Prostitution i Tyskland
| Prostitution i Tyskland |
|---|
 En tysk prostituerad kvinnas självporträtt i en bordell, 1999.
|
Prostitution i Tyskland rör prostitution och relaterat sexarbete i Tyskland. Detta har historiskt genomgått olika faser, från medeltidens kommunala bordeller, en senare ökning av gatuprostitutionen (när bordellerna blev olagliga), en reglementerad prostution från sent 1800-tal och ett senare oreglerat tillstånd.
2002 genomfördes en legalisering av prostitution och relaterade verksamheter – inklusive bordeller och marknadsföring av prostitution[1] – som ett försök att förbättra arbetsvillkoren inom branschen. Majoriteten av sexarbetarna i Tyskland kommer numera från fattigare länder i Östeuropa (jämför gästarbetare), där den sociala stigmatiseringen mot prostitution/sexarbete[2] fortfarande är stark, och många prostituerade lever ännu dubbelliv. Detta leder till stora risker för arbetskraftsexploatering.[3]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Medeltiden
[redigera | redigera wikitext]Prostitution i det historiska Tyskland finns omtalat i skrift sedan medeltiden. Från 1200-talet och framåt hade flera tyska städer bordeller benämnda Frauenhäuser ("kvinnohus").[4] Prostitutionen sågs i stort sett som ett nödvändigt ont, inklusive för ogifta män[5] (i en miljö där föräktenskapligt sex ansågs omoraliskt).
Under medeltiden tolererades prostitution i Tyskland, då det uppfattades som nödvändigt för att skydda icke prostituerade kvinnor från våldtäkt[6] från män som ändå inte ansågs förmögna till sexuell självbehärskning. Från 1200-talet organiserade många städer reglerad prostitution via lagliga bordeller (Frauenhäuser), vilka beskyddade de prostituerade i utbyte mot beskattning.[7] Detta var en period när många andra städer i det senmedeltida Centraleuropa gjorda sammalunda,[5] och exempel på kommunala bordellkontrakt finns från Toulouse 1296, Strasbourg (då en tysk stad) 1469, München 1433 och Sevilla 1469.[6]
De kommunala styrena auktionerade i regel ut förvaltningen av bordellen som ett kommunalt kontrakt, till en Frauenwirt ('kvinnovärd'). Staden fick enligt kontraktet en avtalad årligt summa, och bordellägaren kunde hyra ut rum och logi till de prostituerade mot den ersättning som han klarade av att driva in från dem. Staden förelade bordellägaren vissa begränsningar vad gäller öppettider och kundkrets; det var vanligt att den skulle hålla stängt på kristna högtider och inte kunde ta emot präster, judar eller gifta män som kunder. Prostituerade kunde även bötfällas av staden för att ägna för mycket tid åt en kund, i syfte att stävja bildandet av fasta relationer mellan sexsäljare och sexköpare.[6]
Under medeltiden fungerade prostitutionen både som ett socioekonomiskt fenomen, men det hanterades via regleringen även som en sorts social kontroll. Genom den reglerade prostutionen kunde man slippa lösaktiga kvinnor i samhället i övrigt. Många städer accepterade prostitutionen så länge den inte var för synlig, och hora (tyska: Hure) var ett av de vanligaste skällsorden som noterades i tidens tyska förtalsrättegångar.[5] Samtidigt kunde en prostituerad bjudas in till ett bröllop såsom en hedersgäst.[6] I samband med det fyra år långa konciliet i Konstanz 1414–1418 tackade kejsar Sigismund skriftligen staden Konstanz för att ha ställt till 1 500 prostituerade till förfogande.[8]
Vid sidan av den reglerade bordellprostitutionen var det vanligt med olicensierade prostituerade. Dessa var ofta yngre, mindre erfarna och med dyrare tjänster, och de samlades i regel runt oreglerade barer i den kommunala bordellens närhet. Denna okontrollerade verksamhet oroade städernas styresmän, vilka i bland annat Augsburg utdömde böter till dem.[6]
1500- till 1700-talet
[redigera | redigera wikitext]
