Fängelse

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Privat fängelse)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Fängelse (olika betydelser).
Château d'If var under lång tid ett ökänt fängelse i Frankrike.
Kriminalvårdsanstalten i Stuttgart.
Stängsel runt en kriminalvårdsanstalt i USA.

Fängelse är en typ av straff i form av frihetsberövande, där den dömde efter dom i domstol låses in under en viss tid. Fängelsestraff anses svårare än böter. Det kan vara tidsbegränsat eller utdömt på livstid. I vissa fall kan bötesstraff omvandlas till fängelse. Straffet regleras i Sverige i Brottsbalken. En dom på högst sex månaders fängelse kan i Sverige i allmänhet verkställas genom intensivövervakning (elektronisk fotboja) istället för att den dömde tas in på anstalt.

Fängelsestraffets syfte[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Straffteori

Det finns flera anledningar till att straffa brottslingar till fängelse, bland annat inkapacitering och rehabilitering. Fängelsestraff anses också ha ett preventivt och avskräckande syfte.

Vissa samhällsdebattörer har argumenterat för fängelsernas avskaffande, av både praktiska och moraliska skäl.[1]

Fängelsesystem[redigera | redigera wikitext]

Innan fängelser infördes utmättes samhällets straff gentemot delinkventerna omedelbart, antigen genom böter, kropps- eller dödsstraff. Senare tillkom straffarbete vilket i slutet av 1700-talet gradvis övergick i frihetsstraff genom fängelse. Först genomfördes frihetsstraff i gemensamhet. När detta visat sin avigsida infördes isolering i cell. Olika metoder förekom:

  • Philadelphiasystemet med isolering i cell utan arbete och utan andra nöjen än Bibeln
  • Auburnsystemet med arbete under tystnad, även kallat tystnadssystemet
  • Irländska systemet eller progressivsystemet, med en kombination av isolering i cell, arbete till villkorlig frigivning. Fångens flit och uppförande medför hela tiden förmåner[2]

Anstalter[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Anstalt (kriminalvård)

Ett fängelse eller en kriminalvårdsanstalt, numera i Sverige kallad anstalt, är den plats där fängelsestraff verkställs. Anstalten består av låsbara celler, arbetslokaler, fritidsutrymmen och rastgårdar.

Svenska anstalter säkerhetsklassas från 1 till 3, där 1 är den högsta säkerhetsklassen som finns på Kumla, Hall Anstalten Hällby, Anstalten Norrtälje, Anstalten Salberga och Anstalten Tidaholm.

Privata fängelser[redigera | redigera wikitext]

I delar av USA och i Storbritannien förekommer fängelser som i stället för att i traditionell stil drivas direkt av statsmakterna, drivs med privata intressen. Statsmakterna i anslår pengar till finansieringen samt kontrollerar att de följer samma standard som statliga fängelser, till exempel vad gäller celler, mat, arbete, rättigheter och andra förhållanden.

Det första privatägda fängelset i Storbritannien, HMP Wolds, startades 1992.[3][förtydliga]

Livet i fängelse[redigera | redigera wikitext]

De intagnas villkor varierar mellan olika länder. Svenska anstalter har egna celler till varje intagen, med radio och TV[ej i angiven källa] Anstalten ger möjlighet till arbete, utbildning, behandlingsprogram och annan verksamhet.[4] Enskilda celler infördes i Sverige under 1800-talet och anses bland annat minska risken för fängelsevåldtäkter[källa behövs]. Man har också möjlighet att ta emot besök och åka på permission. Den intagne har i allmänhet arbetsplikt, vilket i någon mån motsvarar det som tidigare kallades straffarbete (i Finland förr tukthus).

