Radioblixt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
FRB 010724 (även kallad Lorimer burst efter upptäckaren) var den första radioblixt man upptäckte. Man kan se att vågor med hög frekvens har anlänt före de med lägre frekvens.

En radioblixt (eng. Fast Radio Burst, FRB) är ett astrofysikaliskt fenomen som visar sig som en kort puls av radiovågor med varaktighet på bara några millisekunder. De källor man hittills lyckats lokalisera har befunnit sig i avlägsna galaxer och varit extremt intensiva. Det är okänt hur radioblixtarna uppkommer, men det finns hypoteser.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Radioblixtar får namn efter när de registrerades första gången. Den första som registrerades fick därför namnet FRB 010724 (24 juli 2001), men den upptäcktes inte förrän 2007 när de amerikanska astronomerna Duncan Lorimer och David Narkevic undersökte data från Parkesobservatoriet i Australien. Pulsen varade mindre än 5 millisekunder och frigjorde lika mycket energi som solen gör på en månad. Man kunde se att radiovågor med hög frekvens anlände något före de med lägre frekvens. Fenomenet kallas dispersion och uppkommer när elektromagnetiska vågor färdas genom materia, det vill säga allt utom absolut vakuum. Högfrekventa vågor är då något snabbare än lågfrekventa vågor. Dispersion kan därför användas som en avståndsindikator - ju större dispersion, desto mer materia har radiovågorna passerat genom och därmed sannolikt desto längre sträcka. Källan till FRB 010724 kunde därför antas ligga på ett avstånd av flera miljarder ljusår.

2019 har mer än sextio radioblixtar upptäckts, samtliga med ursprung i andra galaxer än Vintergtatan. Två källor skickar ut upprepade radioblixtar med varierande tidsintervall. Dessas läge har kunnat fastställas med stor noggrannhet. Den första (FRB 121102) upptäcktes 2015 och har på fyra år haft flera hundra utbrott. Radiovågorna är cirkulärpolariserade på ett sätt som tyder på att de passerat genom ett extremt kraftigt magnetfält. Den antas ligga på ett avstånd av cirka 3 miljarder ljusår. Upptäckten av en andra upprepande FRB-källa (FRB 180814) offentliggjordes i januari 2019. Den har egenskaper som liknar de som FRB 121102 har och ligger cirka 1,5 miljarder ljusår bort. [1][2]

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Man vet inte hur radioblixtar uppkommer men flera möjliga mekanismer har föreslagits, bland annat kolliderande neutronstjärnor eller omständigheter nära ett supermassivt svart hål som håller på att sluka gas i sin omgivning. Det kan också vara så att det finns flera typer av radioblixtar som uppkommer på olika sätt. En stark kandidat till vissa radioblixtars ursprung är magnetarer, unga neutronstjärnor med extremt starkt magnetfält. Dessa kan få utbrott som skickar ut gammastrålning, elektroner och positroner. De laddade partiklarna samlas i moln runt magnetaren. Vid nya utbrott kan det uppstå chockvågor i molnets yttre kant på ett sådant sätt att radioblixtar produceras.[3][2][1][4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Cossins, Daniel (2019). ”Solving the greatest mystery in astronmy”. New Scientist (11 May 2019): sid. 34-37. 
  2. ^ [a b] Obminska, Ania (9 januari 2019). ”Nya mystiska radiosignaler från en annan galax”. Ny teknik. https://www.nyteknik.se/popularteknik/nya-mystiska-radiosignaler-fran-en-annan-galax-6944203. 
  3. ^ Cumming, Robert (25 februari 2016). ”Genombrott i mysteriet om radioblixtarna från rymden”. Populär astronomi. https://www.popularastronomi.se/2016/02/genombrott-i-mysteriet-om-radioblixtar-fran-rymden/. 
  4. ^ ”Radioteleskop spårar mystiska radioblixtar till en galax långt, långt bort”. https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-mystiska-radioblixtar-till-en-galax-langt-bort.aspx. Läst 16 juni 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]