Projekt 667BDR Kalmar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 667BDR Kalmar
K-443 Svjatoj Georgij Pobedonosets
K-443 Svjatoj Georgij Pobedonosets
Allmänt
Typ Strategisk robotubåt
Varv Severodvinsk
Före Projekt 667BD Murena-M
Efter Projekt 941 Akula
Projekt 667BDRM Delfin
Fartyg tillhörande klassen K-424, K-441, K-449, K-455, K-490, K-487, K-496, K-506, K-211, K-223, K-180, K-433, K-129, K-44
Tekniska data
Deplacement 10 600 ton
Deplacement i u-läge 13 050 ton
Längd 155,0 meter
Bredd 11,7 meter
Djupgående 8,7 meter
Framdrift
Framdrift Atomdriven
Kraftkälla 2 × VM-4 kärnreaktorer
Huvudmaskin 2 × ångturbiner
Maskinstyrka 60 000 hk
Propellrar 2
Hjälpmaskin 2 × hjälpmaskiner på 260 hk
Prestanda
Hastighet 15 knop
Fart i u-läge 24 knop
Dykdjup 320 meter
Aktionstid 90 dygn
Lastförmåga
Besättning 130
Beväpning
Torpeder 4 × 533 mm torpedtuber
2 × 400 mm torpedtuber
Robotar 16 × R-29R

Projekt 667BDR Kalmar (ryska: Кальмар, tioarmad bläckfisk) eller Delta III-klassen var ett stort steg framåt för den sovjetiska krigssmakten. Den var den första ubåten som kunde avfyra alla sina ballistiska robotar på en gång. Dessa robotar var även först i världen med att bära mer än en kärnstridsspets (MIRV). Kalmar-klassen hade också fått ett nytt styrsystem till sina torpeder som, när det lanserades, ansågs vara ett av världens bästa. Allt detta gjorde att Kalmar-klassen ansågs vara extremt slagkraftig och kom att bli ett stort hot för Natos styrkor.

Den första ubåten ur klassen togs i bruk 1976 och totalt byggdes 14 ubåtar varav minst fem stycken fortfarande tjänstgör i den ryska flottan. Ett flertal av de ubåtar som nu tjänstgör låg länge i den ryska marinreserven. Att man åter tog dessa i bruk i början av 2000-talet tros vara brist på nya ubåtar då bland annat arbetet med Rysslands nya strategiska ubåtsklass, Borej-klassen, har dragit ut på tiden. Med detta sagt så är det planerat att Kalmar-klassen ska tas ur tjänst inom de närmsta åren för att ersättas av den nyare Borej-klassen.