Reglementerad prostitution
Reglementerad prostitution var under 1800-talet ett reglementeringssystem för prostituerade. Dess syfte var att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar, genom registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituterade.[1]
Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien.[2] Reglementerad prostitution infördes även i Sverige under 1800-talet.[1] Systemet med reglementerad prostitution härstammade från Napoleon I:s Frankrike, som sedan var förebild för detta system i andra länder. Det ifrågasattes av kvinnorörelsen och andra aktivister som ett system som placerade skulden för könssjukdomar enbart på sexarbetare. Systemet sågs även som hyckleri då det i praktiken tolererade prostistution även i länder där det annars formellt var förbjudet, och det avskaffades under första hälften av 1900-talet.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Systemet med reglementerad prostitution uppkom i Frankrike under kejsar Napoleons regeringstid. Det infördes i flera andra länder i Europa när dessa ockuperades av Frankrike under Napoleons styre, och behölls även efter Napoleons fall 1815. Systemet sågs därefter som en förebild och infördes i de flesta av Europas länder.
Under 1800-talet fanns det en allmän syn på prostitution i västvärlden som ett "nödvändigt ont", som byggde på den sexuella dubbelmoralen kring mäns och kvinnors sexualitet. Kvinnor ansågs ha mycket svag eller ingen sexualdrift, och det var inte accepterat för kvinnor att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Män ansågs däremot ha en hög sexualdrift, och det ansågs oundvikligt att män alltid skulle söka utlopp för sina sexuella behov, oavsett om de var gifta eller ogifta. Läkarvetenskapen ansåg till och med att sex var ett medicinskt behov för män, och friska män bedömdes behöva uppsöka prostituerade för att behålla hälsan.[3]
Den skilda synen på mäns och kvinnors sexualitet gjorde att prostituerade kvinnor ansågs nödvändiga för att skydda icke prostituerade kvinnor från att bli våldtagna av män, eftersom det ändå inte gick att hindra män från samlag.[4] Under 1800-talet var prostitution ofta formellt förbjudet, men i praktiken accepterad i de flesta västländer, och en följd av detta var den så kallade reglementerade prostitutionen, där prostituerade kvinnor registrerades och regelbundet utsattes för tvångsundersökningar för sexuella sjukdomar.[4]
Opposition
[redigera | redigera wikitext]Den reglementerade prostitutionen infördes i flertalet västländer under 1800-talet, men möttes med motstånd av den framväxande kvinnorörelsen.[4]
Det organiserade motståndet mot reglementeringssystemet började på initiativ av Josephine Butler i Storbritannien 1869, men Butler gjorde även turnéer i utlandet, och snart blev rörelsen internationell, med efterföljare i bland annat Frankrike, Italien och Tyskland, som alla i olika grader påtalade hur systemet utsatte kvinnor för övergrepp.[5]
År 1875 bildades International Abolitionist Federation för att leda en internationell kampanj mot reglementeringssystemet. Denna följdes av nationella föreningar i flera länder. Den så kallade abolitionistiska rörelsen kampanjade ofta mot systemet i samband med kampanjer mot så kallad vit slavhandel (människohandel) och prostitution i stort. År 1877, i Genève i Schweiz, hölls den första internationella kongressen för abolitionister ("abolitionist" stod här för motståndare till vit slavhandel och reglementerad prostitution) organiserad av pionjärorganisationen för bekämpande av vit slavhandel, International Abolitionist Federation.[6]
Motståndet ledde till systemets avskaffande under 1900-talet.[4]
Efter land
[redigera | redigera wikitext]Reglementering i Algeriet
[redigera | redigera wikitext]Under den franska kolonialtiden (1830–1962) infördes samma system av reglementerad prostitution som förekom i Frankrike. Det inkluderade licensierade bordeller och registrerade prostituerade, vilka underkastades regelbundna medicinska undersökningar.
Prostitution förblev lagligt efter landets självständighet 1962, men förbjöds 1982.
Reglementering i Australien
[redigera | redigera wikitext]Storbritannien satte sina kolonier under press att införa reglementerad prostitution genom att upprätta Contagious Diseases Acts-lagar, och Australiens kolonier införde sådana lagar mellan 1868 och 1879.[7]
Reglementeringen hade avskaffats i hela Australien under 1940-talet.
