Presidentvalet i USA 2012

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Presidentvalet i USA 2012
USA
2008 ←
6 november 2012
→ 2016

Valdeltagande 54,9% [1]
  Official portrait of Barack Obama.jpg Mitt Romney by Gage Skidmore 6.jpg
Nominerad Barack Obama Mitt Romney
Parti Demokraterna Republikanerna
Hemdelstat Illinois Massachusetts
Vicepresidentkandidat Joe Biden Paul Ryan
Elektorsröster 332 206
Vunna delstater 26 + D.C. 24
Röster 65 915 795[2] 60 933 504[2]
Andel 51,1%[2] 47,2%[2]

ElectoralCollege2012.svg


President före valet

Barack Obama
Demokraterna

Omvald president

Barack Obama
Demokraterna

Presidentvalet i USA 2012 var det 57:e presidentvalet i USA och hölls tisdagen den 6 november 2012. Valet stod mellan den sittande demokratiske presidenten Barack Obama och den republikanske före detta guvernören i Massachusetts Mitt Romney.

Barack Obama blev omvald som president efter att ha fått 51,0 procent av väljarnas röster och 332 elektorsröster mot Mitt Romney som fick 47,3 procent av väljarnas röster samt 206 elektorsröster.

Samtidigt som presidentvalet hölls valdes även 33 ledamöter till USA:s senat och hela representanthuset till den 113:e kongressen. Samtliga delstater valde ledamöter till sin lagstiftande församling och elva höll guvernörsval samtidigt som presidentvalet.

Utgångsläge[redigera | redigera wikitext]

I presidentvalet 2008 besegrade demokraten Barack Obama republikanernas kandidat John McCain med siffrorna 53 procent mot 46 (vilket gav 365 elektorsröster mot 173). Demokraterna lyckades även behålla sin majoritet i kongressens båda kammare. Det förhärskande temat i Obamas valkampanj var förändring ("change"), dels i Vita huset men även en generell reform av politiken som bedrivits under den sittande presidenten George W. Bushs åtta år långa styre. Ekonomiska frågor präglade också valet, speciellt de sista månaderna innan valdagen efter att finanskrisen drabbade USA och världen i och med Lehman Brothers och andra storbankers fall i september 2008.

Under sin mandatperiod undertecknade president Obama två initiativ för att lindra finanskrisens effekter, det gigantiska finanspolitiska stimulanspaketet American Recovery and Reinvestment Act i februari 2009 samt Tax Relief, Unemployment Insurance Reauthorization, and Job Creation Act of 2010 i december 2010. Vidare undertecknades sjukvårdsreformen Patient Protection and Affordable Care Act (populärt kallat "Obamacare"), Dodd-Frank Act[3] som innehöll regleringar för finansmarknaden samt upphävandet av don't ask, don't tell-policyn, vilket innebar likabehandling av homosexuella i den amerikanska armén. Obama förhandlade och undertecknade New START-fördraget med Ryssland, ett avtal om kärnvapennedrustning. Obamas regering har vidare kallat hem de amerikanska trupperna som tjänstgjort i Irakkriget sedan ockupationen inleddes 2003, men förstärkte den amerikanska truppnärvaron i Afghanistankriget samt drev igenom ett FN-beslut om en flygförbudszon och förbud för våld mot civila i Libyen. I maj 2011 gav president Obama ordern om att verkställa den militära operationen Neptune Spear, en insats mot Usama bin Laden, den förmodade hjärnan bakom 11 september-attackerna 2001. bin Laden dödades av en liten grupp soldater, identifierades och begravdes i Arabiska havet kort därefter.

I mellanårsvalet i november 2010 förlorade demokraterna sin majoritet i representanthuset men behöll den i USA:s senat, om än knappt. Förväntningarna på presidenten att snabbt bringa ordning i ekonomin hade delvis förvandlats till besvikelse och huvudfrågorna för kandidater och väljare var det rekordhöga budgetunderskottet samt kritik mot den införda sjukvårdsreformen. Den konservativa Tea Party-rörelsen var tongivande i den politiska debatten och hjälpte till att mobilisera de republikanska väljarna.

