Projekt 865 Piranja

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of the Soviet Union (1950-1991).svg Projekt 865 Piranja
Allmänt
TypMiniubåt
DesignDesignbyrån Malachit
Fartyg tillhörande klassenMS-520, MS-521
Tekniska data
Deplacement218 ton
Deplacement i u-läge319 ton
Längd28,3 meter
Bredd4,7 meter
Djupgående5,1 meter
Framdrift
FramdriftDiesel-elektrisk
HuvudmaskinDieselgenerator
Maskinstyrka215 hk (160 kW)
Propellrar1 × Fyrbladig propeller
Propellermotor60 kW likströmsmotor
Prestanda
Maxfart6,7 knop
Fart i u-läge6 knop
Dykdjup200 meter
Bunkerkapacitet6,5 ton
Räckvidd1000 NM i ytläge
260 NM i undervattensläge
Aktionstid10 dygn
Lastförmåga
Besättning3 man + 6 dykare
Beväpning
Bestyckning2 × 400 mm torpedtuber
Torpeder4 × torpeder, minor eller dykarfarkoster
Hitta fler artiklar om fartyg med

Projekt 865 Piranja (NATO-rapporteringsnamn Losos-klass) var en klass av miniubåtar tillverkade i Sovjetunionen på 1980-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Redan 1976 gav dåvarande chefen för Sovjetunionens flotta, Sergej Gorsjkov, designbyrån Malachit i Leningrad i uppdrag att konstruera en miniubåt som kunde genomföra spanings- och sabotageuppdrag i grunda vatten. På grund av brist på erfarenhet av miniubåtar tog konstruktionsarbetet lång tid, men 1984 började den första miniubåten byggas.

Totalt två miniubåtar hann byggas och tas i tjänst innan Sovjetunionens fall satte stopp för vidare produktion. I mars 1999 bogserades bägge miniubåtarna till Kronstadt för skrotning.

1993 publicerade Malachit ritningar på en förbättrad Piranja-ubåt för export. Bland annat Abu Dhabi var intresserade, men hittills har inga miniubåtar exporterats.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Skrovet var gjort av titanlegering och designat för dykdjup på 200 meter. De två torpedtuberna var placerade utanför tryckskrovet på var sin sida om tornet, vilket gav ubåten dess karaktäristiska ”knubbiga” utseende. Ytterligare två torpeder kunde bäras i förvaringsutrymmet mellan tuberna bakom tornet, men det normala var att detta utrymme används för dykarfarkosterna Proton eller Sirena i stället för torpeder.

Ubåten är indelad i två vattentäta avdelningar, kontrollrum och maskinrum. I förliga änden av kontrollrummet finns en luftsluss genom vilken dykarna kan lämna ubåten i undervattensläge.

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

MS-520 MS-521
Påbörjad: 15 juli 1984
Sjösatt: 20 augusti 1986
Tagen i tjänst: 30 december 1988
Skrotad: 1999 i Kronstadt
Påbörjad: 1 december 1987
Sjösatt: 31 maj 1990
Tagen i tjänst: 25 december 1990
Skrotad: 1999 i Kronstadt

Båda båtarna tillhörde 22:a ubåtsbrigaden i Liepaja. Ytterligare en ubåt, MS-518, påbörjades 1988, men färdigställdes aldrig utan skrotades i januari 1991.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]