Reglementering i Belgien
[redigera | redigera wikitext]Reglementerad prostitution infördes i Belgien under den franska ockupationen av Belgien (1794-1815); det kallades "det franska systemet", ett system med registrering och tvångsundersökningar av prostituerade verksamma i bordeller av första andra och tredje klass, som i Bryssel sedan 1844 kontrollerades av de kommunala myndigheternas sedlighetspolis, som tilläts döma och fängsla prostituerade för att bryta mot föreskrifterna utan inblandning från rättssystemet.[8]
Antalet registrerade bordeller minskade dock vid mitten av 1800-talet. Detta skrämde myndigheterna, som såg systemet som enda sättet att kontrollera prostitution. Som lösning tilläts minderåriga att registrera sig på bordellerna efter 1877. Detta ledde till att minderåriga flickor utsattes för människohandel till bordellerna, något som slutade med en stor skandal känd som den vita slavhandelsaffären 1880-1881.[8]
Den reglementerade prostitutionen förbjöds slutligen i Belgien 1948.
Reglementering i Bulgarien
[redigera | redigera wikitext]Reglementerad prostitution infördes i Bulgarien strax efter att Bulgarien blev ett eget furstendöme 1878, och systemet, med tolererade bordeller och registrerade prostituerade kvinnor som regelbundet underkastades undersökningar för sexuella sjukdomar, praktiserades i fyra decennier fram till 1920-talets början.[9]
Systemet med tolererade bordeller utsattes för häftig kritik och förbjöds slutligen i början av 1920-talet på grund av hänsyn till allmän opinion och prostitution förbjöds formellt.[9]
Reglementering i Danmark
[redigera | redigera wikitext]Från 1815 infördes systemet med reglementerade prostitution i Köpenhamn av stadens myndigheter, där kvinnor som greps för prostitution tvingades registrera sig på en polisövervakad bordell och underkasta sig regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar.[10] Denna verksamhet var först inofficiell eftersom prostitution var formellt förbjuden, men blev formellt reglerad 1863, och infördes i lagen 1874.
Den stora sedlighetsskandalen i Köpenhamn 1895, där sedlighetspolisen visade sig vara korrupt och ha fungerat som hallickar och ha sexuellt utnyttjat prostituerade, ledde till en allmän motvilja mot systemet och en kommission tillsattes som gjorde hallick- och bordellverksamhet straffbart och överförde makten från polisen till domstolen.[11]
Foreningen imod Lovbeskyttelse for Usædelighed och kvinnorörelsen protesterade mot den reglementerade prostitutionen, vilket ledde till att bordellverksamhet förbjöds 1901, och den reglementerade prostitutionen 1906.[10]
Reglementering i Egypten
[redigera | redigera wikitext]När Egypten blev ett brittiskt protektorat 1882 blev brittiska myndigheter oroade över den spridningen av sexuella sjukdomar bland deras trupper, och 1885 infördes reglementerad prostitution i Egypten. Europeiska prostituerade besöktes oftast av europeiska läkare från besiktningsbyrån i sin bordell.[12]
Det är känt att det förekom en så kallad vit slavhandel av prostituerade till denna sexhandel, då vissa kvinnor uppges ha anlänt till Egypten under förespegling av anställning i ett annat yrke eller genom äktenskapsförmedling, och lockats in i en skuldfälla.[12][13][14]
I Alexandria etablerades 1904 en lokalavdelning av International Bureau for the Suppression of the Traffic in Women, och ytterligare en lokalavdelning i Port Said 1914, men de europeiska ambassaderna i Egypten ville inte stödja en lag mot sexhandeln då det skulle störa utländska medborgares särskilda rättsliga situation och bordellägarna tillhörde konsulernas mest frekventa klienter.[12]
År 1932 upphävdes den reglementerade prostitutionen, och inga licenser delades därefter ut. År 1937 förbjöds återigen hallickverksamhet. 1949 års lag förbjöd slutligen uttryckligen alla former av sexarbete. Prostitution är ännu idag förbjudet i Egypten.
Reglementering i Finland
[redigera | redigera wikitext]Det reglementerade prostitutionssystemet infördes i Finland genom grundandet av en besiktningsbyrå vid Helsingfors polisinrättning 1847. Systemet ogillades av samhällsreformister. Federationen grundades 1880 för att motarbeta systemet och drev en framgångsrikt kampanj. Den nya författningen om veneriska sjukdomar 1894 och det nya reglementet 1896 sågs som en framgång. När nya instruktioner 1907 flyttade ansvaret för de veneriska besiktningarna från polisen till hälsovårdsmyndigheterna definierade myndigheterna den reglementerade prostitutionen för avskaffad.[11]
Reglementering i Frankrike
[redigera | redigera wikitext]Kejsar Napoleon I införde 1804 en lag som kom att bli förebilden för reglementerad prostitution i hela västvärlden. Prostitution avkriminaliserades om den utövades under kontrollerade former, så som på en av staten godkänd bordell (kallad "maisons de tolérance"), och de prostituerade (definierade som kvinnor som upprepade gånger blivit arresterade för prostitution) underkastades registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. [15] Den franska modellen fick efterföljare i flera länder.