Attityden förändrades under 1500-talet på grund av syfilisepidemin och reformationen. 1530 befallde kejsar Karl V därför att alla bordeller i det tysk-romerska riket skulle stängas.[9] I Augsburg bekräftades detta med en lokal stadga 1532, i Frankfurt 1560. Motsvarande stängningar skedde i Frankrike, Italien, Schweiz och Spanien, vilket innebar att den kommunala bordellen i mitten av 1600-talet var avskaffad mer eller mindre överallt.[6]
Karl V:s påbud 1530 skedde cirka 30 år efter den värsta europeiska epidemin i syfilis, men den kom strax efter att Martin Luthers lära hade nått vid spridning i Centraleuropa. Luther fördömde prostitutionen och kritiserade kyrkofadern Augustinus tankar om praktiken som ett nödvändigt ont. Protestantiska reformatorer ansåg istället att män och kvinnor skulle bedömas enligt samma moraliska måttstock, vilken predikade allmän kyskhet. Även inom katolicismen infördes nu en mer moralisk anda, exemplifierat av att påven Pius V 1566 "kastade ut" alla kurtisanerna från Rom.[6]
Även ekonomin var i vissa fall ett problem. 1501 (då syfilisepidemin pågick) försökte staden Frankfurt auktionera ut driften av den kommunala bordellen, men inga köpare stod att finna.[6]
Samtidigt återstod den oreglerade (gatu)prostitution som 1400-talets kommunala styren förgäves försökt utrota men som nu blev vanligare. Kunderna ville inte längre umgås så nära de beväpnade män (soldater) som 1500- och 1600-talens religiösa krig förde runt i Europa. Detta ledde också till att den stående armén nu ställde grupper av prostituerade till tjänst som mer eller mindre fasta delar av en här.[10] De prostituerade – "lägerskökorna" – kom nu att följa med hären,[6] som en del av trossen där en mängd kvinnor pojkar och tjänare[10] handhade olika typer av understödjande sysslor. Tillgång på prostituerade i trossen ansågs också minska problemet med våldtäkter mot lokalbefolkningen i de områden där arméerna drog fram.[10]
Stora mängder "lösaktiga" kvinnor runt armén innebar dock andra problem, inklusive spridning av könssjukdomar till soldaterna. Städerna Strasbourg, Frankfurt och Nürnberg försökte förgäves skingra de grupper av prostituerade som slagit läger utanför stadsmurarna och sålde sina tjänster till soldater i den närbelägna skogen.[6]
Reglerna emot prostitution blev successivt hårdare i Tyskland, liksom i andra europeiska länder. 1720 hade snart sagt alla europeiska städer infört ordningslagar emot prostitution, med hot om fängelse. 1690 lät Fredrik I stänga alla bordeller i Preussen och arrangera offentlig prygling av de boende på bordellerna. 1750 instiftade kejsarinnan Maria Teresia en "kyskhetskommission", vilket också det innebar stängning av bordeller och arresteringar av prostituerade, vilka dömdes till gatsopning.[6]
Detta skedde samtidigt som en ny typ av prostitution blev vanligare i de mer välbärgade miljöerna, i och med att kurtisanen som fenomen blev vanligare. Denna yrkesgren sålde inte bara sex utan även umgänge i övrigt, något som kan ses som en sorts "lyxprostitution" och jämföras med den moderna tidens sugardejting. Kurtisanen drabbades inte av förbuden mot bordeller och gatuprostitution, eftersom hon inte rörde sig i de miljöerna och dessutom hade rika beskyddare. Livet för de oreglerade prostituerade på gatan blev dock svårare, i mer behov av skydd, vilket innebar att hallickar, skrupellösa hyresvärdar och utpressare kunde utnyttja situationen.[6]
Mellan sent 1700-tal och kejsardömet (1870-1918)
[redigera | redigera wikitext]Mot slutet av 1700-talet lättades regleringarna ånyo. 1792 införde staden Berlin reglerad prostitution, där polistillstånd krävdes för att få öppna en bordell. Prostituerade begränsades också att driva sin verksamhet endast på vissa gator.[6]
Under 1800-talet växte ett system med reglementerad prostitution efter franskt mönster fram i Tyskland.[6] Det ansågs omöjligt att hindra män att få utlopp för sina sexuella behov. Etersom kvinnor inte tilläts ha sex utanför äktenskapet, ansågs prostituerade kvinnor nödvändiga för att hindra män från att begå våldtäkt på icke prostituerade kvinnor. Verksamheten reglerades främst på lokal nivå,[11] och 1839 infördes detta reglemente i Preussen.[6] Bordeller var tillåtna och reglerade i Stuttgart och Hamburg men förbjudna i Berlin och München.[11]
