Rafael Ramstedt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Utvald kandidat.svg

Den här artikeln är nominerad till att bli en utmärkt eller bra artikel. Vad tycker du? Gör din röst hörd!

Rafael Ramstedt
Rafael Ramstedt (1888-1933).jpg
Rafael Ramstedt, fotografi från 1920- eller 1930-talet.
FödelsenamnRafael Gustaf Johannes Ramstedt
SmeknamnRafu
Pseudonym(er)Raf. Ramstedt
Födelsedatum14 juni 1888
FödelseortFinland Raunistula, Storfurstendömet Finland
Dödsdatum26 januari 1933 (44 år)
DödsortFinland Helsingfors, Nyland
MakaSaima Ramstedt
SläktingarEmanuel Ramstedt, Gustaf John Ramstedt, Armas Ramstedt (bröder)
Känd förRosvo-Roope
GenrerKuplett, schlager
InstrumentGitarr, luta
År som aktivca 1910–1933
SkivbolagVictor, His Master's Voice, Polydor
ArtistsamarbetenViljo Vesterinen, Suomi Jazz Orkesteri, Nils Ekman, Helsingin Polyphon Orkesteri

Rafael ”Rafu” Gustaf Johannes Ramstedt, född 14 juni 1888 i Raunistula i S:t Marie, död 26 januari 1933 i Helsingfors, var en finländsk sångare, sångtextförfattare, kompositör och skådespelare. Som artist skrevs hans namn ibland Raf. Ramstedt. Vid sidan av J. Alfred Tanner var Ramstedt Finlands mest kände kuplettsångare på 1910- och 1920-talen.[1]

I över tjugo år tillhörde Ramstedt eliten inom finsk underhållning, såväl inom sång som inom teater. På 1910-talet uppträdde han som kabarésångare i Helsingfors och turnerade flitigt tillsammans med kolleger som J. Alfred Tanner. På 1920-talet engagerades han inom teatern, där han var verksam som både skådespelare och teaterchef. Han skrev också storyn till en rad filmer och medverkade själv i en av Finlands första ljudfilmer 1929. Ramstedt författade även en stor mängd kupletter och schlagersånger, däribland balladen om Rosvo-Roope, som filmatiserades 1949. I media kallades han ibland ”Finlands Maurice Chevalier”.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Ramstedt 1914. Från vänster: Gustaf John, Emanuel, Rafael och Armas.

Ramstedt var son till maskinarbetaren Gustaf Adolf Ramstedt (1846–1926) och Edla Mathilda, född Holmberg (1850–1929). Makarna fick elva barn, däribland författaren Gustaf John Ramstedt, riksdagsledamoten Emanuel Ramstedt och författaren Armas Ramstedt.[3] Fadern var delvis alkoholiserad och bytte ofta arbete. Innan Rafael föddes slog sig familjen ner i den fattiga stadsdelen Raunistula utanför Åbo, där barnen växte upp under miserabla förhållanden. Torpet familjen bodde i var byggt av Edla Mathildas bröder och bestod av ett kök, en kammare och ett vindsrum.[4]

Ramstedt hade svenska som modersmål och talade finska med viss begränsning. Detta var till visst förtret, då Ramstedt ville vara helfinsk och brukade prata om att förfinska sitt namn till Rafu Raunistula. Från början arbetade Ramstedt som maskinkonstruktör, men tvingades sluta då han utsågs till syndabock när en ångbåt vid namn Volga havererade under sin jungfrufärd. Efter haveriet beslöt han sig att sikta på en karriär inom underhållningsbranschen. Han undervisades under en tid i sång av Pasi Jääskeläinen och visade sig vara mycket musikalisk; han skrev och komponerade sina egna sånger samt behärskade att spela både luta och gitarr.[2]