År 1879 bildades Association [Francaise] pour l'abolition de la prostitution réglementée (AFAPR) för att driva kampanj mot reglementeringssystemet.[16]
Den reglementerade prostitutionen avskaffades efter en kampanj av Marthe Richard 1946: det innebar att registreringen, bordellerna, tvångsundersökningarna och hallickverksamheten förbjöds, men prostitution som sådan var fortsatt laglig. Straffet för hallickverksamhet skärptes 1994.
Reglementering i Grekland
[redigera | redigera wikitext]Efter att Grekland blev ett självständigt land 1830 infördes systemet med reglementerad prostitution, där sexarbetare fick arbeta på vissa offentliga lokaler som hotell i utbyte mot registrering och regelbundna undersökningar, [17] även känt som diakanonistikon år 1834 (formellt 1856), och var i kraft fram till 1955, även om lagen praktiserades på olika sätt vid olika tidpunkter.[18]
Reglementering i Indien
[redigera | redigera wikitext]År 1864 införde de brittiska kolonialmyndigheterna reglementerad prostitution i Brittiska Indien genom lagen Cantonment Act of 1864. [19]
De brittiska myndigheterna rekryterade döttrar från fattiga familjer till militärbordeller reserverade för britter för att skydda brittiska soldater mot sexuella sjukdomar. Bordellkvarter växte upp under denna tid, bland annat det stora bordelldistriktet i Mumbai.
Indien undantogs när reglementeringssystemet avskaffades i Storbritannien 1886, men systemet avskaffades slutligen i Indien år 1895.[20]
Reglementering i Italien
[redigera | redigera wikitext]Den reglementerade prostitutionen, Regolamentazione, med lagliga bordeller och regelbundna tvångsundersökningar av registrerade prostituerade, infördes i Italien efter fransk modell vid tidpunkten för Italiens enande år 1860.[21] Det fanns anvisningar om var bordellerna fick ligga, och de tvingades alltid ha fördragna fönsterluckor. De anställda underkastades regelbundna tvångsundersökningar på särskilda sjukhus.
Tvångssystemet uppfattades som förtryckande av de prostituerade och som ett tecken på sexuell dubbelmoral av kvinnorörelsen och reformister försökte utan framgång upprepade gånger få den avskaffad. Josephine Butler besökte Italien 1874, Anna Maria Mozzoni bilade en avdelning för International Abolitionist Federation i Milano och blev dess ordförande, och Alaide Gualberta Beccari tog upp frågan i La Donna 1875.[22.1] Kampanjen fick ett visst stöd från kvinnor ur arbetarklassen. Alaide Gualberta Beccari rapporterade 1876 att hon hade samlat 3000 arbetarkvinnors namnunderskrifter (men att kvinnorna inte ville publicera dem för att inte avslöjas av män i sin närhet) och Mozzoni deltog i den första abolitionistkongressen i Geneve 1877 som representant för 200 arbetargrupper.[22.2]
Kampanjen hade dock svårt att få något genomslag. Kvinnorörelsen var mycket svag i Italien och bestod mest av en liten grupp protestantiska, judiska och utlandsfödda kvinnor utan något brett stöd, och feministerna klagade över att de flesta italienska hemmafruar accepterade att deras äkta män besökte prostituerade som något nödvändigt för att bevara husfriden.[22.1] Dessutom fanns ett motstånd från kyrkan. Abolitionisternas kampanj om prostituerades kvinnors rättigheter och sexuell jämställdhet ogillades av den katolska kyrkan, som ansåg att prostituerade borde söka syndaförlåtelse och inte rättigheter [22.3] och höll fast vid åsikten att män behövde sexuellt utlopp och därför stödde reglementerad prostitution som nödvändigt,[22.4] och kampanjen mot vit slavhandel under Comitato Italiano Contro la Tratta delle Blanche blev länge mer framgångsrik.[22.5]
Arbetargrupper fortsatte dock att stödja kampanjen för ett avskaffande. År 1958 avskaffades den reglementerade prostitutionen genom Legge Merlin på initiativ av just socialistpartiet.
Reglementering i Japan
[redigera | redigera wikitext]Japan hade redan innan det öppnades för Västvärlden en form av inhemskt reglementeringssystem, där prostitution tolererades om det skedde i kontrollerade bordeller i vissa övervakade kvarter. Denna form av kontrollsystem kunde sedan lätt övergå i reglementering.
