Rösträttsdemonstrationen i Stockholm 20 april 1902

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ungsocialisten Hinke Bergegren i talarstolen.

Rösträttsdemonstrationen i Stockholm 20 april 1902 var en stor manifestation som ledde till våldsamma gatukravaller på Stockholms gator.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under första halvan av 1902 kulminerade den stora rösträttskampanjen i Sverige. Endast åtta procent av befolkningen hade rösträtt - för rösträtt krävdes en viss inkomst eller att man ägde en fastighet. I de kommunala fullmäktigevalen hade den som hade rösträtt fler röster ju högre inkomst.

Tidigare demonstrationer[redigera | redigera wikitext]

Dagstidningen Social-Demokraten hade manat till demonstration söndagen den 6 april i Lill-Jansskogen norr om Stadion i Stockholm som stöd för Hjalmar Brantings riksdagsmotion i frågan (Branting hade suttit i riksdagen sedan 1897). 6 000 kom och hörde Branting och Hinke Bergegren agitera för allmän rösträtt. Söndagen den 13 april var det dags igen; mötet lockade den här gången dubbelt så många.

Söndagen den 20 april 1902[redigera | redigera wikitext]

Söndagen den 20 april 1902 urartade det hela och ett fredligt möte vid Lill-Jansskogen med uppåt 30 000 närvarande förvandlades till våldsamma gatukravaller i innerstaden. Polisen spärrade av ett antal centrala gator. Svea livgarde bevakade Norrbro för att skydda slottet. Gustav Adolfs torg var avstängt. När mötet avslutades vid fyratiden på eftermiddagen uppmanades deltagarna att lugnt och utan att störa ordningen skingra sig. Så skedde inte, utan tusentals demonstranter tågade mot Gustav Adolfs torg under högljudda rop. Vid Jakobs torg drabbade de samman med polisen som försökte stoppa dem.

Hopen ändrade riktning och styrde mot Folkets HusBarnhusgatan vid Norra Bantorget. Där hade polisen under ledning av stadsfiskal Stendahl och polisintendenten Tamm spärrat av gatan i ändarna och tumult utbröt på båda sidorna, allteftersom allt fler människor anslöt sig. Vid kvart över sex närmade sig demonstranterna Folkets Hus och till slut hade de forcerat staketen vid Norra Latins skolgård. Kaos och slagsmål utbröt, Branting med flera försökte mana till lugn från Folkets Hus balkong och det dröjde ända till klockan tio på kvällen innan massorna hade börjat glesna.

72 personer anhölls, av vilka 42 förklarades häktade. Bland de anhållna fanns agitatorn Kata Dalström, men polisen hade vägrat att ingripa mot August Palm och Hinke Bergegren. Emil Norlander råkade befinna sig på platsen och skrev omgående en visa om upploppet för sin kommande sommarrevy. Av de många skadade under tumultet blev fyra personer, som fått sabelhugg i huvudet, förbundna på Sabbatsbergs sjukhus. En av dessa hade fått sin skalle spräckt av sabelhugget och kvarhölls för observation. En reporter på platsen rapporterade: ”Sablarna flögo ur skidorna, man mörbultade hvarandra med käppar och en ung tilltagsen krabat syntes till och med bearbeta sin polisantagonist med en upphittad galosch.”

Resultatet[redigera | redigera wikitext]

Demonstrationen ledde till föga. En tredagars storstrejk utbröt strax därefter, men det var inte förrän tre år senare som rösträttssituationen började förändras i samband med Andrakammarvalet 1905 och inte förrän 1917 fick Sverige allmän rösträtt för män.