Reglementerad prostitution

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Reglementerad prostitution i Sverige infördes under 1800-talet genom ett reglementeringssystem för prostituerade med syfte att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar.[1] Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien.[2]

Kvinna inskriven vid Prostitutionsbyrån i Stockholm mellan 1863 och 1881.

Reglementering i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Innan 1800-talets början fanns en lag kring prostitution (år 1734) som sade att alla utomäktenskapliga sexuella relationer kunde straffas med hudstrykning eller allmänarbete. Det gällde oavsett om man som kvinna sålde sex eller om man som man köpte sex.[3]

I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns.[1]

1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades. Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet och för att få resa behövde men i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att du genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster. Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer.[4]

Som en lösning på problemet av de alltmer spridda könssjukdomarna startade myndigheterna 1838 två kommunala bordeller i Stockholm: Stadt Hamburg på Järntorget och London på Skeppsbron. Där var tanken att friska kvinnor skulle prostituera sig till friska män och att de regelbundet kunde inspekteras och undersökas av fattigläkare. Kaffehus hade liksom cigarettaffärer ryktet att de bedrev prostitution med anställda. Detta år (1838) fick då två kaffehus semiofficiella tillstånd att ”hålla hus” vilket på den tiden menades prostitution.[5]

År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sig eller troddes sälja sig blev då inskrivna i besiktningsbyrå där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kyrkhus.[6]

År 1859 infördes även prostitutionsreglementering som varade fram till 1918. Den reglerade var de prostituerade fick befinna sig, vilka gator de fick gå på, bland vilka de fick föra sig samt var de fick bo.[7]

År 1864 avkriminaliserades utomäktenskapliga sexuella umgängen.[8]

År 1869 bildades The Ladies National Association i England och något år därefter bildades British and Continental Federation for the Abolition of Prostitution. De gick samman under Josephine Butlers ordförandeskap. En underavdelning till den organisationen blev den Svenska organisationen ”Den brittiska, kontinentala och allmänna federationens svenska avdelning” som enbart kallades ”federationen”. Den försökte år 1875 etablera sig i Sverige. Reglementeringens internationella avskaffande skulle uppnås genom att skapa lokalavdelningar i andra länder och man försökte då etablera en avdelning i Sverige. Men detta gick inte att genomföra förrän 1878 då organisationen fick sitt fäste. Federationens mål var att avskaffa den reglementerade prostitutionen.[2] Federationen arbetade främst i Stockholms men försökte även sprida verksamheten utanför huvudstaden.

1903 försökte man utreda andra sätt att stoppa spridningen av de veneriska sjukdomarna än reglementeringen, därför lades en motion i Andra kammaren i riksdagen. Det året tillsattes även en kunglig kommitté för att utarbeta förslagen på ersättandet av reglementeringen[9] och 1910 hade de slutfört sitt uppdrag[10]. Sveriges reglementering kom att upphöra i samband med Lex Veneris (lag om åtgärder mot spridning av smittosamma könssjukdomar) år 1918 och därmed upphörde även federationen.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 38. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  2. ^ [a b] Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 190-191. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  3. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 43. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  4. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 40-41. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  5. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 45. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  6. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 59. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  7. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 72. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  8. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 31. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  9. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 253-256, 272. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  10. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 271. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  11. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 290-295. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463