Presidentvalet i Ukraina 2014

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Presidentvalet i Ukraina 2014
Ukraina
← 2010 25 maj 2014 2019 →
  Petro Porosjenko Julia Tymoshenko
Nominerad Petro Porosjenko Julia Tymosjenko
Parti Partilös Fäderneslandsförbundet
Röster 9 856 975 2 309 812
Andel 54,70 % 12,81 %

Вибори Президента України 2014.png
  Valdistrikt som röstade på Petro Porosjenko
  Valdistrikt som röstade på Mychajlo Dobkin
  Val ägde inte rum p.g.a ockupation av separatister
  Ukrainska territorier ockuperade av Ryssland[1]

President före valet

Oleksandr Turtjynov
Fäderneslandsförbundet

President efter valet

Petro Porosjenko
Partilös

Lesser Coat of Arms of Ukraine.svg

Presidentvalet i Ukraina ägde rum den 25 maj 2014, samma dag som Europaparlamentsvalet. När alla vallokaler rapporterat sina röster hade Petro Porosjenko vunnit valet med 54,7 procent, vilket innebar en absolut majoritet och därför inget behov av en andra valomgång.

Ukrainas valkommission beräknade att 55,33 procent av de röstberättigade deltog i valet. I två av landets regioner (Donetsk oblast och Luhansk oblast) kunde endast 20 procent av vallokalerna hålla öppna, på grund av våld och hot om våld från proryska separatister. På Krim kunde valet inte genomföras alls, eftersom halvön annekterats av Ryska federationen.

Ukrainas president väljs för en period av fem år i direkta, allmänna val. Ingen kan väljas till mer än två på varandra följande presidentvalsperioder. Valet 2014 var det sjätte presidentvalet i Ukraina sedan självständigheten 1991. För att kandidera i presidentvalet måste man vara fyllda 35 år, ha ukrainskt medborgarskap, ha bott permanent i Ukraina i tio år före valdagen och behärska landets officiella språk ukrainska.

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Regionernas parti[redigera | redigera wikitext]

Viktor Janukovytj meddelade 28 februari från sin exil i Ryssland att han inte tänkte att delta i presidentvalet. Anledningen är att han inte tycker att själva valet är legitimt. Partiet nominerade Mychajlo Dobkin[2][3][4], tre självständiga kandidater var tidigare medlemmar av partiet; Jurij Bojko[5][6], Serhij Tihipko[7][4] och Oleg Tsarjov[8], men dessa tre blev uteslutna ur partiet 7 april 2014.

Fäderneslandsförbundet[redigera | redigera wikitext]

Den tidigare oppositionen mot Viktor Janukovytj är splittrad i sina politiska mål, förutom den att få bort Janukovytj. Den saknar en tydlig ledare, som man tidigare har haft i Viktor Jusjtjenko och senare i Julia Tymosjenko.

Julia Tymosjenko hade inte någon framträdande roll i Euromajdan, förutom att hon hungerstrejkade 25 november–6 december och framförde krav på regeringens omedelbara avgång i ett tal som lästes upp av hennes dotter Jevgenija TymosjenkoSjälvständighetstorget. Partiet Fäderneslandsförbundet (Batkivsjtjyna) leds av den tillförordnade premiärministern Arsenij Jatsenjuk som inte kandiderar i presidentvalet. Tymosjenko åkte efter frigivningen 22 februari till Självständighetstorget, där hon fick ett blandat mottagande av demonstranterna. Stora delar av åhörarna skanderade under hennes tal "Ruslana – Ruslana – Ruslana!". Tymosjenko ses av många som tillhörande den gamla generationens politiker som haft sin chans men inte visat någon reell vilja till förändring. Julia Tymosjenko var trots detta Fäderneslandsförbundets kandidat.[9]

UDAR[redigera | redigera wikitext]

Vitalij Klytjko meddelade i augusti 2013 att han vill ställa upp som kandidat i presidentvalet, men han är enligt vallagen inte kvalificerad till att kandidera i presidentvalet, då han inte har ”bott permanent i Ukraina i tio år”. ”Ifall en person har permanent uppehälle[a] i ett främmande land, anses denna individ inte bo i Ukraina.” Under hans aktiva boxningskarriär bodde han en längre tid i Tyskland, där han sedan många år har uppehållstillstånd. Han är född i Kazakiska SSR, men det är dock inget konstitutionellt hinder att han inte är född i Ukraina.[10][11][12]

