Indisk flyghöna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pterocles indicus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Indisk flyghöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Painted sandgrouse male Pterocles indicus.jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningFlyghönsfåglar
Pterocliformes
FamiljFlyghöns
Pteroclidae
SläktePterocles
ArtIndisk flyghöna
P. indicus
Vetenskapligt namn
§ Pterocles indicus
Auktor(Gmelin, 1789)
Par (hona till höger)
Par (hona till höger)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Indisk flyghöna[2] (Pterocles indicus) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Indisk flyghöna är en liten (28 cm), kompakt och kraftigt strimmig medlem av familjen flyghöns med kort stjärt. I flykten syns att vingundersidorna är grå. Hanen har obandat orangebeige hals och inre vingtäckare. På bröstet syns uppifrån ett kastanjefärgat, ett beige och ett svart band. Honan är övervägande tätt strimmig, med gulaktigt ansikte och strupe.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer på torrt och stenigt lågland i östra Pakistan och på Indiska halvön.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Dess närmaste släktingar är strimmig flyghöna samt de afrikanska arterna maskflyghöna, tvåbandad och fyrbandad flyghöna.[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att arterna inom släktet Pterocles inte är varandras närmaste släktingar. Exempelvis är indisk flyghöna närmare släkt med stäppflyghöna i släktet Syrrhaptes än med vitbukig flyghöna (Pterocles alchata).[6] Dessa forskningsresultat har ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Indisk flyghöna förekommer i arida låga bergstrakter eller platåer sparsamt bevuxna med buskar. Fågeln livnär sig på frön, skott och tydligen termiter vissa tider på året. Den besöker vattenställen först efter skymning. Arten häckar i en uppskrapad grop i marken, möjligen mest mellan april och maj/juni, men häckningsfynd har gjorts under årets alla månader utom juli och september.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som relativt vanlig i delar av Indien men sällsynt i Pakistan.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pterocles indicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Cohen, C. (2011) The Phylogenetics, Taxomony and Biogeography of African Arid Zone Terrestrial Birds: the Bustards (Otididae), Sandgrouse (Pteroclidae), Coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus). PhD thesis, University of Cape Town, Cape Town.
  6. ^ Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.
  7. ^ de Juana, E. & Boesman, P. (2018). Painted Sandgrouse (Pterocles indicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54095 6 november 2018).
  8. ^ Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]