RPK-2 Vjuga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
RPK-2 Vjuga
Typ Ubåtsjaktrobot
Ursprungsland  Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid 1969 – 1992
Används av Sovjetunionen
Produktionshistoria
Designer Designbyrån Novator
Antal tillverkade ~320
Varianter 81RA Vjuga-53
83RT Vjuga-65
Specifikationer
Längd 8,2 meter (81RA)
11,3 meter (83RT)
Vikt 1800 kg
Diameter 533 mm (81RA)
650 mm (81RT)
Stridsspets 1 × kärnladdning (81RA)
1 × 400 mm torped (83RT)
Sprängkraft kiloton (81RA)
Styrsystem Tröghetsnavigering
Vapenbärare Ubåtar
Prestanda
Räckvidd 10 – 40 km
Maxdjup 60 meter (avfyring)
600 meter (målet)
Maxhastighet 530 m/s

RPK-2 Vjuga (ryska: Вьюга (snöyra), NATO-rapporteringsnamn SS-N-15 Starfish) var en ubåtsjaktrobot tillverkad i Sovjetunionen. Den utvecklades i två varianter; 81RA (”raketa atomnaja”) i kaliber 533 mm med kärnladdad sjunkbomb och 83RT (”raketa torpednaja”) i kaliber 650 mm med en målsökande torped.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Roboten utvecklades för att kunna slå ut amerikanska robotubåtar innan de hunnit avfyra alla sina robotar. Robotubåtar är extremt tysta och man kunde inte räkna med att upptäcka dem innan den första roboten avfyrades. Det var därför viktigt med ett vapen som snabbt kunde slå ut en ubåt även på långa avstånd så snart den upptäckts.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen initierades av ett beslut av Sovjetunionens ministerråd 13 oktober 1960. De första provskjutningarna ägde rum utanför Krim i oktober 1962 från en modifierad ubåt av typen Projekt 613. 533 mm varianten togs i tjänst 4 augusti 1969. 650 mm varianten togs aldrig officiellt i tjänst men kom i stället att utgöra grunden för vidareutvecklingen RPK-6 Vodopad och RPK-7 Veter.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Вьюга (ракетный комплекс)