Många intagna är beroende av narkotika. Flera anstalter har avdelningar specialiserade för att behandla narkotikamissbrukare, andra anstalter är inrättade enbart för narkotikaberoende fångar.[5] FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott också behöver speciella skydd för personer HBT och med funktionsnedsättning enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Yogyakartaprinciperna[6]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Typritning till cellfängelse framtagen av Carl Fredrik Hjelm på 1840-talet

I äldre tid, då de egentliga straffen var dödsstraff eller kroppsstraff, var fängelserna huvudsakligen förvaringsplatser under rannsakningstiden och i avbidan på straffets verkställande, inte straffmedel i sig själva. De var på landsbygden enkla stockhus ("skemmor"), stundom med en grop under golvet för grövre förbrytare; i städerna och vid slotten användes även torn och källare, där fångarna lämnades i den mest eländiga belägenhet.

Närmast med hänsyn till de stora skaror lösdrivare och tiggare, som i följd av de ständiga krigen alltmer växte, började först i England, i mitten av 1500-talet, och sedermera på andra platser särskilda tukthus inrättas. I Sverige förordnades härom genom 1624 års konstitution mot tiggare och tidstjuvar. Vid denna tid upprättades i Stockholm landets första tukthus, vilket på samma gång var uppfostringsanstalt för vanvårdade barn. Det följdes efter omkring 100 år av ett rasp- och spinnhus (vid Stockholm på Långholmen) och sedermera av andra sådana i Göteborg och Norrköping. Dessa anstalter blev småningom använda huvudsakligen för kvinnliga förbrytare, under det att grövre manliga brottslingar, som lyckats undgå dödsstraffet, i stället sändes till fästningarna för att sysselsättas med fortifikationsarbeten. Sålunda uppkom fästningsfängelser, såsom Marstrands eller Karlstens, Nya Älvsborgs m. fl. Då lagstiftningen började använda även kortare frihetsstraff, avtjänades dessa vid slotten i länsstäderna; och på detta sätt uppstod länsfängelser och kronohäkten. Därtill förekom stads- och häradshäkten för rannsakningsfångar samt gäldstugor för bysatta personer. Fångbehandlingen var allestädes föga berömvärd.

Cellfängelserna[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1700-talet var samhället statt i förvandling och även fångvården berördes av upplysningens idéer. Denna medförde en långsam åsiktsförändring kring fångvården och hur fångar skulle behandlas och en fullständig omorganisation av fängelseväsendet. Under 1800-talet uppfördes i västvärlden nya fängelsebyggnader, där fångarna fick en drägligare tillvaro. Principen att i möjligaste mån undvika fångarnas samvaro med varandra ledde till det så kallade cellsystemet, enligt vilket fångarna skulle hållas i enrum både natt och dag. Man införde även ett blandat system, där fångar med längre strafftid hölls i cell om natten och på dagtid fick arbeta och umgås med andra fångar.

I Sverige fattade 1844 års riksdag beslut om att varje län skulle ha ett cellfängelse. Den 28 maj 1867 fastställdes i Kongl. Majt:s nådiga Reglemente för Läns- och Krono-cellfängelserna i Riket hur anstalterna och deeras verksamhet skulle organiseras[7].