Klytjko meddelade 28 mars 2014 att han inte kommer att ställa upp som kandidat i presidentvalet; i stället ger han sitt stöd till Petro Porosjenko som dock går till val som partilös. Klytjko uttalade att "Vi måste nominera en enda kandidat som representerar den demokratiska rörelsen. Detta måste vara en kandidat som åtnjuter starkast möjliga folkliga stöd. I dag är den kandidaten, enligt min mening, Petro Porosjenko". Klytjko ställde istället upp i valet till borgmästareposten i Kiev, ett val som han vann.[13]

Högernationalisterna[redigera | redigera wikitext]

De högernationalistiska partierna representerades av Svobodas kandidat Oleh Tiahnybok, Högra Sektorns kandidat Dmytro Jarosj och Radikala partiets Oleh Ljasjko.

Ukrainas kommunistiska parti[redigera | redigera wikitext]

Petro Symonenko var för fjärde gången kommunistpartiets kandidat.

Prognoser[redigera | redigera wikitext]

8 maj[redigera | redigera wikitext]

Den 8 maj 2014 släpptes en opinionsmätning med följande procentsiffror: Porosjenko 47,9%, Tihipko 10,6%, Tymosjenko 10,4%.[14]

25 maj[redigera | redigera wikitext]

I prognoser från vallokalsundersökningar från tre olika undersökningsinstitut placerade Porosjenko sig under valkvällen den 25 maj som överlägsen etta. Han nådde i prognoserna på mellan 55,7 och 57,3 procent av enkätsvaren. Om de faktiska röstsiffrorna bekräftar dessa siffror kommer Porosjenko att bli vald utan behov av en andra valomgång; detta skulle i så fall vara den största presidentvalssegern sedan 1991, då Leonid Kravtjuk valdes till landets första president.[15]

Enligt de sista prognoserna låg Julia Tymosjenko näst bäst till, med siffror på 12,4–12,9 procent. På tredje plats kom något överraskande (jämfört med tidigare opinionsmätningar) Oleh Ljasjko, ledare av det Radikala partiet, med cirka 9 procent. Oleh Tiahnybok, ledare för det högerextrema regeringspartiet Svoboda, nådde drygt 1 procent av enkätsvaren. Detta var samma nivå som för Dmytro Jarosj, ledare för Högra sektorn.[15]

Samtidigt som presidentvalet röstades om borgmästarposter i bland annat Kiev. Där gav motsvarande vallokalsundersökningar en klar ledning för Vitalij Klytjko.[15]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Andelen röstande distrikt för distrikt. Röstviljan var högst i den västligaste delen av landet, där Lviv med omgivningar nådde cirka 80 procents röstandel. Mindre än hälften av de röstberättigade deltog i stora delar av södra och östra Ukraina.

Måndag morgon 26 maj meddelade Ukrainas centrala valkommission att 75,08 procent av de avlagda rösterna hade räknats och att Petro Porosjenko då hade nått en röstandel på 53,89 procent.[16]

29 maj meddelade valkommissionen att samtliga elektroniska röstrapporter hade gåtts igenom. Kandidaternas röstandelar jämfört med det preliminära resultatet två dagar tidigare hade endast förskjutits ifråga om tiondelar av en procent.[17] Närmast efter Porosjenko kom Julia Tymosjenko med 12,81 procent av rösterna.

18,02 miljoner väljare deltog i valet, och 1,35 procent av de avlagda rösterna underkändes. Valkommissionen meddelade att den sammanlagda andelen röstande var 55,33 procent av de röstberättigade.[18]

