Röd turkduva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Röd turkduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Red Collared-Dove Andamans.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteStreptopelia
ArtRöd turkduva
S. tranquebarica
Vetenskapligt namn
§ Streptopelia tranquebarica
Auktor(Hermann, 1804)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Röd turkduva[2] (Streptopelia tranquebarica) är en asiatisk fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3]

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Röd turkduva med en kroppslängd på 23 centimeter en liten och kompakt duva, minst i släktet Streptopelia. Hanen har grått huvud ett svart band i nacken, rosa undersida och brunrosa ovansida. Honan är mer färglös och skiljer sig från turkduvan genom att vara mörkare både ovan och under, med gråare undre vingtäckare och framför allt påtagligt mindre och mer kortstjärtad. Ving- och armpennor är svarta hos båda könen.[4]

Hane och hona röd turkduva i Maharashtra, Indien.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Röd turkduva delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Arten har vidare observerats tillfälligt västerut till Iran, Förenade Arabemiraten och Oman samt norrut till Nordkorea och Ryssland.[1] Den har introducerats till Singapore.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Röd turkduva trivs i öppen skog och bland träd i öppet landskap.[4] Jämfört med andra arter i släktet ses den mer sällan nära människan. Den är mest en låglandslevande fågel, men ses upp till 800 meters höjd i Himalaya och upp till 1300 meter i Bengalen och Assam.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Fågeln lever av frön från gräs och örter, små blad och knoppar samt säd från odlade grödor. Den ses ofta i grupper om två eller tre men kan bilda större grupper när födotillgången är god.[5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

I syd häckar arten när föda finns att tillgå, i norr sommartid. Boet är en torftig tallrik gjord av kvistar och gräs, oftast placerad mellan tre och åtta meter upp i ett träd, högre upp än sina släktingar. Däri lägger honan två vita eller gräddvita ägg, sällsynt tre.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig.[6]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av staden Tranquebar, numera Tharangambadi, i den indiska delstaten Tamil Nadu.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Streptopelia tranquebarica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M. & Boesman, P. (2018). Red Turtle-dove (Streptopelia tranquebarica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54161 3 maj 2018).
  6. ^ Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]