1876 års nationella lag stadgade att prostitution var illegal endast om den skedde utanför poliskontroll.[9] I Tyskland definieras prostitution endast som sådan om man kunde bevisa utförandet av en betald sexuell tjänst, i motsats till i Österrike där det räckte med blotta misstanken.[11]
Resten av 1900-talet, tidigt 2000-tal
[redigera | redigera wikitext]Den reglementerade prostitutionen avskaffades i Tyskland 1927, vilket lämnade verksamheten i ett laglöst tillstånd.[12]
Nazityskland kriminaliserade inte prostitution som sådant, men prostituerade klassificerades som "asociala" och blev i egenskap av asociala ofta arresterade och placerade i koncentrationsläger. Samtidigt tillät Nazityskland vissa former av kontrollerad prostitution,[6] såsom lägerbordeller i tyska koncentrationsläger,[13] militärbordeller och vissa kontrollerade bordeller i städerna.
Efter krigsslutet 1945 var prostitution fortsatt lagligt i både Östtyskland och Västtyskland, och fortsatte att vara det när Tyskland enades 1990.
2002 genomfördes en lagändring runt prostitution i Tyskland. Denna – Prostitutionsgesetz – slopade det allmänna förbudet emot koppleri eller annat främjande av prostitution och införde en möjlighet för sexarbetare att erhålla standardmässiga anställningsavtal.[14] Syftet med lagändringen, som genomfördes av SPD med stöd av Die Grünen, var att försöka förbättra villkoren inom prostitution genom normalisera verksamheten och avskaffa det sociala stigmat kring den.[14]
Efter 2002
[redigera | redigera wikitext]Tyskland har, som ekonomisk motor i det centrala Europa, en omfattande prostitution. Enligt vissa siffror finns i landet cirka 400 000 prostituerade,[15] varav de flesta är kvinnor, och dagligen genomförs över en miljon transaktioner för sex i landet.[14] I landet finns numera exempel på reglerade bordeller i bland annat de större städerna, med en del exempel på stordrift och bordeller med en stor mängd prostituerade.
Problemet med tvångsprostitution och människohandel i Tyskland, med dess liberala lagar, lyfts ofta i debatten i bland annat Sverige. 2005 skedde 972 anmälningar i Tyskland gällande tvångsprostitution, vilket tyska polismyndigheter då ansåg var relativt lågt med tanke på branschens storlek i landet.[16]
Mycket få av de prostituerade har dock nyttjat de möjligheter som finns för att registrera sig i det tyska sjukförsäkringssystemet. Stigmatiseringen kring prostitution kvarstår hos stora delar den tyska befolkningen, och den är ännu högre i de länder där många "gästarbetande" EU-migranter är födda och i många fall fortfarande är skrivna.[17] Exempelvis är många sexarbetare verksamma i Tyskland födda eller fortfarande bosatta i Rumänien, Bulgarien och Tjeckien, länder där lagarna runt prostitution på senare år mildrats men där de verksamma i branschen i många fall befinner sig i en gråzon.[18] Både Rumänien och Bulgarien har problem med organiserad brottslighet som i många fall kan utnyttja en utbredd fattigdom hos bland annat ländernas romer.[19][20]
Ökad reglering, förbudshot
[redigera | redigera wikitext]2017 skärptes den tyska lagstiftningen, med syfte att öka kontrollen av de prostituerade. Denna har dock mött kritik, i det att den enligt många sexarbetare innebär ett för stort intrång i deras arbete och vardag. 2021 hade endast 40 000[2] tyska prostituerade ansökt om den sexarbetarlegitimation (av kritikerna kallad "Huren-ID") som inkluderas i den nya lagen.[21] Vissa prostituerade kämpar istället för en total avkriminalisering och normalisering,[22] enligt mönster från Belgien där prostitution 2022 och 2024 omvandlades till ett normaliserat yrke i linje med andra på landets arbetsmarknad.