Under 2011 växte missnöjet mot regeringen, och presidenten fick kritik för avsaknaden av en trovärdig plan för att skapa jobbtillfällen. Debatten om USA:s skuldtak kulminerade i juli 2011 och senaten röstade 2 augusti igenom en skuld- och budgetuppgörelse, som innebar att staten kunde låna mer pengar och behövde inte ställa in utbetalningar av bland annat räntor och pensioner.

I maj 2012 gick president Obama ut med att han stödjer samkönade äktenskap, och blev således den första presidenten som öppet stödjer äktenskap mellan homosexuella.[4]

Förändringar i elektorskollegiet gentemot föregående val[redigera | redigera wikitext]

Förändringar i 2012 års elektorskollegium jämfört med 2010 års. Delstater som är orangemarkerade fick färre elektorer och blå delstater fick fler, medan gråa hade oförändrat antal.

Amerikanska presidentval avgörs inte direkt, utan av elektorskollegiet där delstaterna är representerade i förhållande till folkmängd. 2010 års folkräkning i USA ändrade röstfördelningen i elektorskollegiet i presidentvalen från 2012 till 2020 för följande delstater.[5]

Blå delstater avser delstater som fick fler röster, till följd av omfördelningen grundad på 2010 års folkräkning. Brandgula delstater avser delstater som fick färre röster. I det läge som rådde i politiken 2011 skulle det för Demokratiska partiet inneburit en nettoförlust på sex elektorsröster i delstater där Al Gore, John Kerry och Barack Obama vunnit i de tre föregående presidentvalen, vilket skulle ge partiet sammanlagt 242 röster i hela landet. Omvänt skulle Republikanska partiet uppnått en nettovinst om sex elektorsröster i delstater där George W. Bush och John McCain vunnit i de tre föregående presidentvalen, vilket skulle gett partiet sammanlagt 181 röster i hela landet. Återstående delstaters röster förblev oförändrade – sammanlagt 115 röster.

Delstater demokraterna vann 2000, 2004 och 2008
  • Illinois – 1 röst mindre
  • Massachusetts – 1 röst mindre
  • Michigan – 1 röst mindre
  • New Jersey – 1 röst mindre
  • New York – 2 röster färre
  • Pennsylvania – 1 röst mindre
  • Washington – 1 röst mer
Delstater republikanerna vann 2000, 2004 och 2008
  • Arizona – 1 röst mer
  • Georgia – 1 röst mer
  • Louisiana – 1 röst mindre
  • Missouri – 1 röst mindre
  • South Carolina – 1 röst mer
  • Texas – 4 röster fler
  • Utah – 1 röst mer
Övriga delstater som påverkas av omfördelningen
  • Florida – 2 röster fler
  • Iowa – 1 röst färre
  • Nevada – 1 röst mer
  • Ohio – 2 röster färre

Vägen till presidentvalet[redigera | redigera wikitext]

Processen att utse presidentkandidaterna var lång. USA:s delstater höll olika typer av primärval för de stora partierna i början av presidentvalåret, där delstatens republikaner och demokrater utsåg sina respektive kandidater till presidentvalet. Partiernas kandidater fastställdes sedan på partistämmorna i slutet av sommaren. Delstaterna Iowa och New Hampshire har traditionellt sina primärval först. 2012 ägde dessa rum under första veckan i januari.

Partistämmor[redigera | redigera wikitext]

På partistämmorna (national conventions) väljer respektive parti formellt vilken presidentkandidat och vicepresidentkandidat det vill stödja.

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Följande personer tillkännagav formellt att de ämnar kandidera i 2012 års val och/eller registrerade sig som kandidat hos valmyndigheten Federal Election Commission (FEC) eller bildade en sonderingskommitté för att undersöka möjligheterna att ställa upp 2012.

