Ransta, Sala kommun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ransta
Tätort
Järnvägsstationen i Ransta.
Järnvägsstationen i Ransta.
Land Sverige Sverige
Landskap Västmanland
Län Västmanlands län
Kommun Sala kommun
Koordinater 59°48′34″N 16°38′01″Ö / 59.80944°N 16.63361°Ö / 59.80944; 16.63361
Area 110 hektar (2015)
Folkmängd 850 (2015)[1]
Befolkningstäthet 7,73 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T6300
GeoNames 2683181
Ranstas läge i Västmanlands län
Red pog.svg
Ranstas läge i Västmanlands län

Ransta är en tätort i Sala kommun, ungefär 15 kilometer söder om Sala.

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Ransta är Sala kommuns största satellitort. Orten har en förskola, skola (F-6), bibliotek, livsmedelsaffär, flera mindre företag, deltidsbrandkår, idrottsanläggningen Mullevi och ett rikt föreningsliv med bland annat idrottsföreningar, bygdegårdsförening och PRO.

Ransta har en järnvägsstationjärnvägslinjen Sala-Oxelösund tidigare Sala–Tillberga Järnväg. Linjen trafikeras idag med både gods och persontransport. Bussar och tåg går till och från orten flera gånger dagligen till Sala och Västerås.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Ransta 1950–2015[1][2]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
361
1960
  
351
1965
  
360
1970
  
626
1975
  
886
1980
  
928
1990
  
880 108
1995
  
874 108
2000
  
861 108
2005
  
879 108
2010
  
881 107
2015
  
850 110

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  2. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014.