fanns kvar på lokalen 2020[4].

Användning[redigera | redigera wikitext]

Prärielök odlas för sina blommors skull ofta som prydnadsväxt utomhus,[5] men hela växten är ätlig och har en kraftig löksmak, varför den även kan användas som grönsak och krydda.[1]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Enligt Wikispecies:[6]

  • Allium alatum Schreb. ex Roth
  • Allium allegheniense Small
  • Allium cernuum f. alba J.K.Henry
  • Allium cernuum f. obtusum Cockerell
  • Allium cernuum subsp. neomexicanum (Rydb.) Traub & Ownbey
  • Allium cernuum subsp. obtusum (Cockerell) Traub & Ownbey
  • Allium cernuum var. neomexicanum (Rydb.) J.F.Macbr.
  • Allium cernuum var. obtusum (Cockerell) Cockerell
  • Allium neomexicanum Rydb.
  • Allium nutans Schult. & Schult.f., nom. illeg.
  • Allium oxyphilum Wherry
  • Allium recurvatum Rydb.
  • Allium tricorne Poir.
  • Calliprena cernua (Roth) Salisb.
  • Cepa cernua (Roth) Moench
  • Gynodon cernuum (Roth) Raf.
  • Gynodon elliotii Raf.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Weiss, Philipp; Sjöberg, Annevi (2018). Skogsträdgården: odla ätbart överallt (1:a upplagan). Stjärnsund: Hälsingbo Skogsträdgård HB. Libris 22597804. ISBN 9789163932502 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Weiss/Sjöberg, s. 340.
  2. ^ [a b] efloras Flora of North America - Allium cernuum
  3. ^ ”Allium cernuum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:527801-1. Läst 16 maj 2022. 
  4. ^ Tyler, Torbjörn (2021). Emil V. Nilsson. red. ”Biologiska museet listar nya arter för Sverige 2020”. Svensk Botanisk Tidskrift (Uppsala: Svenska Botaniska Föreningen) 115 (4): sid. 231. ISSN 0039-646X. 
  5. ^ ”Allium cernuum”. Svensk kulturväxtdatabas. https://skud.slu.se/nav/taxa/6220863. Läst 16 maj 2022. 
  6. ^ Wikispecies

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]