Demokraterna[redigera | redigera wikitext]

Personer som formellt tillkännagivit sin kandidatur är markerade i fetstil.

Andra kandidater[redigera | redigera wikitext]

Dessa kandidater ställde upp i presidentvalet, men inbjöds inte till primärvalsdebatterna. Kandidater drog sig tillbaka är markerade i kursiv stil.

Republikanerna[redigera | redigera wikitext]

Personer som formellt tillkännagav sin kandidatur är markerade i fetstil.

Återtagna kandidaturer[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Aktiva kandidater[redigera | redigera wikitext]
Kandidater som drog sig ur[redigera | redigera wikitext]

Andra kandidater[redigera | redigera wikitext]

Dessa kandidater ställde upp i presidentvalet, men inbjöds inte till primärvalsdebatterna. Kandidater som drog sig tillbaka är markerade i kursiv stil.

Andra partier och obundna[redigera | redigera wikitext]

Constitution Party[redigera | redigera wikitext]

Green Party[redigera | redigera wikitext]

Återtagna kandidaturer:

Libertarian Party[redigera | redigera wikitext]

Prohibition Party[redigera | redigera wikitext]

Reform Party[redigera | redigera wikitext]

Socialist Party USA[redigera | redigera wikitext]

Obundna[redigera | redigera wikitext]

Tänkbara kandidater[redigera | redigera wikitext]

Följande personer var föremål för spekulation i tillförlitliga medier. Spekulationen kan härröra från kända mediaanalytiker och kommentatorer eller från antydningar personerna själva gjort.

Republikaner[redigera | redigera wikitext]

Ingen av följande personer hade formellt tillkännagivit att de tänke kandidera för Republikanska partiet.

Obundna[redigera | redigera wikitext]

