Ratufa macroura
| Ratufa macroura Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Jätteekorrar Ratufa |
| Art | Ratufa macroura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ratufa macroura | |
| Auktor | (Pennant, 1769) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ratufa macroura[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Pennant 1769. Ratufa macroura ingår i släktet jätteekorrar och familjen ekorrar.[5][6]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 3 underarter.[3]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Denna jätteekorre förekommer med några små populationer i södra Indien och med en större population på Sri Lanka. Arten vistas i kulliga områden och i upp till 2500 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av tropiska bergsskogar.[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Djurets päls på ryggen varierar mellan grå, brun, röd och svart, beroende på utbredning. Buken är ljusare. Påfallande är den 25 till 50 cm långa yviga svansen. Längden för huvudet och bålen ligger mellan 25 och 45 cm. De korta avrundade öronen har ibland tofsar.[7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Individerna lever ensam eller i par och har avgränsade revir. De är aktiva på dagen och kan göra 6 m långa hopp från träd till träd. Vanligen vilar denna jätteekorre under dagens hetaste timmar. Födan utgörs av frukter, nötter eller bark som kompletteras med insekter och fågelägg.[7]
Honan bygger boet i trädet och föder efter cirka 28 dagar dräktighet en eller två ungar. Antagligen har honan flera kullar per år.[7] En generation lever 7 till 8 år.[1]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten jagas av örnar och andra rovdjur. Dessutom fångas den av människan för köttets och pälsens skull. Även skogsavverkningar och skogsbränder utgör ett hot. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] 2008 Ratufa macroura Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ [a b] (2005) , website Ratufa macroura, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] R. Edwards (7 april 2009). ”Grizzled giant squirrel”. ARKive. Arkiverad från originalet den 13 november 2008. https://web.archive.org/web/20081113154438/http://www.arkive.org/grizzled-giant-squirrel/ratufa-macroura/. Läst 5 juli 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ratufa macroura.
Wikispecies har information om Ratufa macroura.