Under Meijirestaurationen (1868-1912) blev Japan internationellt känt för den stora förekomsten av sexhandel, vilket gav stora inkomster till statskassan. Samtidigt växte också en internationell och nationell opinion mot slavarbete, och 1872 upphävdes formellt sett slavarbete inom sexindustrin samtidigt som andra former av slaveri i Japan.[23] Denna lag följdes av en ny lag 1900 som reglerade sexarbete, och 1908 kriminaliserades icke registrerad prostitution: reglementerad prostitution var dock tillåten, och var intensiv särskilt inom militären.
Parallellt fanns en motståndsrörelse som motsatte sig reglementerad prostitution. Lokalavdelningen av Japanese Women's Association for Rectifying Public Morals (Fujin kyōfūkai Shanhai shibu), verksam i den japanska koncessionen av Shanghai, motsatte sig det kashizashiki-system med Karayuki-san som förekom i Shanghai. Föreningen sände 1929 en petition till Japanska utrikesministeriet och krävde att det skulle förbjuda systemet i staden, och Japans konsulat-general ersatte därför formellt det öppna systemet med Karayuki-san-bordeller i Shanghai med "restaurangservitriser" (ryotei shakufu); när japanska armén invaderade Kina 1932-37 och militärens storlek ökade enormt utvecklades sedan systemet med tröstekvinnor. [24]
1947 förbjöds koppleri, och 1957 förbjöds prostitution.
Reglementering i Libanon
[redigera | redigera wikitext]Under Franska mandatet för Syrien och Libanon (1923−1946) var prostitution lagligt [25] enligt det system med reglementerad prostitution som rådde i Frankrike. Det innebar att myndigheterna utfärdade licens till bordeller på villkor att dess anställda registrerade sig och underkastades regelbundna undersökningar för sexuella sjukdomar.
Under inbördeskriget i Libanon 1975-1990 förstördes bordellerna i Beirut och efter kriget utfärdades inga nya licenser till bordeller.
Reglementering i Libyen
[redigera | redigera wikitext]Under den italienska kolonialtiden (1912-1951) infördes samma system av reglementerad prostitution som användes i Italien, med licensierade bordeller och registrerade prostituerade som underkastades regelbundna medicinska undersökningar.[26]
Prostitution fortsatte att vara lagligt när Libyen blev fritt 1951. Efter Muammar Gaddafis maktövertagande 1969 stängdes alla bordeller, och 1973 förbjöds formellt prostitution i Libyen.
Reglementering i Marocko
[redigera | redigera wikitext]Under den franska kolonialtiden (1912–1956) infördes samma system av reglementerad prostitution som användes i Frankrike, med licensierade bordeller och registrerade prostituerade, som underkastades regelbundna medicinska undersökningar. Fransmännen inrättade flera bordelldistrikt. Prostitution förblev lagligt efter landets självständighet 1956.
Prostitution förbjöds i Marocko på 1970-talet.
Reglementering i Nederländerna
[redigera | redigera wikitext]Den reglementerade prostitutionen, med registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituerade efter fransk modell, infördes av fransmännen under Napoleons ockupation av Nederländerna 1810.
Under 1800-talet organiserade kvinnorörelsen sig för ett avskaffandet av den reglementerade prostitutionen, som de såg som en illustration av den sexuella dubbelmoralen, och tvångsundersökningarna, som de såg som ett övergrepp, och 1884 bildades Nederlandsche Vrouwenbond ter Verhooging van het Zedelijk Bewustzijn (NPV).[27]
År 1911 förbjöds den reglementerade prostitutionen, liksom bordeller och hallickverksamhet.
Reglementering i Norge
[redigera | redigera wikitext]
Genom en generell lagparagraf i Sunnhetsloven år 1860 infördes en skyldighet hos den lokala hälsovårdsnämnden på kommunal nivå att hantera spridningen av könssjukdomar lokalt. Detta resulterade i att systemet med reglementerad prostitution infördes på lokal nivå i Norges tre största städer, känd under termen prostitutionskontrollen.[11]
Efter ett möte i Kristiania Arbeidersamfund 1882, grundades Norges avdelning av International Abolitionist Federation under namnet Kristiania Forening til Fræmme af Sædelighed.[28] Efter skandalen då myndigheterna beslagtog romanen Albertine, som väckte opposition mot prostitutionen 1886, väckte också kvinnorörelsen under Norsk Kvinnesaksforening en kampanj mot reglementeringen. De värvade stöd från politiker ur Venstre, som doktor Ole-Jacob Sparre och Viggo Ullmann. Kampanjen 1886-1887 slutade med seger, då reglementeringssystemet och bordellerna förbjöds - inte i hela Norge, men i huvudstaden Oslo, där kampanjen hade utspelat sig.