Americans Elect var ett valfinansierat initiativ som fick tillträde till allmänna val i fyra delstater och samlade in över en miljon namnteckningar för att få det i Kalifornien. Förutsättningen var att presidentkandidaten skulle väljas över Internet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States presidential election, 2012, 2 september 2011.
  1. ^ Valdeltagandet 2012 lägre än 2008 och 2004 Arkiverad 10 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d] Valresultat
  3. ^ ”Dodd–Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act”. 21 juli 2010. http://www.sec.gov/about/laws/wallstreetreform-cpa.pdf. 
  4. ^ Rick Klein (2 maj 2012). ”President Obama Affirms His Support for Same Sex Marriage”. ABC News. http://gma.yahoo.com/blogs/abc-blogs/president-obama-affirms-his-support-for-same-sex-marriage.html. Läst 17 november 2012. 
  5. ^ ”Table 1. Apportionment Population and Number of Representatives, by State: 2010 Census” (PDF). U.S. Census Bureau. 21 december 2021. Arkiverad från originalet den 24 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110124054026/http://2010.census.gov/news/pdf/apport2010_table1.pdf. Läst 30 december 2010. 
  6. ^ ”Convention”. Prohibition Party. 21 februari 2011. Arkiverad från originalet den 8 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110608031327/http://www.prohibitionparty.org/Convention.html. Läst 29 maj 2011. 
  7. ^ (2011-04-27) "U.S. Election 2012: California Selected to Host National Convention for Socialist Party", Indybay.org. Läst 2011-05-19.
  8. ^ Winger, Richard (November 18, 2010) "2012 Constitution Party National Convention Set for Nashville", Ballot Access News. Läst 29 november 2010
  9. ^ Myers, Laura (30 november 2010) "Las Vegas will host Libertarian convention", Las Vegas Review-Journal. Läst 30 november 2010.
  10. ^ Malcolm, Andrew (30 november 2010) "Las Vegas gets its first national political convention", Los Angeles Times. Läst 30 november 2010.
  11. ^ Friedman, Thomas L. "Make Way for the Radical Center" New York Times publicerad 23 juli 2011.
  12. ^ Barr, Andy, and Mike Allen (12 maj 2010) "Republicans pick Tampa for 2012 convention", Politico. Läst 13 maj 2010.
  13. ^ Lush, Tamara (12 maj 2010) "Tampa wins bid to host 2012 GOP convention", The Associated Press. Läst 13 maj 2010.
  14. ^ Falcone, Michael (1 februari 2011) "2012 Democratic National Convention To Be Held In Charlotte, N.C.", ABC News. Läst 1 februari 2011.
  15. ^ (4 april 2011) "Obama announces re-election bid", United Press International. Hämtad 4 april 2011
  16. ^ Condon, Stephanie (4 april 2011) "Obama launches 2012 campaign with web video", CBS News. Hämtad 4 april 2011.
  17. ^ ”2012 Presidential Form 2 Filers”. fec.gov. 15 maj 2011. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110816025719/http://fec.gov/press/press2011/presidential_form2nm.shtml. Läst 15 maj 2011. 
  18. ^ Dwyer, Devin (18 januari 2011) "Activist Vows Graphic Anti-Abortion Ads During Super Bowl", ABC News. Läst 18 januari 2011.
  19. ^ Boyle, Matthew (18 januari 2011) "Pro-life activist to primary Obama so he can air graphic pro-life ads during Super Bowl", The Daily Caller. Läst 20 januari 2011.
  20. ^ ”Warren Bruce Mosler Termination Report”. Federal Election Commission. http://images.nictusa.com/cgi-bin/fecimg/?_10930465940+0. Läst 28 maj 2011. 
  21. ^ Altimari, Daniela (25 februari 2010). ”Another hat in the ring? Financial analyst Warren Mosler considers U.S. Senate run”. Courant. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525203258/http://blogs.courant.com/capitol_watch/2010/02/another-hat-in-the-ring-financ.html. Läst 28 maj 2011. 
  22. ^ "Mitt Romney announces bid to be US president in 2012", BBC. 2 juni 2011
  23. ^ "Romney opens presidential bid challenging Obama", Seattle Times. 2 juni 2011
  24. ^ "Romney Announces 2012 Presidential Bid", NPR. 2 juni 2011
  25. ^ ”Ex-Minn. Gov. Tim Pawlenty ends White House bid”. Associated Press. The Huffington Post. 14 augusti 2011. http://www.huffingtonpost.com/huff-wires/20110814/us-pawlenty-2012/. Läst 14 augusti 2011. 
