Priderörelsen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tel Aviv Pride, en årlig festival för HBTQ-personer i Tel Aviv i Israel, världens mest HBTQ-vänliga stad enligt American Airlines.[1]
Prideflaggan

Priderörelsen, ursprungligen från engelskans gay pride ungefär homosexuell stolthet, är en del av gayrörelsen som propagerar för att människor ska vara stolta över sin sexuella identitet, för att mångfalden i sexuella läggningar ska betraktas som något positivt och för att sexuell läggning och könsidentitet ska erkännas som en essentiell del av en personlighet och därför inte kan ändras med viljan. Priderörelsens främsta symbol är regnbågsflaggan. Andra symboler är den grekiska bokstaven Λ (lambda), samt den rosa och den svarta triangeln, som återtagits från sin tidigare användning som markör i nazistiska koncentrationsläger.

I HBTQ-historien förekommer ordet Pride först som namnet på den Los Angeles-baserade radikala gayorganisationen Personal Rights in Defense and Education (med förkortningen PRIDE), grundad 1966.[2] Organisationen är en del av den politiska gayrörelse som börjar växa fram under 1960-talet, och som utmanar den "assimileringsstrategi" som präglat tidigare homosexuell organisering. Stonewallupproret 1969 i New York är en viktig milstolpe i den politiska utvecklingen. Upproret, där transpersoner, lesbiska och homosexuella slog tillbaka mot polisens razzia av baren Stonewall Inn, har kommit att markera startskottet för vår tids HBTQ-rörelse. På årsdagen av upproret den 28 juni 1970, anordnades den ursprungliga prideparaden New York Pride. Sedan dess har flera städer startat minnesmanifestationer och pridefestivaler ibland under namnet Pride eller Christopher Street Day.

De första Pride-liknande demonstrationerna i Sverige anordnades två år efter Stonewallupproret. Det var föreningen Gay Power Club som den 15 maj 1971 i Örebro samlade ett femtontal personer under paroller såsom "Kunskap raserar fördomar", "Objektiv sexualundervisning" och "Sexuell jämlikhet". Föreningen genomförde även demonstrationer i Uppsala och Stockholm under påföljande sommar, samtidigt som det i Danmark demonstrerades på initiativ av Bøssernes Befrielsesfront. "Gay Liberation-rörelsen har nu nått Skandinavien", konstaterade den svenska gaytidningen Revolt efteråt.[3]

Det dröjde dock några år innan de svenska demonstrationerna fick större genomslag, men 1977 anordnades Frigörelsedagen i Stockholm, som 1979 blev Frigörelseveckan. Denna firades ända fram till evenemanget bytte skepnad och blev Stockholm Pride i samband med att Stockholm blev värd för Europride 1998. [4]

Pridefestivaler[redigera | redigera wikitext]

Priderörelsen syns främst i form av Pride-festivaler eller Pride-parader, som ofta har ett karnevalsliknande uttryck. Pride firas av HBTQ-rörelsen i många stora städer i världen. I Europa arrangeras Europride i olika städer olika år. Några av världens största Pridefestivaler är Berlin Pride, San Francisco Pride samt Sydney Gay & Lesbian Mardi Gras. Under 2000-talet har Pride-parader arrangerats för första gången i en lång rad länder: bland annat sedan 2012 i Vietnam[5] och Burma[6]. Den enda festivalen i Mellanöstern är den i israeliska Tel Aviv.[7] Försök gjorde att organisera den första festivalen i arabvärlden i Beirut år 2017,[8][9] men festivalen ställdes in efter hot ifrån Libanons polis och islamister.[10]

För festivalen i Berlin se Berlin Pride eller Homosexualitet i Berlin.
För festivalen i San Francisco se San Francisco Pride. För festivalen i Sydney se Sydney Gay & Lesbian Mardi Gras.

Pridefestivaler i Sverige i urval[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tel Aviv named world's best gay city”. Ynetnews. 11 januari 2012. https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4174274,00.html. Läst 10 december 2017. 
  2. ^ Faderman, Lillian; Stuart Timmons (2006). Gay LA: A History of Sexual Outlaws, Power Politics, and Lipstick Lesbians Gay LA. University of California Press. sid. 154 
  3. ^ Michael Holm (1971). ”Ledare”. Revolt – mot sexuella fördomar 7: sid. 3. 
  4. ^ ”PRIDEMANUAL”. webcache.googleusercontent.com. Arkiverad från originalet den 2 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170702130654/http://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2017/05/RFSL_Pridemanual.pdf. Läst 3 augusti 2017. 
  5. ^ http://www.aljazeera.com/news/asia-pacific/2012/08/20128594623174870.html
  6. ^ http://article.wn.com/view/2012/05/17/A_pride_with_no_parade_for_Burmas_first_gay_festival/
  7. ^ In a region where LGBT relations mostly taboo, over 200,000 flock to Tel Aviv Pride” (på en). National Post. http://news.nationalpost.com/news/world/israel-middle-east/in-region-where-lgbt-relations-mostly-taboo-over-200000-flock-to-tel-aviv-pride. Läst 10 juni 2017. 
  8. ^ Kanso, Heba (17 maj 2017). ”RPT-Lebanon launches Arab world's first gay pride week”. Reuters. http://www.reuters.com/article/lebanon-pride-idUSL8N1IJ5HW. Läst 21 maj 2017. 
  9. ^ Houé, Mélanie (20 maj 2017). ”Le Liban organise la première Gay Pride du monde arabe”. Libération. http://www.liberation.fr/planete/2017/05/20/le-liban-organise-la-premiere-gay-pride-du-monde-arabe_1570854. Läst 21 maj 2017. 
  10. ^ Gay Lebanese scrap pride event because of threats” (på en-US). France 24. 21 maj 2017. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170803005834/http://m.france24.com/en/20170521-gay-lebanese-scrap-pride-event-because-threats?ref=tw_i. Läst 22 maj 2017.