I Kristiania (nuvarande Oslo) avskaffades prostitutionskontrollen 1888, då ansvaret för att hindra spridning av könssjukdomar överfördes från polisen till hälsovårdsnämnderna, vars system för förebyggande baserat på smittspårning och åtgärder formellt var riktade mot hela befolkningen.[11] I Bergen upprätthölls däremot prostitutionskontrollen fram till 1909.[11]
Reglementering i Nya Zeeland
[redigera | redigera wikitext]Den brittiska kolonin Nya Zeeland införde reglementerad prostitution genom den Contagious Diseases Acts som moderlandet pressade dem att införa år 1869.[29]
Women's Christian Temperance Union New Zealand arbetade för avskaffandet av systemet. Reglementeringen avskaffades på Nya Zeeland 1910.
Reglementering i Osmanska riket
[redigera | redigera wikitext]I den muslimska världen hade prostitution länge varit intim förknippat med sexuellt slaveri, då islamisk lag tillät en man att ha sex med sin konkubin (kvinnliga slav) utan att detta betraktades som sex utanför äktenskapet. En normal metod att utöva prostitution var därför att en man tillfälligt sålde sin slavinna till en manlig kund, som därmed blev hennes ägare medan han hade sex med henne.[30] Detta system förändrades under 1800-talet, när slaveriet åtminstone officiellt började avvecklas i Osmanska riket (som då omfattade Mellanöstern), samtidigt som icke-förslavade prostituerade blev vanligare.
År 1839 utfärdades en ny lag under Tanzimat-eran känd som Tanzimat-ediktet, som avkriminaliserade äktenskapsbrott, i den meningen att lagen inte längre innehöll några bestraffningar, vilket också hade effekter på prostitutionen, och sexarbetare och hallickar dömdes i fortsättningen endast till fängelse.[31] 1839 utfärdades också de privilegier till utländska medborgare som gjorde dem undantagna från osmansk lag; detta ledde till att utländska medborgare efter Krimkriget på 1850-talet kunde etablera de första bordellerna i Istanbul.[32] Reglementerad prostitution infördes genom 1884 Ottoman Prostitution Regulation, då bordeller legaliserades under förutsättning att de registrerades och deras arbetare registrerades och regelbundet kontrollerades.[31] Detta system gäller ännu (2024).
Vid sekelskiftet 1900 uppskattas det ha funnits runt 2000 registrerade prostituerade i Istanbul.[33]
Reglementering i Polen
[redigera | redigera wikitext]Polen delades 1795 mellan Preussen, Österrike och Ryssland, av vilka Ryssland fick den överlägset största delen.
Reglementerad prostitution efter fransk modell infördes 1802 i den preussiska och den ryska delen, och 1859 infördes systemet även i den österrikiska delen av Polen. Lokala prostitutionskommittéer sammansatta av poliser och läkare övervakade bordeller och prostituerade som tvingade genomgå regelbundna kontroller för sexuella sjukdomar. [34] Polisen hade fullmakt att registrera vilken kvinna som helst som de misstänkte för att vara prostituterad, och dåvarande religiös moral gjorde att en kvinna riskerade att registreras som prostituerad enbart om hon hade haft samlag utanför äktenskapet. 1906 tvingades tjänsteflickor registrera sig med resonemanget att det var vanligt att de kompletterade sin lön med att sälja sex, och 1913 utsträcktes detta tvång även till servitriser.
Parallellt förekom opposition mot systemet jämsides med kampanjer mot vit slavhandel, och katolska kyrkan, judiska föreningar, välgörenhetsgrupper, sedlighetsrörelsen, kvinnorörelsen och andra aktivister skapade föreningar för att hjälpa prostituerade kvinnor.
När Polen blev en självständig nation år 1918 förbjöds reglementeringen genom bordellförbudet 1919, som trädde i kraft 1922. [34] Prostitution var därefter lagligt endast om det praktiserades av en privatperson i dennas bostad.
Reglementering i Portugal
[redigera | redigera wikitext]Från 1853 infördes reglementerad prostitution i flera kommunala lagar med syfte att kontrollera prostituerade kvinnor genom medicinska kontroller för könssjukdomar, och genom att separera dem från andra kvinnor genom att begränsa deras rörelsefrihet och se till att prostitutionen ägde rum utom synhåll.[35] Prostituerade kvinnor uppfattades som ett nödvändigt ont som var användbara för samhället; eftersom män ansågs inkapabla till sexuell självkontroll, behövdes prostituerade kvinnor för att skydda andra kvinnor från våldtäkt.[36] Högerdiktaturen införde på 1920-talet strängare reglementerad prostitution med krav på registrering av prostituerade och bordeller nationellt. [37]
Samtidigt växte oppositionen mot prostitution, när den portugisiska kvinnorörelsen fick kontakt med internationella kvinnorörelsen, och Liga Portuguesa Abolicionista bildades som en del av International Abolitionist Federation mot reglementerad prostitution.[38]
År 1949 infördes en ny lag kring sexuellt överförbara sjukdomar. Syftet var att gradvis avveckla systemet med reglementerad prostitution genom att införa striktare regler för bordeller och förbjuda registreringen av fler prostituerade, något som inledde början på dess avveckling.[39] Det avskaffades slutligen när prostitution förbjöds 1963.