Europaparlamentet rekommenderade i ett beslut 2023 de olika medlemsländerna att införa den svenska modellen kring prostitution, vilken kriminaliserar sexköp.[23] Denna lagmodell har även förespråkats av tidigare förbundskansler Olaf Schulz.[24] De tyska förbundsdagspartierna var i början av 2025 splittrade i frågan.[21] Sommaren 2025 väntas en utvärdering av den tyska lagen från 2017.[2]
Covid-19-pandemin
[redigera | redigera wikitext]Covid-19-pandemin drabbade stora delar av den tyska sexbranschen hårt. När nedstängningen av samhället ledde till att sex med fysiska kontakter tillfälligt förbjöds, och bordellerna stängdes,[25][26] kunde endast de sexarbetare som registrerat sig som egenföretagare i sexbranschen få rätt till ersättning från staten. I april 2020 motsvarade det 32 800 kvinnor, vilka då kunde få del av den tre månader långa arbetslöshetsersättningen utdelat under pandemin. Resten kunde möjligen söka socialbidrag, arbeta i hemlighet[25] eller försöka få inkomster på annat sätt (inklusive i kontaktlösa delar av sexbranschen[27]). De flesta verksamma sexarbetarna i Tyskland hade utländsk anknytning, men pandemin gjorde även resorna till de olika hemländerna svårare – åtminstone i den akuta pandemifasen under 2020.[28]
Under hösten 2020 släppte restriktionerna något i Tyskland.[29] Senare kom den allmänna covid-19-vaccineringen att långsamt åter normalisera förhållandena i branschen.
Storlek, ursprung och åldrar
[redigera | redigera wikitext]I Tyskland är prostitution sedan 2002 laglig och reglerad, och sexarbetare uppmanas att registrera sig för att få ta del av sociala förmåner. Det faktum att de flesta verksamma i branschen har utländskt ursprung (som EU-migranter), utöver att sexarbete i många fall är en tillfällig sysselsättning eller genomgångsyrke, har bidragit till att mängden registrerade är relativt få. I slutet av 2020 var 24 940 prostituerade officiellt registrerade hos tyska myndigheter, vilket var en nedgång från 40 370 ett år tidigare;[27] däremellan kom en nedstängning på grund av covid-19 och en stängning av landets bordeller.[30]
Enligt den offentliga statistiken i slutet av 2021 var en femtedel av de då knappt 25 000 registrerade sexarbetarna tyska medborgare. 8 800 var från Rumänien, 2 800 från Bulgarien och 1 800 från Ungern.[30] Antalet registrerade sexarbetade steg därefter till 28 280 i slutet av 2022, när restriktionerna under pandemin ytterligare lättat. Andelen i olika länderkategorier var då 5 204 från Tyskland, 9 870 från Rumänien, 3 140 från Bulgarien och 1 760 från Spanien. I slutet av 2022 var 1 202 registrerade sexarbetare i Tyskland hemmahörande i något asiatiskt land, 661 i något land i Nord- eller Sydamerika.[27] Bland de registrerade sexarbetarna 2022 var 76 procent mellan 21 och 44 år gamla. Fyra procent (totalt 1 050) av dem var mellan 18 och 20 år.[27]
Totalt antas mellan 200 000[28] och 500 000[26] personer livnära sig på sexarbete av olika slag i landet. Antalet registrerade företag eller verksamheter som erbjuder sexuella tjänster – de flesta bordeller av något slag – var 2 290 i slutet av 2020. Detta var dock en ökning med fem procent sedan ett år tidigare.[30]
Kända bordeller
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”The Act Regulating the Legal Situation of Prostitutes – implementation, impact, current developments” (PDF). Social Research Institute of Applied Sciences Freiburg. Arkiverad från originalet den 17 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110717185624/http://www.cahrv.uni-osnabrueck.de/reddot/BroschuereProstGenglisch.pdf. Läst 4 oktober 2009.