I början av 1910-talet sökte han sig till teatrarna i Helsingfors och blev god vän med J. Alfred Tanner, med vilken han uppträdde på huvudstadens restauranger och biografer. Han var också god vän med Reino Palmroth, Usko Kemppi och ackompanjatören Harald Winter, som deltog som pianist vid Tanners och Ramstedts turnéer.[5] Ramstedt och Tanner skrev även flera sånger tillsammans och Ramstedt brukade fungera som inspirationskälla för Tanners skrivande.[6] Ramstedt översatte även några av Tanners sånger till svenska, däribland Römperin tanssit som blev Rönnbergska dansen och Jannen hanuripolkka som blev Jannes handklaverstrall.[2] De båda sångarna hade stor respekt för varandra och efter Tanners död 1927 sade Ramstedt följande om Tanners betydelse för kuplettgenren: ”Han intager ett enastående rum bland våra kuplettsångare. Ingen annan haft en sådan framgång som han. Det var Tanner som gjorde kuplettsjungandet till ett yrke. Följande hans exempel uppträdde efter honom ett flertal yrkesmässiga kuplettsångare.”[7]

Ramstedt bosatte sig i en villa uppförd 1928 på Larin-Kyöstis väg 16 i Åggelby utanför Helsingfors och var den första i byn som ägde en bil, en påkostad Wanderer.[8][9] Han gifte sig den 19 december 1915[10] med Saima Sola (1890–1935), syster till operasångaren Wäinö Sola.[2] Makarna fick två barn.[11]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Kabarésångaren[redigera | redigera wikitext]

Tre underhållare på turné. Uppifrån: Harald Winter, Rafael Ramstedt och J. Alfred Tanner. Bild från cirka 1920.

Ramstedt anställdes som scenunderhållare på biografen Helikon, där bland andra Tanner, Theodor Weissman och Felix Jungell arbetade.[2] Ett av hans första offentliga framträdanden som artist var på juldagen 1911, då Helikon anordnade en musikafton[12], och på nyårsafton spelade han mot Jungell, Tanner, Bror Hårleman, Wilhelm Tunelli och Herna Foerts i Nick Winters nyårsrevy.[13]

Liksom Matti Jurva och Tatu Pekkarinen uppträdde han på Päivölän klubi, som ofta gästades av Eino Leino.[14] Ramstedt och Felix Jungell brukade också uppträda tillsammans utanför Helikonscenen; bland annat anordnade de i juni 1912 en visafton på rådhusets festsal i Jakobstad. Tillställningen blev delvis misslyckad på grund av den fåtaliga publiken, men i tidningsrecensionerna fick Ramstedt goda vitsord för sin insats.[15] År 1912 uppträdde Ramstedt regelbundet på biografen Tähti i Helsingfors[16] och 1920 dagligen på Hamburger Börs konsertträdgård i Åbo.[17]

Operettskådespelaren[redigera | redigera wikitext]

År 1915 uppträdde Ramstedt regelbundet på teatern Casino i Åbo, som i augusti gästades av Suomalainen operetti. Tillsammans med skådespelarna vid Casino satte operettgruppen upp pjäsen Två man om en änka, där Ramstedt spelade mot bland andra Iivari Kainulainen, Ester Niska, Aino Haverinen, Väinö Lehmus och Hildur Lehmus. Uppsättningen regisserades av Bror Niska och ackompanjatör var Martti Nisonen.[18] Ramstedt deltog detta år i en rad uppsättningar regisserade av Bror Niska; bland annat spelade han rollen som Fattig-Jonas i Per Olsson och hans käring när Niskas turnerande teater satte upp pjäsen på Åbo teater i april 1915.[19]

Samma år engagerades han i den finska operett som sattes upp på Apolloteatern av Karl Emil Ståhlberg. Till de andra medverkande hörde exempelvis Theodor Weissman, Iivari Kainulainen, Aapo Similä, Dagmar Parmas och Elli Suokas.[20] Det gavs två föreställningar om dagen, den ena på finska och den andra på svenska. Operetten blev mycket populär och Apolloteatern var ett uppskattat nöjescentrum vid Esplanadsparken.[21] År 1917 gjordes en turné till Åbo, Björneborg, Tammerfors och Viborg, där Ramstedt spelade titelrollen i Luffarbaronen. Kapellmästare vid föreställningen i Viborg var kompositören Toivo Kuula.[22] Samma höst fick verksamheten ett abrupt slut, då Ståhlberg tvingades sälja Apollos lokaler till ryska marinen. Skådespelarna som varit engagerade i operetten fick ekonomisk ersättning, men försöken att hitta en ny lokal övergavs inom kort.[22]