Reglementering i Rumänien
[redigera | redigera wikitext]Reglementerad prostitution introducerades i den rumänska furstendömena 1853-59 och var lag i hela Rumänien mellan 1862 och 1930, då prostitution tolererades om det ägde rum inom licenserade bordeller av prostituerade som registrerades och regelbundet underkastades sexuella hälsoundersökningar.[40] År 1930 avskaffades systemet och bordellerna förbjöds, men det prostitution som sådan förbjöds inte utan var lagligt om det utövades i säljarens egen bostad.[41] Reglementerade bordeller återinfördes 1943, men förbjöds 1948 av kommunistregimen, som omskolade de prostituerade och förbjöd all prostitution år 1957.[42]
Reglementering i Ryssland
[redigera | redigera wikitext]Den 6 oktober 1843 infördes reglementerad prostitution i Ryssland, där prostitution tolererades på villkor att de prostituerade underkastade sig registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. Registrerade prostituerade fråntogs sina pass och mottog istället särskilda pass som utpekade dem som prostituerade, kallade "Gula kortet".[43]
Kvinnors progressiva parti drev kampanj mot systemet 1905-1917.
Prostitution kriminaliserades i Ryssland efter ryska revolutionen 1917.
Reglementering i Schweiz
[redigera | redigera wikitext]I Schweiz hade olika städer och kantoner olika lagar och systemet existerade i olika städer vid olika tidpunkter. Reglementerad prostitution infördes i Geneve under den franska ockupationen i början av 1800-talet, 1840 etablerades de första reglementerade bordellerna i Zürich, 1873 i Lugano.[44]
På 1880-talet bildades en kampanj mot den reglementerade prostitutionen influerat av Josephine Butlers internationella kampanjen i de schweiziska städerna, och systemet avskaffades i olika städer vid olika tidpunkter: av moraliska skäl stängdes 1886 bordellerna i Lugano, de i Zürich 1897 och de i Lausanne 1899; fram till mellankrigstiden försvann sedan resten av (de öppet synliga) bordellerna i landet.[44] Prostitution förbjöds formellt 1925. [45]
Reglementering i Spanien
[redigera | redigera wikitext]Ett system med reglementerad prostitution efter fransk modell infördes i Zaragoza och Madrid 1845-46, och på nationell nivå 1848.[46]
År 1922 bildades Spaniens abolitionistförening, Sociedad Española del Abolicionismo.[47][48]
Den reglementerade prostitutionen avskaffades under republiken 1935, men återinfördes under Francoregimen 1941. År 1962 förbjöds prostitution och därmed även reglementeringssystemet.
Reglementering i Storbritannien
[redigera | redigera wikitext]Genom Contagious Diseases Acts rådde ett system med reglementerad prostitution (engelska: 'regulatory system'[49]) i Storbritannien mellan 1864 och 1886, där prostituerade underkastades registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar.
Denna reglementering bekämpades av kvinnorörelsen. År 1869 bildades The Ladies National Association i England och något år därefter bildades British and Continental Federation for the Abolition of Prostitution för att motarbeta Contagious Diseases Acts. De gick samman under Josephine Butlers ordförandeskap. Efter en hård kampanj lyckades denna rörelse slutligen stoppa systemet 1889. Kampanjen kom att bli internationell och sprida sig från Storbritannien till övriga Västvärlden.
Reglementering i Sverige
[redigera | redigera wikitext]
Före 1800-talet existerade inget uttryckligt förbud mot prostitution som sådant i Sverige, däremot var sex utanför äktenskapet förbjudet oavsett om det var frågan om prostitution eller inte, och bestraffades med antingen böter eller kroppsstraff inom kyrkoplikten,[50] en lag som drabbade både dem som sålde och dem som köpte sex.
