Projekt 50 Gornostaj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 50 Gornostaj
Fregatten SKR-57 för ankar, 15 oktober 1983
Fregatten SKR-57 för ankar, 15 oktober 1983
Allmänt
Typ Fregatt
Efter Projekt 1135 Bditelnyj
Fartyg tillhörande klassen 68
Tekniska data
Deplacement 1050 – 1350 ton
Längd 90,9 meter
Bredd 10,2 meter
Djupgående 2,9 meter
Framdrift
Framdrift Ånga
Kraftkälla 2 × KVG-57/28 ångpannor
Huvudmaskin 2 × TV-9 gasturbiner
Maskinstyrka 20 000 hk
Propellrar 2
Prestanda
Maxfart 29 knop
Räckvidd 2000 NM vid 15 knop
Aktionstid 10 dygn
Lastförmåga
Besättning 168
Beväpning
Pansar 7–8 mm
Huvudartilleri 3 × 100 mm B-34USMA
Luftvärnsartilleri 2×2 37 mm V-11M
Torpeder 2 × 533 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen 4 × BMB-2 sjunkbombkastare med 36 sjunkbomber
1 × MBU-200 med 96 granater (Projekt 50)
2 × RBU-2500 (Projekt 50PLO)
Sensorer Radar: Gjuis eller Fut-N luftspaningsradar
Lin eller Neptun-M ytspaningsradar
Jakor-2M eldledningsradar
Sonar: MG-12 Pegas-2

Projekt 50 Gornostaj (ryska: Горностай (hermelin), NATO-rapporteringsnamn Riga-klass) är en klass fregatter byggda för Sovjetunionens flotta under 1950-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Trots att fregatterna i Projekt 42 betraktades som lyckade så ansåg Josef Stalin att de var för dyra för serieproduktion och insisterade på en billigare design med ett deplacement på runt 1200 ton. I oktober 1950 gav Sovjetunionens ministerråd klartecken och de första fartygen började byggas under sommaren 1951. Fram till 1958 byggdes totalt 68 fartyg. Ytterligare fyra fartyg byggdes på licens i Kina.

1959 till 1960 Uppgraderades nästan alla fartyg till Projekt 50PLO (Protivolodotjnaja oborona = ubåtsjakt) där ubåtsjaktgranatkastaren MBU-200 (en kopia av den brittiska Hedgehog) byttes ut mot två RBU-2500 vars raketer hade både längre räckvidd och större sprängladdning.

Ett antal fartyg har sålts till Bulgarien (Druzki, Smely och Bodry), Finland (Hämeenmaa och Uusimaa), Indonesien, Kina och Östtyskland (Ernst Thälmann, Karl Marx, Karl Liebknecht och Friedrich Engels). Inga fartyg har sålts till Egypten eller Syrien, men sovjetiska fregatterna Jaguar, Pantera, Kunitsa och Voron understödde dessa länders flottor under krigen med Israel.

De sista fartygen i klassen avrustades och skrotades i samband med Sovjetunionens fall 1991.

Källor[redigera | redigera wikitext]