Resultat med 100 procent av vallokalernas röster inrapporterade[19][20]:
Kandidat Parti Röster %
Petro Porosjenko oberoende 9 856 975 54,70
Julia Tymosjenko Fäderneslandsförbundet 2 309 812 12,81
Oleh Ljasjko Radikala partiet 1 500 349 8,32
Anatolij Hrytsenko Civil Position 989,028 5.48
Serhij Tihipko oberoende 943,451 5.23
Mychajlo Dobkin Regionernas parti 546 138 3,03
Vadym Rabinovytj oberoende 406 369 2,25
Olga Bogomolets oberoende/Ukrainas socialistparti 345 386 1,91
Petro Symonenko Ukrainas kommunistparti 272 858 1,51
Oleh Tiahnybok Svoboda 210 504 1,16
Dmytro Jarosj Högra Sektorn 127 818 0,70
Andrij Hrynenko oberoende 73 277 0,40
Valerij Konovaljuk oberoende 69 569 0,38
Jurij Bojko oberoende 35 927 0,19
Mykola Malomuzj oberoende 24 040 0,13
Renat Kuzmin oberoende 18 689 0,10
Vasyl Kujbida Folkrörelsen för Ukraina 12 392 0,06
Oleksandr Klymenko Ukrainas folkparti 10 545 0,05
Vasyl Tsusjko oberoende 10 440 0,05
Volodymyr Saranov oberoende 6 239 0,03
Zorjan Sjkirjak oberoende 5 021 0,02
Underkända röster 242 575 1,35
Sammanlagt antal röster 18 019 456 100
Källa: UCV

Valkampanj och valdeltagande[redigera | redigera wikitext]

Valet skedde i skuggan av Rysslands annektering av Krim. I Donetsk och Luhansk oblast hade separatistiska republiker utropats (se Proryska protester i Ukraina 2014), och där pågick inför och under valdagen väpnade strider mellan Ukrainas armé och väpnade styrkor lojala till de separatistiska republikerna. I stora delar av de två oblasten hade de ukrainska polismyndigheterna mer eller mindre upphört att fungera, vilket gjorde att den ukrainska valmyndigheten inte kunde skydda vallokaler, röstlängder och sin personal mot attacker från de väpnade separatiststyrkorna.[15]

Röstning på valdagen kunde slutligen genomföras i två av 12 valdistrikt i Luhansk oblast och i sju av 22 i Donetsk oblast. Detta gällde framför allt delar av västra och större delen av södra Donetsk oblast, exempelvis i och kring Mariupol.[15] I den senare staden hade en av områdets "starka män" Rinat Achmetov låtit delar av sin personal ta hand om den lokala säkerheten, i brist på ukrainsk polis.[21][22]

I Donetskregionen var totalt endast cirka 20 procent (426 av 2 430[23]) av vallokalerna igång under valdagen, efter att proryska aktivister blockerat vallokaler och förstört valurnor.[24] I själva staden Donetsk var inga vallokaler öppna, och inga eller mycket få av de 1 200 internationella valobservatörer som sänts för att övervaka presidentvalet kunde av säkerhetsskäl närvara i den här östligaste regionen.[25][26]

