Rödstrupig häger

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rödstrupig häger
Status i världen: Sårbar[1]
Slaty Egret Egretta vinaceigula.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteEgretta
ArtRödstrupig häger
E. vinaceigula
Vetenskapligt namn
§ Egretta vinaceigula
Auktor(Sharpe, 1895)
Utbredning
Egretta vinaceigula map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rödstrupig häger[2] (Egretta vinaceigula) är en mycket lokalt förekommande afrikansk häger.[3] Fram tills relativt nyligen behandlades den som en variant av svarthäger (Egretta ardesiaca).

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Fram tills 1971,[4] trodde man att rödstrupig häger bara var en färgmorf av den vida spridda svarthägern. Studier visade dock att den skiljer sig på flera sätt, inte minst genom att den saknar det för svarthägern karakteristiska födosökningsbeteendet att skugga vattnet med vingarna för att fånga fisk. Den liknar svarthägern med sin mörka skifferfärgade fjäderdräkt, men har gula ben istället för svarta och uppvisar en vinröd strupe. Lätet är okänt.

Rödstrupig häger.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i träsk och vassområden i sydcentrala Afrika,[3] huvudsakligen i Zambia och Botswana. Mer specifikt återfinns den från norra Botswana (Okavangodeltat och Chobefloden) och nordöstra Namibia (Capriviremsan) genom Zambezifloden i nordvästra Zimbabwe och norrut till Liuvaslätten, Kafueslätten och Bangweuluträsket i Zambia.[5] Den förekommer möjligen också i södra Demokratiska republiken Kongo, östra Angola, Moçambique och Malawi.[5] Tidigare förekom den även i Sydafrika.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Levnadsmiljö[redigera | redigera wikitext]

Rödstrupig häger trivs i flodslätter och färskvattensvåtmarker, både permanenta och säsongsmässiga. Den föredrar områden där det finns gott om låg framväxande vegetation som Cynodon dactylon och Panicum repens. Arten verkar vara talrikare i områden som blivit utsatta för brand och ses ofta tillsammans med letjevattenbock (Kobus leche).[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten livnär sig av småfisk, framför allt ciklider. I deras frånvaro intar den även grodor, vattenlevande ryggradslösa djur och grodyngel. Den föredrar att födosöka i vatten som är grundare än en decimeter. Den ses ensam, i småflockar om fyra till åtta individer eller i riktigt stora samlingar med upp till 60 individer.[1][7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rödstrupig häckar i säsongsmässiga våtmarker när vattenståndet är som högst, gärna i säv men också på öar bevuxna med Ficus verruculosa, olika akacier eller dadelpalmen Phoenix reclinata. Den häckar parvis eller i kolonier med upp till 60 bon. Boet är en skål fodrad med fint växtmaterial placerad på en plattform av kvistar. Den lägger mellan ett och fyra ägg som ruvas i 22-24 dagar.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar (VU) på grund av dess begränsade världspopulation på endast 3.000-5.000 individer. Den minskar dessutom i antal. Det finns gott om habitat i dess utbredningsområde som passar arten, varför dess sällsynthet är lite av ett mysterium.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Egretta vinaceigula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Diamond, A.W, Schreiber R.L, Attenborough D. & Prestt I. (1987); Save the Birds, Cambridge ISBN 0 521 34367 4
  5. ^ [a b] Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2018). Slaty Egret (Egretta vinaceigula). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52687 17 januari 2018).
  6. ^ Tarboton. W. 1996. Slaty Egret. First breeding record for South Africa. Africa-Birds & Birding 1: 8
  7. ^ http://www.planetofbirds.com/ciconiiformes-ardeidae-slaty-egret-egretta-vinaceigula

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]