Vid teatern[redigera | redigera wikitext]

Sedan Apolloteatern hade upphört engagerades Ramstedt vid Svenska inhemska teatern i Åbo. Ramstedts första större roll där var titelrollen i Luffarbaronen, som sattes upp under ett gästspel i november 1916.[23] På 1920-talet turnerade han som underhållningssångare och gjorde i september 1924 en längre resa i byarna kring Tammela, där han framförde några av sina mest uppskattade nummer. Hans sång fick goda recensioner i pressen, där hans barytonstämma beskrevs som stark och vältränad.[24]

Sommaren 1920 engagerades Ramstedt i den nybildade Nådendals friluftsteater. Fenomenet friluftsteater hade blivit populärt i delar av Europa under slutet av 1800-talet och de första finska friluftsteatrarna bildades i slutet av 1910-talet. Nådendals friluftsteater leddes av den svenske skådespelaren Robert Jonsson och till skådespelargruppen hörde Rafael Stenius, Dagny Stenius, Evald Condu, Inga-Lill Ehnberg, Lizzie Nyström, Berndt Lindahl, Ester Åkesson och Otto Åkesson. Premiärföreställningen hölls på midsommardagen och pjäsen som framfördes var Per Olsson och hans käring. Senare satte teatern upp Halta Lena och vindögde Per, i vilken Ramstedt spelade rollen som Algot Söderholm.[25]

På 1920-talet var Ramstedt aktiv vid teatern Tarmo i Åbo[26] och tillträde den 1 juli 1921 som chef för arbetarteatern i Forssa.[27] Dessförinnan hade han varit aktiv vid sommarteatrar i både Finland och Sverige. En av de första pjäserna han satte upp i Forssa var Pasi Jääskeläinens Laivan kannella[28] och senare under säsongen spelades August Strindbergs Gustav Vasa.[29] Som teaterchef i Forssa deltog både Ramstedt och hans hustru i flera teater- och operettuppsättningar.[30] Hans mest uppskattade roll var som gubben Apso i Lemmin poika, en pjäs baserad på nationaleposet Kalevala och som sattes upp på Forssas teater i mars 1923.[31] I augusti 1923 beslöt Ramstedt att lämna posten som teaterchef för att kunna uppträda på andra teatrar i landet.[32]

Teaterkarriären fortsatte genom gästskådespel vid diverse teatrar; bland annat inbjöds Ramstedt i mars 1925 till Björneborgs arbetarteater, där han var med om att återigen sätta upp Jääskeläinens musikpjäs Laivan kannella.[33] År 1925 uppträdde han regelbundet på Café och Restaurang Kulma i Helsingfors,[34] emellanåt tillsammans med Matti Jurva och Bruno Salin. Ramstedt översatte också Ernst Fastboms pjäs Halta Lena och vindögda Per, som fick det finska namnet Ontuva Leena ja Vinosilmä Vika. Pjäsen har satts upp flera gånger på olika teatrar, bland annat på arbetarteatern i Forssa under Ramstedts tid där som teaterchef.[29] Det var för övrigt vid uppsättningen av den pjäsen på Åbo arbetarteater som Kirsti Hurme debuterade som skådespelare.[35] År 1929 regisserade han en egen pjäs, Siemenperunia, som sattes upp vid Karuna skyddskårs lotteri på Skyddskårshuset i Åbo den 28 juli.[36]

Filmproduktioner[redigera | redigera wikitext]

Ljudfilmen kom till Finland 1929. Ett av de första försöken att göra en inhemsk ljudfilm resulterade i en kort dokumentär, vari Theodor Weissman samt dansarna Helmi och Akseli Vuorisola medverkade. Filmen hade premiär på hösten 1929, men på grund av innehållet i de sjömansvisor som Weissman sjöng, blev filmen barnförbjuden i biosalongerna.[37]

