Pyttar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Pyttar sägs ha varit ett småväxt folk som sägs ha levt på Malmön i Sotenäs kommun.

Beskrivna av A.E. Holmberg, (faktoid)[redigera | redigera wikitext]

Prästen, bohuskännaren och författaren Axel Emanuel Holmberg beskriver dessa människor i sitt verk "Nordbor under hednatiden". Framställning av våra förfäders äldsta kultur av Axel Em. Holmberg, Stockholm på J. Th. Bergelins förlag 1852". Han hade år 1840 besökt ett antal hushåll med en utdöende stam med "polarfolkets huvudskål", ett "obehagligt ansikte" och ett "gnällande uttal". Holmberg skriver att pyttarna själva berättat för honom att de kommit drivande till Malmön på ett isflak från Jylland i Danmark. Holmberg skriver vidare att pyttarna inte har någon större intellektuell kapacitet "högst svaga själsförmögenheter", "enfaldiga" och "folkskygga". De har utstått ett ständigt gyckel av övriga bohuslänningar, och de vågade sig sällan över till fastlandet. Då pyttarna ogärna gifte in sig i andra släkter kan man ju i berättelserna också läsa litet mellan raderna att misstanke om inavel skulle förekomma. Det finns också historier eller sägner som berättar att Pyttarna skulle varit en kvarlevande grupp av de första människorna som invandrade till Norden, och då vara ha ett direkt släktskap till samerna (dock var inte samerna den första folkgruppen som invandrade till Norden).

Analys av inledande text. Det är troligen ur denna refererade ovetenskapliga skrönargrund som ryktet om "Malmönpyttarna" uppstått. Att Axel Emanuel Holmberg själv skulle träffat de människor han beskriver är nog enbart ägnat att skapa ett sken av trovärdighet kring berättelsen och kan som fakta betraktat, starkt ifrågasättas. Texten bör istället utsättas för stark källkritik, då tidens anda av "upptäcktsresor" runt om i världen krävde, att resenären kunde presentera sensationella upptäckter. Skapande ära och berömmelse åt upptäckaren. Men också för att skänka glans åt upptäckarens finansiärer som bekostat "kunskapsresan". I modern tid skulle inte så vidlyftiga påståenden kunna få så starkt genomslag. Men - som i all historieskrivning - modern vetenskap tvingar till omvärdering av etablerade sanningar.

Det finns i erkänd och idag tillgänglig historisk information inget belägg för att denna beskrivning har med verkligheten att skaffa. Ej heller kan dessa beskrivna karaktärsdrag spåras hos ättlingar till den befolkning som levde på Malmön i mitten på 1800-talet, då stenindustrin startade i industriell skala (1842). Det finns till yttermera visso under länken "Rolf Bloms hemsida" nedan en beskrivning om hur Malmön fått sitt namn. Då Malmöns namn och dess första kända registrering hos Lantmäteriet, dateras 1307, lär knappast namnet uppstått som skrönan i Bloms text beskriver.

Det faktum att ön hyser en rad kända bronsåldersrösen - liksom många platser i Bohuslän gör - tyder snarare på en tidig kolonisering av ön. Samtidig med övriga delar av kusten. Att dessa invånare då skulle särskilja sig från sina samtida fränder på andra platser i Bohuslän, vilka alla var båtfarande folk, är föga troligt. Under Bronsåldern (1 800 – 500 f. Kr) fanns bevisligen aktiviteter på Malmön, liksom i hela Bohuslän. De människor som då bodde där, har med stor sannolikhet haft samma ursprung. Man kan således på goda grunder anta att "Pyttarna" inte var en specifik "ras" på Malmön, utan utgjorde en lokalt bofast del av den befolkning som bodde utmed kusten. Släktskapen som antas för dessa med samerna är mindre trolig. Snarare då med jägarfolk som Grönlands Inuiter. Den befolkning som var rotade utmed såväl den svenska som norska kusten, livnärde sig alla på jakt och fiske. Bevis för dessa folkgruppers existens utmed kusten har återfunnits senast på 1980-talet från Orust och där även fynd gjorts under början av 2000-talet. Det finns heller inga kända arkeologiska fynd av boplatser eller gravar från Malmön som skulle kunna belägga att där de senaste århundradena (eller tidigare) bott människor som haft en annan genetik, vilket vore naturligt om så varit fallet. Däremot fanns i amatörforskaren Oskar Lundéns samlingar många bevis för att Malmön tidigt haft tidig jägarbefolkning. Dock inga gravlämningar, men väl redskap.

Johan Fredrik Nyström[redigera | redigera wikitext]

Johan Fredrik Nyström beskriver i Handbok i Sveriges geografi (1895), sid. 317, denna "ras" som Malmö-barnen, eller Malmö-pyttarna, en i vår tid utdöd och småväxt sådan. Samma beskrivning ges i Nordisk familjebok, band 17 (1912), troligen av samme författare.

Utdöda[redigera | redigera wikitext]

Vid en större olycka till havs år 1818 eller möjligen 1826 skall större delen av pyttarnas manliga befolkning ha omkommit vid fiske till havs eller i Brofjorden sydost om ön (det förekommer olika uppgifter om årtal och plats). Därefter sägs det att pyttarna har blandats upp med Malmöns, Sotenäset och Bohusläns övriga befolkning. Naturligtvis är det idag omöjligt att utröna huruvida detta stämmer.

Det finns en risk att man skapat denna beskrivna händelse med Ålesundsolyckan 1868 som förlaga. Det fanns och finns en stark berättartradition i Bohuslän och skrönorna växte för varje gång de återberättades i kurande skymning. (Jämför Evert Taubes text i "Briggen Blue Bird av Hull" som är exempel på en sådan uppdiktad skröna).

Dagens befolkning på Malmön är visserligen väldigt måna om sin historia, men avfärdar berättelser om "pyttarna" som varande skrönor. Det finns istället tydliga kopplingar i dessa beskrivningar till de rasbiologiska teorier och "läror" som dominerade 1900-talets första hälft, oftast företrätt av det akademiska etablissemanget. Därför manas till försiktighet att upphöja dessa historier till sanningar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • "Nordbor under hednatiden. Framställning av våra förfäders äldsta kultur av Axel Em. Holmberg, Stockholm på J. Th. Bergelins förlag 1852".
  • "Längs Kusten i Bohuslän" Skrönor och fakta för båtfarare och andra skärgårdsälskare. Ted Knapp, Warne förlag 2005-2006.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]