  26. ^ Reinhard, Beth (13 augusti 2011). ”Bachmann Boom; TPaw Bust?”. National Journal. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111025124108/http://hotlineoncall.nationaljournal.com/archives/2011/08/ames-a-strongly.php. Läst 14 augusti 2011. 
  27. ^ Fred Karger Presidential Exploratory Committee (21 mars 2011). ”Fred Karger to be First to File for President With the Federal Election Commission”. Pressmeddelande. Läst 3 maj 2011. Arkiverad från originalet den 3 maj 2011.
  28. ^ Good, Chris "Fred Karger: The Gay-Rights Bogeyman of the GOP Presidential Race", The Atlantic. Läst 12 augusti 2010.
  29. ^ Seifert, Lauren (23 mars 2011) "Openly gay Republican Fred Karger announces 2012 presidential run", CBSNews.com. Läst 23 mars 2011.
  30. ^ Mencimer, Stephanie (March 23, 2011) "It's Official! Gay Republican Running for President", Mother Jones. Läst 23 mars 2011.
  31. ^ (December 29, 2010) "'King of birthers' to run for president" Arkiverad 11 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine., The Seattle Times. Läst 24 mars 2011.
  32. ^ (30 december 2010) "Andy Martin, self-proclaimed 'king of the birthers,' says he'll run for president", Los Angeles Times. Läst 24 mars 2011.
  33. ^ Benjamin, Elizabeth (2010-12-23). McMillan milks his 15 minutes Arkiverad 8 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Capital Tonight (YNN). Läst 24 december 2010.
  34. ^ Katz, Celeste (2010-12-23). Now I've heard it all... from Jimmy McMillan: Updated. The Daily Politics (New York Daily News). Läst 24 december 2010.
  35. ^ Freedlander, David (23 december 2010). Jimmy McMillan says he will challenge Obama in '12. PolitickerNY (New York Observer). Läst 24 december 2010.
  36. ^ ”Roemer kicks off 2012 presidential bid”. Fox Toledo Online. 21 juli 2011. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930153810/http://www.foxtoledo.com/dpps/elections/president/roemer-kicks-off-2012-presidential-bid-nt11-jpe_3888834. Läst 21 juli 2011. 
  37. ^ McKinnon, Mark (21 juli 2011). ”Listen to Candidate Roemer”. The Daily Beast. http://www.thedailybeast.com/articles/2011/07/21/buddy-roemer-announcing-2012-gop-bid-for-president-deserves-attention.html. Läst 21 juli 2011. 
  38. ^ Tilove, Jonathan (23 februari 2012). ”Buddy Roemer blasts both parties as 'joined at the billfold', launches independent bid”. The Times-Picayune. http://www.nola.com/politics/index.ssf/2012/02/blasting_both_parties_as_joine.html. Läst 29 februari 2012. 
  39. ^ ”The Impaler for President 2012”. Federal Elections Commission. Arkiverad från originalet den 19 september 2008. https://web.archive.org/web/20080919092635/http://images.nictusa.com/cgi-bin/fecimg/?C00414912. Läst 5 juni 2011. 
  40. ^ Pransky, Noah (15 mars 2010). ”Florida vampire to run for president”. WTSP.com. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110811175725/http://origin.tampabays10.com/news/topstories/story.aspx?storyid=127365&catid=250. Läst 5 juni 2011. 
  41. ^ Friedman, Emily (24 januari 2011). ”Vampire Among Hopefuls Running for President in 2012”. ABC News. http://abcnews.go.com/Politics/vampire-hopefuls-running-president-2012/story?id=12733468. Läst 5 juni 2011. 
  42. ^ ”Miscellaneous Report to the FEC”. FEC. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151004164105/http://images.nictusa.com/pdf/233/11030654233/11030654233.pdf. Läst 27 augusti 2011. 
  43. ^ ”Mesplay, Kent P.”. FEC. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151004175041/http://images.nictusa.com/cgi-bin/fecimg/?P40003279. Läst 5 juni 2011. 
  44. ^ ”Wikinews interviews Kent Mesplay, Green Party presidential candidate”. Wikinews. 29 juni 2008. http://en.wikinews.org/wiki/Wikinews_interviews_Kent_Mesplay,_Green_Party_presidential_candidate. Läst 5 juni 2011. 
  45. ^ Miga, Andrew (3 februari 2012). ”No joke: Comedienne Roseanne Barr seeks Green Party presidential nod”. Christian Science Monitor. http://www.csmonitor.com/USA/Latest-News-Wires/2012/0203/No-joke-Comedienne-Roseanne-Barr-seeks-Green-Party-presidential-nod. Läst 3 februari 2012. 