I stället satsade filmbolaget Lahyn-Filmi i Åbo på en ny spelfilm tillsammans med Ramstedt och några dansare. I filmen, som fick namnet Raf. Ramstedt sjunger en sjömansvisa, framförde Ramstedt den egna sjömansvisan Mun kehtoni on keinuellut.[38] Filmen bestod av filmade sekvenser där Ramstedt mimade och rörde sig till musiken, som framtogs genom en grammofonskiva och spelades med så kallad playback-teknik.[39][40] Scenerna filmades på teatern Casino i Åbo, där filmen hade premiär den 8 oktober och visades hela veckan.[41] Filmen blev genast en publiksuccé och visades i november på teatern Maxim i Tammerfors.[42]

Inte långt senare producerade Lahyn-Filmi ytterligare en ljudfilm på elva minuter med Ramstedt, producerad med samma playback-teknik som den förra. I den nya filmen, Äänifilmi, sjöng Ramstedt en rad kupletter, däribland Tanners Römperin tanssit på svenska.[43] Just den sekvensen, när Ramstedt sjöng den visan, kopierades senare ut till en egen film, även den producerad av Lahyn-Filmi och släppt i oktober 1929. Filmen fick namnet Rönnbergin tanssit och hade en längd på cirka tre minuter.[44]

År 1931 medverkade Ramstedt i bakgrunden vid inspelningen av den första fulländade ljudfilmen Säg det på finska.[6] Han skrev också historien till filmen Helsingfors främsta affärsman som spelades in 1934 med Matti Jurva och Uuno Montonen i huvudrollerna.[45]

Stil och skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

Tatu Pekkarinen, Aapo Similä och Ramstedt inför inspelningsresan till Köpenhamn 1928.

De finländska kuplettsångarna hade sin individuella stil på scen. Ramstedt var mer sofistikerad än Tanner; han bar vit fluga och ville framstå som en gentleman.[6] Till detta bar han ständigt en stor, konstgjord solroskavaj- eller frackslaget.[2] Till skillnad från sina kolleger framförde Ramstedt sällan kupletter med sexuella anspelningar.[1]

Sommaren 1932 turnerade Ramstedt med Dallapé-orkestern. Orkesterns dragspelare och grundare Martti Jäppilä hade hört att Ramstedt inte skulle passa som solosångare i orkestern, men turnén blev lyckad och inför Ramstedts framträdanden var salongerna alltid fyllda med åskådare. Jäppilä skrev senare om hur Ramstedt under konserterna brukade sjunga sitt paradnummer Olin Neptunus-laivalla jungmannina (Heijallerii), iklädd sydväst och en stor solros på bröstet. Tanken var att de skulle göra en ny turné sommaren 1933, men dessvärre avled Ramstedt innan turnén kunde äga rum.[46]

I augusti 1928 inbjöds Ramstedt, Tatu Pekkarinen och Aapo Similä till Köpenhamn för att göra skivinspelningar för His Master's Voice. Resan gick via Sverige och den 29 augusti sjöng Ramstedt och Similä svenska och finska sånger i Stockholms lokalradio.[47] Efter den lyckade inspelningsresan till Köpenhamn inbjöds Ramstedt i januari 1929 till Stockholm för att göra ytterligare inspelningar. Direktör Westerlund vid Nordiska Elektriska Aktiebolaget, som svarade för inspelningarna, menade att efterfrågan på Ramstedts skivor var stor och att det för svensk del var lönsamt att göra skivor med honom. På väg till Stockholm fick Ramstedt dock veta att en svensk sångare vid namn Gustav Menander stulit några av Ramstedts sånger och sjungit in dem på grammofon och angett sig själv som upphovsman. Det är dock oklart om detta ledde till någon rättssak.[48]

Åren 1928–1931 gjorde Ramstedt 54 skivinspelningar[49] med bland andra Helsingin Polyphon Orkesteri, Suomi Jazz Orkesteri, Nils Ekman och Viljo Vesterinen.[50] Bland de inspelningar som sålde bäst märks Pianojuttu, som sålde mellan 5 000 och 6 000 exemplar[51], och Oi sä sulo Helsinki, som sålde uppemot 10 000 exemplar,[52] men Rosvo-Roope som sedermera blivit en folksång hade inte anmärkningsvärt höga försäljningssiffror när den gavs ut 1931.[53] Efter sin första inspelningsresa till Köpenhamn på hösten 1928 intervjuades Ramstedt i tidningen Forssan Lehti, där han berättade att Pianojuttu (även kallad Kenosen piano) på grund av sin längd fick göras på båda sidor av grammofonskivan, men att en del innehåll ändå fick klippas bort.[54]

