Prader-Willis syndrom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Prader-Willis syndrom (PWS)
Pojke, åtta år gammal, med Prader-Willis syndrom
Klassifikation och externa resurser
ICD-10Q87.1
ICD-9759.81
OMIM176270
DiseasesDB10481

Prader-Willis syndrom (PWS) är en kromosomavvikelse som drabbar ungefär 6–8 barn i Sverige varje år. Syndromet är inte ärftligt utan beror på en så kallad nymutation i arvsmassan. Vanliga symtom är kortväxthet, fetma på grund av en onormal fixering vid mat (hyperfagi), skolios, skelning, begåvningsstörning och onormalt låg produktion av könshormon. En person med Prader-Willis syndrom har lägre eller ingen mättnadskänsla. Kaloribehovet är lägre än hos andra barn i samma ålder, vilket innebär att barn med PWS måste undvika att äta mat som innehåller mycket socker och fett. De behöver äta omättade och fleromättade fetter, men i mindre mängd. De som inte har någon mättnadskänsla alls har ett lägre kaloribehov än de barn med PWS som har något högre mättnadskänsla, det vill säga 40–50 procents lägre kaloribehov. Barn med PWS som inte har någon mättnadskänsla kan ibland äta saker som andra ser som oätliga, exempelvis bananskal eller matrester ur diskvattnet. Ytterligare synliga tecken är små händer och fötter, mandelformade ögon och slappa muskler.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det beskrevs först 1956 av de schweiziska forskarna Andrea Prader, Heinrich Willi, Alexis Labhart, Andrew Ziegler och Guido Fanconi,[1] och fick sitt namn efter de två barnläkarna Prader och Willi.

Orsak[redigera | redigera wikitext]

De flesta av dem som har Prader-Willis syndrom saknar en liten del (deletion) av kromosom 15 (15q11-q13). Detta gäller den kromosom som nedärvs paternellt.[2] Se även Angelmans syndrom.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Sondmatning kan behövas under det första året då barnets sugförmåga ofta är nedsatt. Det är även viktigt att koppla in en dietist tidigt för att undvika en alltför kraftig övervikt. Det kan även vara av vikt att ta kontakt med bland annat arbetsterapeut, kurator, logoped, läkare, psykolog, specialpedagog och sjukgymnast.

Behandling med tillväxthormon och daglig träning kan förbättra tillståndet hos personer med Prader-Willis.

Källor och fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Internetkällor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ WhoNamedIt
  2. ^ Lindgren, Ann Christin (30 december 2015). ”Prader-Willis syndrom”. Kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser. Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/prader-willissyndrom. Läst 11 juni 2019.