- ^ [a b c] Douglas, Elliot (18 oktober 2021). ”Sex workers speak out against German prostitution law – DW – 10/18/2021” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/sex-workers-speak-out-against-german-prostitution-law/a-59539574. Läst 26 juli 2025.
- ^ Speak, Clare (17 december 2013). ”Germany may roll back legalised prostitution amid exploitation fears” (på engelska). Equal Times. https://www.equaltimes.org/germany-may-roll-back-legalised. Läst 26 juli 2025.
- ^ P. Schuster: Das Frauenhaus. Städtische Bordelle in Deutschland (1350–1600), Paderborn 1992
- ^ [a b c] Page, Jamie (22 september 2021). ”Prostitution and Subjectivity in Late Medieval Germany” (på brittisk engelska). NOTCHES. https://notchesblog.com/2021/09/23/prostitution-and-subjectivity-in-late-medieval-germany/. Läst 26 juli 2025.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Norberg, Kathryn. ”Prostitution” (på engelska). www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/international/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/prostitution. Läst 26 juli 2025.
- ^ P. Schuster: Das Frauenhaus. Städtische Bordelle in Deutschland (1350–1600), Paderborn 1992
- ^ ”Absurdum 1”. home.arcor.de. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903061951/http://home.arcor.de/glanlaender/hausderfreuden/absurdum1.htm. Läst 26 juli 2025.
- ^ [a b] ”Hausen und Hegen” (på tyska). Der Spiegel. 6 april 1965. ISSN 2195-1349. https://www.spiegel.de/politik/hausen-und-hegen-a-6ab0bbd5-0002-0001-0000-000046272150. Läst 26 juli 2025.
- ^ [a b c] Blom, Tomas (14 oktober 2010). ”Kvinnor i krig”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/krig/kvinnor-i-krig. Läst 26 juli 2025.
- ^ [a b c] Ripa, Yannick. ”Prostitution (19th-21st centuries) | EHNE” (på engelska). ehne.fr. https://ehne.fr/en/encyclopedia/themes/gender-and-europe/prostitution-1800-today/prostitution-19th-21st-centuries. Läst 26 juli 2025.
- ^ (på tyska) Staats- und Vervaltungsrecht. 1929. sid. 536. https://www.zaoerv.de/01_1929/1_1929_2_b_536_2_541.pdf. Läst 26 juli 2025
- ^ Sommer, Robert (2025-05-06) (på engelska). 1 Prostitution in Nazi Germany. Fordham University Press. sid. 15–28. doi:. ISBN 978-1-5315-0993-4. https://www.degruyterbrill.com/document/doi/10.1515/9781531509934-005/html?srsltid=AfmBOorItEiwxUr5A5BRVTJCcLbbFJ-QPHQv3w4QWsEsqmufs8YzX-iB. Läst 26 juli 2025
- ^ [a b c] Desbuleux-Rettel 2019, sid. 39.
- ^ Loewenberg, Samuel (2006-07-08). ”Fears of World Cup sex trafficking boom unfounded” (på English). The Lancet 368 (9530): sid. 105–106. doi:. ISSN 0140-6736. PMID 16832865. https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(06)68984-8/fulltext. Läst 20 december 2025.
- ^ Loewenberg, Samuel (2006-07-08). ”Fears of World Cup sex trafficking boom unfounded” (på English). The Lancet 368 (9530): sid. 105–106. doi:. ISSN 0140-6736. PMID 16832865. https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(06)68984-8/fulltext. Läst 20 december 2025.
- ^ Creighton, Conor (15 juli 2014). ”A Visit to One of Germany's All-You-Can-Fuck Brothels” (på amerikansk engelska). VICE. https://www.vice.com/en/article/a-visit-to-one-of-germanys-all-you-can-fuck-brothels-432/. Läst 26 juli 2025.