Död och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Mot slutet av sitt liv drabbades Ramstedt av kärlblödningar i hjärnan, vilket orsakade minnesförlust. Detta medförde problem för sångaren, då han vid uppträdanden till slut upprepade samma sång flera gånger. Sjukdomen ledde till att karriären tog slut och Ramstedt lades in på Doktorinnan Lybecks privata sjukhem för sinnessjuka (Kammio sjukhus) i Helsingfors. Hans tillstånd förvärrades inom kort och när Reino Palmroth och några andra av Ramstedts vänner besökte honom, kände han inte igen dem. Strax därefter förflyttades han till Lappvikens sjukhus, där han avled några dagar efter ankomsten.[55] På begravningen på Malms begravningsplats närvarade några av Finlands mest kända kulturpersonligheter, däribland Tatu Pekkarinen, Harald Winter, Edvard Hyyppä, Aapo Similä och Matti Jurva.[56]

Av Reino Palmroth beskrevs Ramstedt som en genuint glad och generös person som alltid hade fyllda salonger vid sina framträdanden. Som underhållare och kuplettsångare hörde han till Finlands främsta och var vida omtyckt.[2] Leo Riuttus uppfattning av Ramstedt som skådespelare var att han hade svårt att minnas sina roller och repliker. Trots det blev både förställningarna och Ramstedts tolkningar lyckade.[57]

Förutom de sånger Ramstedt spelade in, var han textförfattare till bland annat Herttaisen Karoliina (inspelad av Yrjö Haapanen 1951), Sakilaisten laulu (inspelad av Ilmari Hautala 1930), Tarten laulu (inspelad av Theodor Weissman 1927), Tien foren trans bar', Kalle parka (inspelad av Leo Kauppi 1929), Kuinkas sitten kävikään, Bonan bon vesperon och En boat sur la arvo.[58] Till Ramstedts mest kända sånger hör Rosvo-Roope och Merimieslaulu (Heijallerii).[59] Utöver detta översatte Ramstedt flera folksånger till svenska, däribland Vallinkorvan laulu som blev Levnadsstigen och Heilini kammarin akkunan alla som blev Där vännen min bor.[60] Handlingen i balladen Rosvo-Roope blev sedermera förlaga till filmen Piraten älskaren som producerades 1949.[61]

Ramstedt hade en stark, vacker röst och ett gentlemannamässigt uppförande och yttre till vilket hörde en alltid fläckfri frack, fluga kring halsen och en stor konstgjord blomma i knapphålet.[8]

I Raunistula har gränden Rafunkaju (svenska: Rafugränden) namngivits efter Rafael Ramstedt.[62] I maj 2012 uppfördes pjäsen Rafu Ramstedt, Raunistulan trubaduuri på Konsa gård, några kvarter från Ramstedts barndomshem i Raunistula.[63]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1911 Direktören Nick Winters nyårsrevy Helikon
1912 Soldaten samt Idrottsmannen Akta Er för kulan Helikon
1915 Paul de Clavignac Två man om en änka Casino
1915 Bronio von Propiel Puolalais-verta Casino
1915 Kung Magawewe Gri-Gri Casino
1915 Dick Dollarprinsessan Casino
1915 Fritjof Grisforth Jonathan raukka Casino
1916 Luft-Kalle Den omförgyllda lergöken Åbo teater
1916 Fattig-Jonas Per Olsson och hans käring Åbo teater
1916 Luffarbaronen Luffarbaronen Svenska Inhemska teatern
1916 Pettersson Stabstrumpetaren Svenska Inhemska Teatern
1916 Onkel Hinke Borga gård Svenska Inhemska Teatern
1916 Nils i Söderby Gustav Vasa Svenska Inhemska Teatern
1916 Fiskare Larsson Halta Lena och vindögda Per Svenska Inhemska Teatern
1917 Laezis Violinkungen Svenska Inhemska Teatern
1917 Luffarbaronen Luffarbaronen Apolloteatern
1917 Patron Julius Gösta Berlings saga Svenska Inhemska Teatern
1917 Valentino Den fule Ferante Svenska Inhemska Teatern
1918 Betjänt Johnson Annonsera Svenska Inhemska Teatern
1918 Kaappo Österbottningar Svenska Inhemska Teatern
1918 Fänrik Max Erik XIV Svenska Inhemska Teatern
1918 Lennart Nordman Fädernearvet Svenska Inhemska Teatern
1920 Algot Söderholm Halta Lena och vindögda Per Nådedals friluftsteater
1921 Celestin Pikku pyhimys Forssa arbetarteater
1921 Fritz Gerlach Spanska flugan Forssa arbetarteater
1921 Jukka Luonnon lapsia Forssa arbetarteater
1922 Viku Ontuva Leena ja Vinosilmä Viku Forssa arbetarteater
1922 Österman Rymättylän häät Forssa arbetarteater
1922 Båtsman Laivan kannella Forssa arbetarteater
1922 Olav Kustaa Vaasa Forssa arbetarteater
1923 Apso Lemmin poika Forssa arbetarteater
1923 Lancelot La poupée Forssa arbetarteater
1923 Paul Koso Taivas maan päällä Forssa arbetarteater