År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sex eller troddes sälja sex blev då inskrivna i en besiktningsbyrå, där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kurhus.[51] År 1859 infördes även prostitutionsreglementering som varade fram till 1918. Den reglerade var de prostituerade fick befinna sig, vilka gator de fick gå på, bland vilka de fick föra sig samt var de fick bo.[52]
År 1878 bildades Svenska Federationen. Federationens mål var att avskaffa den reglementerade prostitutionen.[2] Federationen arbetade främst i Stockholm, men försökte även sprida verksamheten utanför huvudstaden. 1903 försökte man utreda andra sätt att stoppa spridningen av de veneriska sjukdomarna än reglementeringen, därför lades en motion i Andra kammaren i riksdagen. Det året tillsattes även en kunglig kommitté för att utarbeta förslagen på ersättandet av reglementeringen[53] och 1910 hade de slutfört sitt uppdrag.[54] Sveriges reglementering kom att upphöra i samband med Lex Veneris (lag om åtgärder mot spridning av smittosamma könssjukdomar) år 1918 och därmed upphörde även federationen.[55]
Reglementering i Syrien
[redigera | redigera wikitext]Under Franska mandatet för Syrien och Libanon (1923−1946) var prostitution lagligt [56] enligt det system med reglementerad prostitution som rådde i Frankrike. Det innebar att myndigheterna utfärdade licens till bordeller på villkor att dess anställda registrerade sig och underkastades regelbundna undersökningar för sexuella sjukdomar.
Prostitution förbjöds efter den franska kolonialtiden.
Reglementering i Tunisien
[redigera | redigera wikitext]Under den franska kolonialtiden (1881–1956) infördes samma system av reglementerad prostitution som användes i Frankrike, med licensierade bordeller och registrerade prostituerade, som underkastades regelbundna medicinska undersökningar. Prostitution förblev lagligt efter landets självständighet 1956.
År 1977 förbjöds prostitution i hela Tunisien utom på orterna Sfax och Sidi Abdallah Guech.
Reglementering i Tyskland
[redigera | redigera wikitext]Under 1800-talet växte ett system med reglementerad prostitution efter franskt mönster fram i Tyskland.[57] Det ansågs omöjligt att hindra män att få utlopp för sina sexuella behov. Eftersom kvinnor inte tilläts ha sex utanför äktenskapet, ansågs prostituerade kvinnor nödvändiga för att hindra män från att begå våldtäkt på icke prostituerade kvinnor. Verksamheten reglerades främst på lokal nivå,[58] och 1839 infördes detta reglemente i Preussen.[57] Bordeller var tillåtna och reglerade i Stuttgart och Hamburg men förbjudna i Berlin och München.[58]
1876 års nationella lag stadgade att prostitution var illegal endast om den skedde utanför poliskontroll.[59] I Tyskland definieras prostitution endast som sådan om man kunde bevisa utförandet av en betald sexuell tjänst, i motsats till i Österrike där det räckte med blotta misstanken.[58]
På 1880-talet gjordes ett första försök i det tyska kejsardömet att omsätta Josephine Butlers idéer och den internationella abolitionismen i praktiken. Grevinnan Gertrude Guillaume-Schack grundade Deutschen Kulturbund i Beuthen an der Oder i Nedre Schlesien 1880, som såg sig själv som den tyska grenen av International Abolitionist Federation. Föreningens syfte var att driva kampanj för ett avskaffande av reglementerad prostitution i Tyskland. År 1883 bildades en lokalavdelning i Berlin. Den första kampanjen var dock inte framgångsrik. År 1885 gav Gertrude Guillaume-Schack upp sin verksamhet och flyttade till England, och därmed upphörde den första tyska abolitionistföreningen. [60] År 1899 grundades de två första abolitionistföreningarna (med namnen Deutscher Zweig IAF) i det tyska riket i Berlin (ledda av Anna Pappritz) och i Hamburg (ledda av Lida Gustava Heymann).[61] Samma år antog Verband Fortschrittlicher Frauenvereine (VFF) antog 1899 en resolution för ett avskaffande av systemet.
Den reglerade prostitutionen avskaffades i Tyskland 1927.[62]
Reglementering i Österrike
[redigera | redigera wikitext]Under 1800-talet växte en opinion fram för att reglera sexhandeln i Wien utifrån reglementeringssystemet med regelbundna medicinska kontroller hos polisen. År 1873 infördes slutligen ett system med reglementerad prostitution efter fransk modell, där prostituerade kvinnor som genomgick regelbundna hälsokontroller för sexuellt överförbara sjukdomar inte blev arresterade av polisen. [63]
Systemet med att prostitution tilläts i utbyte mot regelbundna hälsokontroller av sexarbetaren kvarstod under 1900-talet, men förändrades och reformerades och blev mer humant. Principen fastställdes återigen 1983.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Svanström 2006, s. 38.
- 1 2 Svanström 2006, s. 190–191.
- ↑ Skaldeman, Anna (2008). Torsksverige - Om sexslaveri i välfärdsstaten
- 1 2 3 4 Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. ISBN 9170371881. OCLC 144671463
- ↑ Reagin, N. R. (2000). A German Women's Movement: Class and Gender in Hanover, 1880-1933. USA: University of North Carolina Press. s. 151
- ↑ Reagin, N. R. (2000). A German Women's Movement: Class and Gender in Hanover, 1880-1933. USA: University of North Carolina Press.