- ^ Reinschmidt, Lena (juni 2016) (på engelska). Regulation of prostitution in Bulgaria, Romania and the Czech Republic. Observatory for Sociopolitical Developments in Europe. sid. 1f. https://www.beobachtungsstelle-gesellschaftspolitik.de/f/958037694b.pdf. Läst 25 oktober 2025
- ^ Tomiuc, Eugen (9 april 2008). ”Romania: Poverty At Home The Main Cause For Romany Crime Abroad” (på engelska). Radio Free Europe/Radio Liberty. https://www.rferl.org/a/1100376.html. Läst 25 oktober 2025.
- ^ Petrunov, Georgi (2014). ”Human Trafficking in Eastern Europe: The Case of Bulgaria”. The Annals of the American Academy of Political and Social Science 653: sid. 162–182. ISSN 0002-7162. https://www.jstor.org/stable/24541780. Läst 25 oktober 2025.
- ^ [a b] Carolyn Stransky Vohr (24 mars 2025). ”Germany's 'Whore ID': Stigma or safety for sex workers?” (på brittisk engelska). The Berliner. https://www.the-berliner.com/politics/sex-workers-prostitution-protection-act-law-germany-whore-id-stigma-safety/. Läst 26 juli 2025.
- ^ Carolyn Stransky Vohr (11 juni 2025). ”Decriminalise now: The new law written by sex workers, for sex workers” (på brittisk engelska). The Berliner. https://www.the-berliner.com/politics/sex-work-act-berlin-prostitute-protection-act-sex-workers-write-the-law-decriminalisation/. Läst 26 juli 2025.
- ^ Selnes, Anders. ”Svajigt EU-stöd för den nordiska modellen i prostitutionsfrågan – svenska ledamöter avvek”. www.europaportalen.se. https://www.europaportalen.se/2023/09/svajigt-eu-stod-den-nordiska-modellen-i-prostitutionsfragan-svenska-ledamoter-avvek. Läst 26 juli 2025.
- ^ mf/lo (dpa, KNA). ”German chancellor says sex work is unacceptable – DW – 11/15/2023” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/germanys-olaf-scholz-sex-work-is-not-acceptable/a-67409429. Läst 26 juli 2025.
- ^ [a b] Hill, Jenny (10 maj 2021). ”Covid-19 pandemic: Sex workers in Germany 'at risk'” (på brittisk engelska). https://www.bbc.com/news/av/world-europe-57029723. Läst 17 november 2025.
- ^ [a b] Schmitz, Rob (26 augusti 2020). ”Germany Bans Prostitution During Pandemic. Sex Workers Say That Creates New Dangers” (på engelska). NPR. https://www.npr.org/2020/08/26/905392256/germany-bans-prostitution-during-pandemic-sex-workers-say-that-creates-new-dange. Läst 17 november 2025.
- ^ [a b c d] Connor, Richard (15 september 2023). ”Germany: Sex worker registrations increase after pandemic” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/germany-sex-worker-registrations-increase-after-pandemic/a-66820285. Läst 17 november 2025.
- ^ [a b] TT (13 april 2020). ”Prostituerade drabbas hårt av sexförbud”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/g7nxKB. Läst 17 november 2025.
- ^ Pieper, Oliver (9 november 2020). ”Prostitutes get back to work again in Germany – DW – 09/11/2020” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/coronavirus-sex-workers-in-germany-get-back-to-their-jobs-after-ban-is-lifted/a-54896365. Läst 17 november 2025.
- ^ [a b c] Associated Press New Berlin (1 juli 2021). ”Registered sex workers in Germany drop sharply in pandemic” (på engelska). mynews13.com. https://mynews13.com/fl/orlando/ap-online/2021/07/01/registered-sex-workers-in-germany-drop-sharply-in-pandemic. Läst 17 november 2025.
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Desbuleux-Rettel, Juliette (2019). Prostitution/ Sex work in Sweden and Germany : A Study of Former Research. Uppsala universitet. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-392610. Läst 26 juli 2025
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- HYDRA e.V., stödförening för prostituerade, på sidan finns också den nya prostitutionslagen
- Scathing criticism of the new prostitution law, by Doña Carmen, en supportgrupp för utländska prostituerade som arbetar i Tyskland
- Madonna e.V. För de prostituerades rättigheter