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1929 Siemenperunia Skyddskårshuset

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Som skådespelare[redigera | redigera wikitext]

  • 1929 – Raf. Ramstedt sjunger en sjömansvisa
  • 1929 – Äänifilmi
  • 1929 – Rönnbergin tanssit

Författare[redigera | redigera wikitext]

  • 1934 – Helsingfors främsta affärsman

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • 1931 – Säg det på finska

Skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

Datum Plats Sånger Ackompanjemang
1 september 1928 Köpenhamn Oi sä sulo Helsinki 1 och 2 violin, kontrabas, piano
3 september 1928 Köpenhamn Ankkurilaulu
Faabianin kirje
Kirottu sävel
Laakson Manta
Merimieslaulu
Pianojuttu 1 och 2
piano, violin, gitarr
22 maj 1929 Stockholm Jannes handklaverstrall
Rönnbergska dansen
Nils Ekman (dragspel)
23 maj 1929 Stockholm Krööni sotatantereella
Lähtövalssi (text/musik: Usko Kemppi
Mitä muistaa mitä ei
Niinkuin ne kive
Serenadivalssi
Tanssit navetassa
Vanhin laulu
piano
28 maj 1929 Stockholm Armas kahden
Itämeri (text: Usko Kemppi)
Kulkurilaulu
okänd orkester
Maj 1929 Stockholm Hannu ja Henn
Kalle Aaltonen (text: Rafael Ramstedt/J. Alfred Tanner)
Kalle aaltosen poika
Kannibaalien joukossa
Kesäilta
Kiikalainen piirileikkilaulu
Meren aallot
Merimiäste läksilaul' (text: Hjalmar Nordling)
Mun kehtoni on keinuellut
Orpopojan valssi (text: Rafael Ramstedt/J. Alfred Tanner)
Rio de Janeiron satamassa
Helge Lindbergs orkester
Helsingin Polyphon Orkesteri (dirigerad av Ernst Linko)
26 maj 1930 Helsingfors Hei hei älä hellitä hei
Oikeassa kaupungissa mutta väärällä kadulla
Suomi Jazz Orkesteri
27 maj 1930 Helsingfors Kaartin Matti
Oi herrajee
piano, dragspel, flöjt, trummor
28 maj 1930 Helsingfors Hanuripolkka (text: J. Alfred Tanner)
Kirje heilalta
Seinän takana
Römperin tanssit (text: J. Alfred Tanner)
Torpparin lystit
Suomi Jazz Orkesteri
18 maj 1931 Helsingfors Balladi rosvo-Roopesta
Hei Lotta
Häävalssi
Kuu peijakas
Tanssin tahdissa
okänd trio
19 maj 1931 Helsingfors Heilani kuin kukka
Kahvinkeittäjä juttu 1 och 2
Mastossa
Oi Aino
Sun, mun tai jonkun toisen
okänd kvintett

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1922 – Kupletteja ja hanurinpitkijä. Forssa

