Projekt 865 Piranja
| |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Miniubåt | ||
| Design | Designbyrån Malachit | ||
| Fartyg tillhörande klassen | MS-520, MS-521 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 218 ton | ||
| Deplacement i u-läge | 319 ton | ||
| Längd | 28,3 meter | ||
| Bredd | 4,7 meter | ||
| Djupgående | 5,1 meter | ||
| Framdrift | |||
| Framdrift | Diesel-elektrisk | ||
| Huvudmaskin | Dieselgenerator | ||
| Maskinstyrka | 215 hk (160 kW) | ||
| Propellrar | 1 × Fyrbladig propeller | ||
| Propellermotor | 60 kW likströmsmotor | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 6,7 knop | ||
| Fart i u-läge | 6 knop | ||
| Dykdjup | 200 meter | ||
| Bunkerkapacitet | 6,5 ton | ||
| Räckvidd | 1000 NM i ytläge 260 NM i undervattensläge | ||
| Aktionstid | 10 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 3 man + 6 dykare | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 2 × 400 mm torpedtuber | ||
| Torpeder | 4 × torpeder, minor eller dykarfarkoster | ||
.svg){kind=small}
Projekt 865 Piranja (NATO-rapporteringsnamn Losos-klass) var en klass av miniubåtar tillverkade i Sovjetunionen på 1980-talet.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Redan 1976 gav dåvarande chefen för Sovjetunionens flotta, Sergej Gorsjkov, designbyrån Malachit i Leningrad i uppdrag att konstruera en miniubåt som kunde genomföra spanings- och sabotageuppdrag i grunda vatten. På grund av brist på erfarenhet av miniubåtar tog konstruktionsarbetet lång tid, men 1984 började den första miniubåten byggas.
Totalt två miniubåtar hann byggas och tas i tjänst innan Sovjetunionens fall satte stopp för vidare produktion. I mars 1999 bogserades bägge miniubåtarna till Kronstadt för skrotning.
1993 publicerade Malachit ritningar på en förbättrad Piranja-ubåt för export. Bland annat Abu Dhabi var intresserade, men hittills har inga miniubåtar exporterats.
Konstruktion[redigera | redigera wikitext]
Skrovet var gjort av titanlegering och konstruerat för dykdjup på 200 meter. De två torpedtuberna var placerade utanför tryckskrovet på var sin sida om tornet, vilket gav ubåten dess karaktäristiska ”knubbiga” utseende. Ytterligare två torpeder kunde bäras i förvaringsutrymmet mellan tuberna bakom tornet, men det normala var att detta utrymme används för dykarfarkosterna Proton eller Sirena i stället för torpeder.
Ubåten är indelad i två vattentäta avdelningar, kontrollrum och maskinrum. I förliga änden av kontrollrummet finns en luftsluss genom vilken dykarna kan lämna ubåten i undervattensläge.
Fartyg[redigera | redigera wikitext]
| MS-520 | MS-521 |
|---|---|
| Påbörjad: 15 juli 1984 Sjösatt: 20 augusti 1986 Tagen i tjänst: 30 december 1988 Skrotad: 1999 i Kronstadt |
Påbörjad: 1 december 1987 Sjösatt: 31 maj 1990 Tagen i tjänst: 25 december 1990 Skrotad: 1999 i Kronstadt |
Båda båtarna tillhörde 22:a ubåtsbrigaden i Liepaja. Ytterligare en ubåt, MS-518, påbörjades 1988, men färdigställdes aldrig utan skrotades i januari 1991.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”СПЛ - Проект 865 "Пиранья"” (på ryska). Arkiverad från originalet den 12 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120212023552/http://submarine.id.ru/sub.php?865. Läst 13 augusti 2011.
- A S Nikolajev (augusti 2010). ”Проект 865 «Пиранья» (NATO – “Losos”)” (på ryska). Штурм Глубины. http://www.deepstorm.ru/DeepStorm.files/45-92/dss/865/list.htm. Läst 13 augusti 2011.
- ”Подводная лодка "Пиранья" (Проект 865)” (på ryska). военно-морской флот россии – Главная страница. http://www.navy.su/navyfrog/sub/piranya/index.html. Läst 13 augusti 2011.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)