Projekt 705 Lira

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of the Soviet Union (1950-1991).svg Projekt 705 Lira
Alfa class submarine.jpg
Allmänt
Typjaktubåt
VarvSevmasj i Severodvinsk
Admiralteiskije verfi i Leningrad
FöreProjekt 661 Antjar
Fartyg tillhörande klassenK-64, K-123, K-316, K-432, K-373, K-493, K-463
Tekniska data
Deplacement2300 ton
Deplacement i u-läge3180 ton
Längd81,4 meter
Bredd10,0 meter
Djupgående7,6 meter
Framdrift
FramdriftAtomdrift
Kraftkälla1 × BM-40A blykyld snabbreaktor
Huvudmaskin1 × ångturbin
Maskinstyrka40 000 hk
Propellrar1
Prestanda
Hastighet14 knop
Fart i u-läge41 knop
Dykdjup450 meter
Aktionstid50 dygn
Lastförmåga
Besättning32
Beväpning
Bestyckning6 × 533 mm torpedtuber
Torpeder20 torpeder
Minor24 minor
SensorerRadar: Topol, Sozh
Sonar: Ocean
Hitta fler artiklar om fartyg med

Projekt 705 Lira (ryska: Лира, ”lyra”) eller Alfa-klass var en serie om sju atomubåtar byggda i Sovjetunionen under 1970-talet. Lira-klassen var de snabbaste ubåtar som serieproducerats, överträffade enbart av den enda ubåten i klassen Projekt 661 Antjar (Papa-klass).

Lira-klassen var unik såtillvida att de var de enda ubåtar som drevs av en blykyld snabbreaktor vilket gav möjlighet till ett högt effektuttag i en liten ubåt. Eftersom reaktorn var blykyld var det inte tekniskt möjligt att ladda om bränslet utan att kylmedlet övergick i fast form, reaktorn i Lira-klassen var därför dimensionerad för en operativ livslängd på 70 år.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Redan i maj 1960 började designbyrån Malachit i Leningrad att studera möjligheten att bygga en liten och mycket snabb ubåt som skulle kunna genskjuta och förstöra fientliga fartyg och ubåtar. Ubåten skulle kunna köra fortare och dyka djupare än alla andra ubåtar och därmed undgå att bekämpas. Ubåten skulle ha ett deplacement på 1500 ton och en besättning på 16 man.

Djupet och farten lyckades man uppnå med hjälp av ett skrov av titan och en blykyld snabbreaktor, men de praktiska problemen blev svårbemästrade och 1963 bestämde man sig för att öka deplacementet med 800 ton för att kunna fördubbla besättningen till 32 man.

Det första fartyget började byggas i Leningrad i juni 1968 och sjösattes 22 april 1969.

Den extrema prestandan hos Lira- och Antjar-klasserna gjorde att västländerna började utveckla nya vapen för att möta hotet från dem. Detta ledde bland annat till de amerikanska Mark 48 och de brittiska Spearfish torpederna.

År 1972 drabbades ubåten K-64 av en reaktorläcka. När trycket i reaktorn sjönk stelnade kylmedlet och hindrade vidare läckage, vilket räddade besättningen från strålskador, men reaktorn totalförstördes. K-64 avrustades och kapades i två delar. Den främre delen transporterades till Leningrad där den användes för utbildning av ubåtsbesättningar. Den aktre delen fylldes med epoxi och sänktes 1980 utanför ubåtsbasen PoljarnyjKolahalvön.

Övriga ubåtar avrustades 19 april 1990 utom K-123 som 1982 råkat ut för en olycka i vilken cirka två ton flytande metall läckte ut i reaktorinneslutningen vilket innebar att reaktorn behövde totalrenoveras. Detta tog nio år och K-123 behölls därefter i tjänst fram till 1996.[2]

Principen för en blykyld snabbreaktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Project 705, 705 K (Lira) - Alfa Class”. spb.org.ru. http://spb.org.ru/bellona/ehome/russia/nfl/705.htm. Läst 31 juli 2015. 
  2. ^ ”Chap. 8: Nuclear submarine accidents - The Russian Northern Fleet”. spb.org.ru. http://spb.org.ru/bellona/ehome/russia/nfl/nfl8.htm. Läst 30 juli 2015. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alfa class submarine
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Подводные лодки проекта 705(К) «Лира»