Primitiv konst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Punu stammask, Gabon, Västafrika.

Termen primitiv konst syftar på konst utförd av folk som inte tillhör den västerländska civilisationen, det vill säga folk med en jämförelsevis låg standard av teknisk utveckling, och ska skiljas från primitivisternas konst, som dock är influerade av de förstnämnda.

Utbredning och funktion[redigera | redigera wikitext]

Den primitiva konstens viktigaste område är Afrika (utom Egypten). Söderhavsområdet, indianernas områden i Nord- och Sydamerika samt eskimåernas och de nordeurasiatiska folkens (inklusive samernas) kulturområden. Till skillnad från den västerländska konsten är den primitiva nästan aldrig tillkommen för ”konstens egen skull”. Den tjänar mestadels syften inom gruppsamhällets sociala liv. Den skall ge symbolisk gestalt åt religiösa riter, krig, hushållningsarbete m. m.[1]

Skulptur och ornamentik dominerar. Måleriet inskränker sig till dekor av skulptur, keramik och byggnader, frånsett klippmålningar i bl. a. Nordafrika och Sydeuropa under förhistorisk tid. Skulpturen använder huvudsakligen trä, men ofta tillfogas snäckor, växtdelar, tänder, fjädrar etc. I dessa material framställs bl. a. fetischer, som ger ägaren övernaturlig kraft och skydd vid fara, eller anbilder, i vilka förfädernas andar tros bo, samt masker som bärs under riter och anses leda till identifiering med andarna.[1]

Den primitiva konsten är starkt konservativ och bevarar urgamla former. Vissa formprinciper är genomgående i de flesta kulturområden, bl. a. symmetri och frontalitet. Rörelseskildringar är sällsynta medan statisk monumentalitet eftersträvas. Att framhäva det typiska är viktigare än naturtrogenhet, och detta leder ibland till drastisk disproportionalitet.[1]

Primitiv konst som genre[redigera | redigera wikitext]

Termen "primitiv konst" myntades i början av 1900-talet för att man skulle kunna kategorisera föremål, vilka i Västerlandet tidigare över huvud taget inte hade betraktats som "konstverk", nämligen föremål som härstammade från områden i utkanten av eller utanför Europas, Främre Orientens, Indiens, Kinas och Japans kulturella inflytande.

Edward Taylor, den förste professorn i antropologi vid Oxfords universitet, omnämnde i en banbrytande studie av primitiv kultur, Primitive Culture (1871), konstarterna endast i den mån som de belyste hans problem, vilket var att "fastställa infödingars mentala tillstånd i förhållande till den civiliserade människans". De etnografiska museer som grundades under 1800-talet - i Köpenhamn 1841, Berlin 1856, Leiden 1864, Cambridge i Massachusetts 1866, Dresden 1875, Paris 1878 med flera - intog alla samma ståndpunkt. Deras mål var att belysa den grundval från vilken den västerländska civilisationen förmodades ha höjt sig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, 1979.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]