  46. ^ Molloy, Tim (3 februari 2012). ”Roseanne Barr Wants Green Party Presidential Nomination”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2012/02/03/idUS62365029920120203. Läst 3 februari 2012. 
  47. ^ ”Jokes Aside, Roseanne Barr for President”. ABC News. 3 februari 2012. http://abcnews.go.com/blogs/politics/2012/02/jokes-aside-roseanne-barr-for-president/. Läst 3 februari 2012. 
  48. ^ [a b] Lomibao, Lynn (2 juli 2011). ”U.S. Election 2012: Alexander Will Only Seek SPUSA, PFP Nominations for President”. indybay.org. http://www.indybay.org/newsitems/2011/07/02/18683604.php. Läst 2 juli 2011. 
  49. ^ Wrights To Seek Libertarian Presidential Nomination HICKORY, N.C. (April 16): Independent Political Report.
  50. ^ ”"Lee Wrights for President"”. Wrights2012.com. http://wrights2012.com/. Läst 17 juli 2011. 
  51. ^ ”Wrights Launches Presidential Campaign and New Officers Elected at LPNC Annual Convention”. Lpnc.org. 18 april 2011. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930215803/http://www.lpnc.org/news/2011/20110418.php. Läst 17 juli 2011. 
  52. ^ Bullard, Benjamin (23 juni 2011). ”Prohibition Party meets in Cullman”. Cullman Times. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525203338/http://www.cullmantimes.com/local/x603690793/Prohibition-Party-meets-in-Cullman. Läst 24 juni 2011. 
  53. ^ ”Prohibition Party Nomines Jack Fellure for President”. Ballot Access News. Richard Winger. 22 juni 2011. http://www.ballot-access.org/2011/06/22/prohibition-party-nomines-jack-fellure-for-president/. Läst 22 juni 2011. 
  54. ^ ”James Hedges Seeks Prohibition Party Presidential Nomination in 2012”. Ballot Access News. Richard Winger. 20 februari 2010. http://www.ballot-access.org/2010/02/20/james-hedges-seeks-prohibition-party-presidential-nomination-in-2012/. Läst 2 juni 2011. 
  55. ^ Darby, Kevin (15 december 2010). ”Presidential Derby”. Sunshine State News. http://www.sunshinestatenews.com/story/presidential-derby-2. Läst 2 juni 2011. 
  56. ^ Perry, Richard (18 augusti 2010) Election 2012: Stewart Alexander Will Seek Green Party Presidential Nomination Arkiverad 20 oktober 2010 hämtat från the Wayback Machine. Philadelphia Independent Media Center. Läst 9 november 2010.
  57. ^ Clarke, Stephen (4 november 2010) "U.S. Election 2012: Stewart Alexander Making Big Push for Electric Car Manufacturing", IndyBay. Läst 10 november 2010.
  58. ^ (October 6, 2010) "NYC's Naked Cowboy suits up for presidential run"[död länk], Associated Press. Läst 6 oktober 2010.
  59. ^ Bayer, Casey (6 oktober 2010) "Naked Cowboy for president: Top celebrities (past and present) who aimed for the White House", Christian Science Monitor. Läst 7 oktober 2010.
  60. ^ (6 oktober 2010) ;"Naked Cowboy briefs NYers on his presidential bid", ndtv.com. Läst 7 oktober 2010.
  61. ^ Shahid, Aliyah (7 oktober 2010) "Naked Cowboy, Times Square staple, to run for President in 2012 as Tea Party candidate", New York Daily News. Läst 7 oktober 2010.
  62. ^ Feather, Carl E. (14 januari 2009) "In the 2008 presidential campaign, it was Joe the Plumber. In 2012, it’s going to be Joe the Painter"[död länk], The Star Beacon. Läst 23 februari 2010.
  63. ^ Place, Rich (14 augusti 2009) "Not Your ‘Average Joe’" Arkiverad 5 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine., The Post-Journal. Läst 23 februari 2010.
  64. ^ Costa, Robert (June 20, 2011) "Bolton 2012?", National Review Online. Retrieved June 21, 2011.
  65. ^ (June 22, 2011) "Obama's Afghan drawdown blasted"[död länk], Richmond Times-Dispatch. Retrieved June 22, 2011.
  66. ^ "GOP Waits on Perry, Palin, Giuliani for 2012", U.S. News & Report. June 22, 2011
  67. ^ "Rudy returning to New Hampshire", Seattle Post-Intelligencer. June 27, 2011.
  68. ^ "Palin razzes daughter for saying she's decided on 2012" The Hill. June 28, 2011
  69. ^ "Palin says she's still thinking about whether to run in 2012", CNN. June 28, 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Officiella kandidaters webbplatser[redigera | redigera wikitext]

Demokratiska partiet
Republikanska partiet
Green Party
Libertarian Party
Socialist Party USA
Obundna