I övriga delar av Ukraina (utom Krim, där Ryssland tagit över kontrollen) röstade enligt vissa rapporter mellan 30 och över 50 procent av de röstberättigade. Högsta röstsiffrorna nåddes i centrala och västra delen av landet, medan röstsiffrorna i Zakarpatska oblast, Charkiv oblast och de tre oblasten i söder meddelades ligga mellan 30 och 40 procent.[15] Andra rapporter talade dock om röstsiffror på cirka 60 procent.[27]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bemärk att vallagen talar om permanent uppehälle, inte permanent uppehållstillstånd.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Turchynov Approves Establishing Special Legal Regime, Regulating Citizens' Rights And Freedoms In Temporarily Occupied Territories". UN.ua, 2014-04-28. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  2. ^ "Michail Dobkin filed documents to the Central Election Commission on an election of the president of Ukraine". News.pn, 2014-03-25. Läst 20 april 2014. (engelska)
  3. ^ Добкін заявляє, що буде балотуватися в Президенти (Dobkin zajavljaje, sjtjo bude balotuvatysia v Prezydenty, 'Dobkin säger att han också kandiderar till presidentposten'). Unian.ua, 2014-02-24. Läst 20 april 2014. (ukrainska)
  4. ^ [a b] ЦИК продолжает регистрацию кандидатов в президенты
  5. ^ Бойко теж іде в президенти (Бойко теж іде в президенти, 'Bojko siktar också på presidentposten'). Pravda.com.ua, 2014-03-26. Läst 20 april 2014. (ukrainska)
  6. ^ ЦВК зареєструвала безробітного Бойка (TsVK zarejestruvala bezrobitnoho Bojka, 'TsVK registrerade arbetslös Bojko'). Pravda.com.ua, 2014-03-27. Läst 20 april 2014. (ukrainska)
  7. ^ Съезд Партии регионов пройдет 22 марта – Тигипко (S"yezd Partii regionov proydet 22 marta – Tigipko, 'Regionernas partis kongress kommer att hållas 22 mars – Tigipko'). Bigmir.net, 2014-03-11. Läst 20 april 2014. (ryska)
  8. ^ Царьов іде в президенти - четвертий з Партії регіонів. (Tsarʹov ide v prezydenty - tjetvertyj z Partiyj rehioniv, 'Tsarov siktar på presidentposten – fjärde från Regionernas parti'). Pravda.com.ua, 2014-03-28. Läst 20 april 2014. (ukrainska)
  9. ^ Sirén, Stefanie (2014-02-27): "Tymosjenko siktar på presidentposten". Arkiverad 8 april 2014 hämtat från the Wayback Machine. Hbl.fi. Läst 20 april 2014.
  10. ^ Klitschko says he responsibly considers possibility of running for president, Interfax-Ukraine (21 August 2013)
  11. ^ TT-Reurters (2013-11-24): "Boxaren Klytjko vill bli president". Svd.se. Läst 20 april 2014.
  12. ^ Kronvla, Kerstin (2013-12-03): "Vem ska ta över?". Svenska.yle.fi. Läst 20 april 2014.
  13. ^ Sofia Roström Andersson (2014-03-29): "Ex-boxaren backar – ställer inte upp". Aftonbladet.se. Läst 20 april 2014.
  14. ^ " Порошенко тотально лідирує в електоральних симпатіях українців, Тігіпко трохи випереджає Тимошенко - опитування GFK - Finance.ua Läst 17 maj 2014. (ukrainska)
  15. ^ [a b c d e f] Neil Buckley/Courtney Weaver/Roman Olearchyk (2014-05-25): "Poroshenko claims victory in crucial Ukraine election". FT.com. Läst 25 maj 2014. (engelska)
  16. ^ Interfax-Ukraine (2014-05-26): "Central Election Comission: Poroshenko gets 53.89 percent of votes with 75 percent voting processed". Kyivpost.com. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  17. ^ "CEC processes 100% of electronic voting reports with 54.7% for Poroshenko". Ukrinform.ua, 2014-05-29. Läst 29 maj 2014. (engelska)
  18. ^ ”Voter turnout 55 percent at Ukraine's presidential election”. Kyivpost.com. http://www.kyivpost.com/content/ukraine/voter-turnout-55-at-ukraines-presidential-election-349314.html. 
  19. ^ ”Poroshenko wins presidential election with 54.7% of vote - CEC”. Radio Ukraine International. 29 maj 2014. Arkiverad från originalet den 29 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140529212731/http://www.nrcu.gov.ua/en/148/566632/. (ryska)
  20. ^ Results election of Ukrainian president, Телеграф (2014-05-29)|retrieved=29 maj 2014
  21. ^ Fredrick Kunkle/Anthony Faiola,/Stephanie Kirchner (2014-05-16): "Ukraine’s richest man enters dispute in eastern region". Washingtonpost.com. Läst 19 maj 2014. (engelska)
  22. ^ Kim Sengupta (2014-05-19): "Ukraine crisis: The patriotic volunteers of the 'Black Army' who want to save their land only make it more dangerous". Independent.co.uk. Läst 19 maj 2014. (engelska)
  23. ^ "Ukraine’s East: Pro-Russian Activists Destroy Voting Material - See more at: http://www.independent.mk/articles/5400/Ukraines+East+Pro-Russian+Activists+Destroy+Voting+Material#sthash.hLyTkKuj.dpuf". Arkiverad 28 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. Independent.mk, 2014-05-25. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  24. ^ Donnelley, Paul (2014-05-25): "Billionaire chocolate-maker claims presidency of Ukraine despite unrest that shut polling stations in separatist east". Dailymail.co.uk. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  25. ^ Reuters (2014-05-25): "Ukraine election draws high turnout, voters blocked in fearful east". Dnaindia.com. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  26. ^ " Ukrainians vote in crucial presidential poll". Aljazeera.com. Läst 28 maj 2014. (engelska)
  27. ^ Ash, Timothy (2014-03-26): "Timothy Ash: After the vote, what now?". Kyivpost.com. Läst 28 maj 2014. (engelska)