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Uppslagsverket Finland”. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-RamstedtRafu. Läst 12 februari 2018. 
  2. ^ [a b c d e f g] Palmroth (1969), sid. 89-92
  3. ^ ”Geni.com”. https://www.geni.com/people/Gustaa-Johannes-Rafel-Ramstedt/6000000020881560008. Läst 13 februari 2018. 
  4. ^ Bengelsdorff (2017), sid. 13-14
  5. ^ Järvinen (1985), sid. 38-39
  6. ^ [a b c] ”Rafael Ramstedt”. http://pomus.net/001562. Läst 4 oktober 2015. 
  7. ^ Palmroth (1948), sid. 6
  8. ^ [a b] ”Villa Granö”. https://www.yumpu.com/sv/document/view/20081145/stadsstigar-i-aggelby-kaupunginosatnet/29. Läst 2 september 2018. 
  9. ^ Numminen (1978), sid. 32
  10. ^ ”Kihloissa”. Helsingin Sanomat. 19 december 1915. 
  11. ^ ”Tyyne Saima Ramstedt”. https://www.geni.com/people/Tyyne-Saima-Ramstedt/6000000020880502260. Läst 2 september 2018. 
  12. ^ ”Helikon”. Hufvudstadsbladet. 24 december 1911. 
  13. ^ ”Helikon”. Hufvudstadsbladet. 31 december 1911. 
  14. ^ Rajala (2017)
  15. ^ ”Jakobstad med omnejd”. Jakobstad. 8 juni 1912. 
  16. ^ ”Tähti Biograafi”. Eteenpäin. 1912-19-12. 
  17. ^ ”Alla aftnar i Hamburger Börs konsertträdgård”. Åbo Underrättelser. 9 september 1920. 
  18. ^ ”Casino Finska Operett”. Åbo Underrättelser. 29 augusti 1915. 
  19. ^ ”Tourné Bror Niska”. Åbo Underrättelser. 25 april 1915. 
  20. ^ Fyren, volym 18. Öflund & Petterson. 1915. sid. 14 
  21. ^ ”Biografiskt Lexikon för Finland: Karl Emil Ståhlberg”. http://www.blf.fi/artikel.php?id=3288. Läst 6 september 2018. 
  22. ^ [a b] Hirn (1992), sid. 160
  23. ^ ”Svenska inhemska teatern”. Åbo underrättelser. 10 november 1916. 
  24. ^ ”Tammela”. Forssan Lehti. 8 september 1924. 
  25. ^ ”Våra sommarteatrar”. Veckans krönika. 31 juli 1920. 
  26. ^ ”Teatteri Tarmon historiaa”. http://www.teatteritarmo.fi/book/export/html/56. Läst 30 juli 2018. 
  27. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 17 juni 1921. 
  28. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 16 augusti 1921. 
  29. ^ [a b] ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 19 januari 1922. 
  30. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 16 december 1921. 
  31. ^ ”Lemmin poika”. Forssan Lehti. 14 mars 1923. 
  32. ^ ”Forssan Työväen Teatteri”. Forssan Lehti. 29 augusti 1923. 
  33. ^ ”Porin Työväen Teatteri”. Satakunnan Kansa. 15 mars 1925. 
  34. ^ ”Kahvila ja Ravintola Kulma”. Suomen Sosialidemokraatti. 30 april 1925. 
  35. ^ ”Kirsti Hurme på Elonet.fi”. https://www.elonet.fi/fi/henkilo/226555. Läst 15 oktober 2019. 
  36. ^ ”Karuna Skyddkårs Lotteri”. Åbo Underrättelser. 27 juli 1929. 
  37. ^ Uusitalo (1975), sid. 15
  38. ^ ”Raf. Ramstedt laulaa merimieslaulun”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/741317. Läst 26 oktober 2919. 
  39. ^ ”Alvar Hamberg”. http://www.uuef.fi/alvar-hamberg/. Läst 9 augusti 2017. 
  40. ^ ”Yrjö Nyberg (Norta)”. http://www.filmsoundsweden.se/ljudbilder/lahyn_bilder/pages/06-lahyn_228.htm. Läst 10 augusti 2017. 
  41. ^ ”Tonfilm Raf. Ramstedt”. Åbo Underrättelser. 6 oktober 1929. 
