Progress M-17
Utseende
| Progress M-17 (Прогресс М-17) | |||
| | |||
| Tillverkare | NPO Energia | ||
|---|---|---|---|
| Modell | Progress-M 11F615A55 | ||
| Färdens tid | 336 dagar, 23 timmar | ||
| Massa | 7 250 kg | ||
| NSSDC-ID | 1993-019A[1] | ||
| Uppskjutning | |||
| Startplats | Kosmodromen i Bajkonur 1/5 | ||
| Raket | Sojuz-U2 | ||
| Uppskjutning | 31 mars 1993, 03:34:13 UTC | ||
| Återinträde | |||
| Återinträde | 27 mars 1994, 03:28 UTC | ||
| Omloppsbana | |||
| Apogeum | 365 km | ||
| Perigeum | 362 km | ||
| Banlutning | 51,6° | ||
| Varv | 5 301 st[2] | ||
| Dockning | |||
| Rymdstation | Mir | ||
| Dockning | 2 april 1993, 02:16:18 UTC | ||
| Dockningsport | Kvant-1 | ||
| Ur dockning | 11 augusti 1993, 15:36:42 UTC | ||
| Tid dockad | 132 dagar | ||
| Kronologi | |||
| |||
Progress M-17 (ryska: Прогресс М-17) var en rysk obemannad rymdfarkost som levererade förnödenheter, syre, vatten och bränsle till rymdstationen Mir. Den sköts upp med en Sojuz-U2-raket från Kosmodromen i Bajkonur den 31 mars 1993 och dockade med Mir den 2 april. Den lämnade rymdstationen den 11 augusti 1993 och brann upp i jordens atmosfär den 27 mars 1994.
Långtids prov
[redigera | redigera wikitext]Tack vare att trafiken till och från rymdstationen Mir inte behövde använda alla dockningsportar tog man tillfället i akt att prova om Progress farkosten skulle klara närmare ett år i omloppsbana runt jorden.
Återinträdeskapsel
[redigera | redigera wikitext]Med på Progress M-17 fanns även en återinträdeskapsel, kallad Raduga. Kapseln återvände till jorden med hjälp av Progress M-18.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1993-019A. Läst 1 mars 2020.
- ↑ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 9 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2016.
| |||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||
| ||||||||||||||||