Nybyggda cellfängelser 1846-1914[redigera | redigera wikitext]
Fängelse Öppnat år Ljusa celler Mörka celler Kostnad kr Stängt år. Bevarat?
Länscellfängelset i Stockholm 1846 90 3 228 251 1897. Rivet 1898
Länscellfängelset i Linköping 1846 102 3 189 408 1966. Rivet 1969
Länscellfängelset i Kristianstad 1846 90 3 145 304 2013. Bevarat
Länscellfängelset i Karlstad 1847 78 3 205 757 1968. Bevarat
Länscellfängelset i Gävle 1847
Tillbyggnad 1885
66
27
3 133 874
51 000
1986. Bevarat
Länscellfängelset i Falun 1849 65 3  ? 1995. Bevarat
Länsfängelset i Växjö 1848 90 3 143 788 1995. Bevarat
Länsfängelset i Mariestad 1848 96 6 137 332 2010. Bevarat
Kronohäktet på Långholmen 1850
Tillbyggnad 1867
Tillbyggnad 1886
60
30
113
- 51 288
Länsfängelset i Vänersborg 1851 90 5 205 891 1995. Bevarat
Länsfängelset i Karlskrona 1851 90 5 198 713 2010
Rannsakningsfängelset vid Myntgatan, Stockholm 1852 147 20 255 000 1911. Rivet 1929
Kronohäktet i Eskilstuna 1852 22 - 28 348 1926. Rivet 1927
Länsfängelset i Kalmar 1852 102 5 141 120 I bruk
Kronohäktet i Karlshamn 1854 32 - 34 633 1936. Bevarat
Länsfängelset i Malmö 1855 102 5 135 640 Länsfängelseanläggningen på Malmöhus togs ur bruk 1914 och revs 1937 efter att ha använts till annat.
Länsfängelset i Luleå 1856
Tillbyggnad 1892
17
20
36 495
64 000
1979. Bevarat
Kronohäktet i Varberg 1856 24 - 27 510 1931. Bevarat
Länsfängelset i Västerås 1857 66 5 117 427 1998. Bevarat
Länsfängelset i Göteborg 1857 102 5 192 340 1907. Rivet 1972
Länsfängelset i Halmstad 1858 34 - 58 073 1990. Bevarat
Länsfängelset i Visby 1859 34 - 66 718 1998. Bevarat
Länscellfängelset i Örebro 1859 90 5 172 835 1967. Rivet 1972
Kronohäktet i Norrtälje 1859 16 - 43 100 1936. Bevarat
Länscellfängelset i Jönköping 1859 90 5 153 258 Rivet 1974
Kronohäktet i Umeå 1861 24 - 65 801 1981. Bevarat.
Länscellfängelset i Östersund 1861 34 - 81 725 1969. Rivet 1970
Länsfängelset i Härnösand 1861 54 2 127 197 2009. Bevarat
Länscellfängelset i Uppsala 1862 66 5 140 469 1998. Bevarat
Länsfängelset i Nyköping 1862 46 - 93 873 1985. Bevarat
Kronohäktet i Norrköping 1862 36 - 66 900 1910. Delvis rivet
Kronohäktet i Uddevalla 1863 34 - 70 249 1936. Rivet 1973
Kronohäktet i Haparanda 1865 16 - 38 000 Brunnet 1887. Nybyggnad 1888. I bruk
Kronohäktet i Hudiksvall 1869 24 - 60 403 1996. Bevarad
Kronohäktet i Västervik 1871 54 - 82 217 2007. Bevarad
Centralfängelset i Göteborg (Nya Varvet) 1875 50 236 1907.
Malmö centralfängelse (Malmöhus) 1876 137 304 Centralfängelseanläggningen på Malmöhus togs ur bruk 1914, återanvändes 1919-1921 och revs i slutet av 1920-talet
Kronohäktet i Ystad 1878 54 - 130 000 1984. Bevarad
Kronohäktet i Sundsvall 1879 53 - 174 000 1946. Rivet 1959
Centralfängelset på Långholmen 1880 208 300  ? 1975
Kronohäktet i Landskrona 1881 32 - 30 000 1940. Bevarad
Östermalmsfängelset 1898 112 3 269 021 1924. Rivet 1968
Centralfängelset Härlanda 1907 170 700 000 1997. Bevarat
Centralfängelset i Malmö 1914 180  ? 730 000 I bruk

Nuvarande bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Verkställighet av fängelsestraff ska ske enligt Fängelselagen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Against Prisons, Catherine Baker. Hämtad 10 januari 2011 (tidigare version hämtad 15 oktober 2007).
  2. ^ Svensk uppslagsbok 10. Malmö 1932
  3. ^ HMP Wolds: About Wolds, läst 28 augusti 2012
  4. ^ Kriminalvården[1]
  5. ^ Kriminalvården[2]
  6. ^ Handbook on prisoners with special needs, pp. 47-48 och 110
  7. ^ Mentzer, Arvid von (1878). Handbok för cellfängelse-föreståndare. Karlstad. Libris 2910132 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Åman, Anders (1976). Om den offentliga vården : byggnader och verksamheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen  : en arkitekturhistorisk undersökning. Stockholm: Sveriges arkitekturmuseum. Libris 7258267. ISBN 91-38-02839-5 
  • Fängelse i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]