  42. ^ ”Elokuvat”. Tampereen Sanomat. 12 november 1929. 
  43. ^ ”Äänifilmi”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/1194619. Läst 26 oktober 2019. 
  44. ^ ”Rönnbergin tanssit”. https://www.elonet.fi/fi/elokuva/741329. Läst 26 oktober 2019. 
  45. ^ ”Helsingin kuuluisin liikemies”. http://www.elonet.fi/fi/elokuva/117650. Läst 13 februari 2018. 
  46. ^ ”Martti Jäppilä kertoo: Tällainen oli Dallapé kesä 1932”. http://images.45cat.com/dallape-petsamo-odeon.jpg. Läst 13 februari 2018. 
  47. ^ ”Bohéme-sångare”. Rundradion: Programblad för varje vecka. 19 augusti 1928. 
  48. ^ ”Nähtyä ja kuultua”. Uusi Aura. 1929-0130. 
  49. ^ ”Rafael Ramstedt på Äänitearkisto”. Arkiverad från originalet den 1 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160601034752/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/nimi.php?Id=Ramstedt+Rafael. Läst 28 april 2016. 
  50. ^ ”Fono.fi”. http://www.fono.fi/TekijaHakutulos.aspx?esittaja=Ramstedt+Rafael. Läst 6 augusti 2018. 
  51. ^ Kukkonen (1998), sid. 90
  52. ^ Kukkonen (1998), s. 89
  53. ^ Kukkonen (1999), sid. 220
  54. ^ ”Östermanin polska gramofonissa”. Forssan Lehti. 
  55. ^ Palmroth (1969), sid. 91
  56. ^ Palmroth (1969), sid. 93
  57. ^ Riuttu (1973), sid. 25
  58. ^ ”Rafael Ramstedts textförfattningar på Äänitearkisto”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180819182155/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/kaantaja.php?Id=Ramstedt+Rafael+Gustaf+Johan. Läst 19 augusti 2018. 
  59. ^ ”Rafael Ramstedt”. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151008054422/http://pomus.net/001562. Läst 4 oktober 2015. 
  60. ^ Palmroth (1969), sid. 93
  61. ^ ”Rosvo Roope”. http://www.elonet.fi/fi/elokuva/122378. Läst 2 september 2018. 
  62. ^ ”Asemakaavanmuutoksen selostus”. sid. 26. http://ah.turku.fi/kh/2009/0202003x/Images/747659.pdf. Läst 6 september 2018. 
  63. ^ ”Harrastuksena teatteri”. https://www.sateenkaarisanomat.net/pdf/nro_28/sateenkaarisanomat_28_sivut_22-23.pdf. Läst 6 september 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bengelsdorff, Anna Lena (2017). Gustaf John Ramstedt – En mongolsjäl i professorsrock. Proclio. ISBN 978-9-5267-5244-0
  • Hirn, Sven (1992). Operett i Finland 1860–1918. Svenska Litteratursällskapet i Finland
  • Järvinen, Lauri (1985). Kuplettimestarit ja mestarikupletit. Musiikki Fazer
  • Kukkonen, Einari (1998). Oi muistatkos Emma: Suomalaisen levylaulun vaiheita 1920-luvulla. Kustannuskolmio. ISBN 952-9095473
  • Kukkonen, Einari (1999). Tuo tuuli Petsamosta: Suomalaisen levylaulun vaiheta 1930–34. Kustannuskolmio. ISBN 951-9817905
  • Numminen, Juha (1978). Ei päivääkään vaihtaisi pois. Kirjayhtymä
  • Palmroth, Reino (1946). Kuolemattomat kupletit. Kanerva
  • Palmroth, Reino (1969). Hupilaulun taitajia: Pasi Jääskeläisestä Juha Watt Vainioon. WSOY
  • Rajala, Panu (2017). Virvatuli – Eino Leinon elämä. WSOY. ISBN 978-951-0424056
  • Uusitalo, Kari (1975). Lavean tien sankarit: Suomalainen elokuva 1931-1939. Otava

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]