- ↑ Saunders, K (1995). "Controlling Heterosexuality: the Implementation and Operation of Contagious Diseases Legislation in Australia, 1868–1945". In Kirkby, Diane Elizabeth (ed.). Sex Power and Justice: Historical Perspectives of Law in Australia. Oxford University Press. pp. 2–18. ISBN 978-0-19-553734-5.
- 1 2 Jean-Michel Chaumont, « The white slave trade affair (1880‑1881): a scandal specific to Brussels? », Brussels Studies [En ligne], Collection générale, document 46, mis en ligne le 24 février 2011, consulté le 20 octobre 2025. URL : http://journals.openedition.org/brussels/838 ; DOI : https://doi.org/10.4000/brussels.838
- 1 2 Georgi Petrunov, 2024. "Prostitution in Bulgaria during the 19th, 20th and 21st Centuries – from Economic Activity to Social Parasitism," Proceedings of the Centre for Economic History Research, Centre for Economic History Research, vol. 9, pages 256-268, November.
- 1 2 ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220522205403/https://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/den-reglementerede-prostitution-1874-1906/. Läst 14 april 2021.
- 1 2 3 4 5 Sedligt, renligt, lagligt: prostitution i Norden 1880-1940. (2007). Sverige: Makadam. s.
- 1 2 3 ”‘She Will Eat Your Shirt’: Foreign Migrant Women as Brothel Keepers in Port Said and along the Suez Canal, 1880–1914.”. Journal of the History of Sexuality. 30 .2 (2021): 161–194. Web.. https://www.academia.edu/62189947/_She_Will_Eat_Your_Shirt_Foreign_Migrant_Women_as_Brothel_Keepers_in_Port_Said_and_along_the_Suez_Canal_1880_1914.
- ↑ Biancani, F. (2018). Sex Work in Colonial Egypt: Women, Modernity and the Global Economy. Storbritannien: Bloomsbury Publishing.
- ↑ Powell, E. T. (2012). Tell This in My Memory: Stories of Enslavement from Egypt, Sudan, and the Ottoman Empire. USA: Stanford University Press.
- ↑ Scibelli, Pasqua (1987). Empowering prostitutes: A proposal for international legal reform. Harvard Women's Law Journal
- ↑ Offen, K. (2018). Debating the Woman Question in the French Third Republic, 1870-1920. Indien: Cambridge University Press. s. 121
- ↑ Greek Diaspora and Migration since 1700: Society, Politics and Culture
- ↑ "Prostitution in Athens" In TRAFFICKING IN WOMEN 1924-1926 THE PAUL KINSIE REPORTS FOR THE LEAGUE OF NATIONS VOL. 1I JEAN-MICHEL CHAUMONT MAGALY RODRÍGUEZ GARCÍA PAUL SERVAIS (EDS)
- ↑ Tambe, Ashwini (1 April 2005). "The Elusive Ingenue:A transnational Feminist Analysis of European Prostitution in Colonial Bombay". Gender & Society. 19 (2): 160–79. doi:10.1177/0891243204272781. S2CID 144250345.
- ↑ Greer, M. R. (2022). Emotional Histories in the Fight to End Prostitution: Emotional Communities, 1869 to Today. Storbritannien: Bloomsbury Publishing. p. 36
- ↑ Mary Gibson: Prostitution and the State in Italy, 1860–1915. New Jersey: Rutgers University Press. 1986. ISBN 9781563081316.
- Gibson, M. (1999). Prostitution and the state in Italy, 1860-1915. Columbus: Ohio State University Press.
- ↑ Downer, Leslie, Women of the Pleasure Quarters: The Secret History of the Geisha, Broadway,ISBN 0-7679-0490-7
- ↑ Qiu, P., Zhiliang, S., Lifei, C. (2013). Chinese Comfort Women: Testimonies from Imperial Japan’s Sex Slaves. Kanada: UBC Press. p. 24
- ↑ Zachs, Fruma; Halevi, Sharon (26 February 2015). Gendering Culture in Greater Syria: Intellectuals and Ideology in the Late Ottoman Period. I.B.Tauris. s. 141. ISBN 978-1780769363.
- ↑ Zambelli, E. (2022). Sexscapes of Pleasure: Women, Sexuality and the Whore Stigma in Italy. Tyskland: Berghahn Books. s.31
- ↑ Petra de Vries, Hogendorp, Anna van, in: Digitaal Vrouwenlexicon van Nederland. URL: https://resources.huygens.knaw.nl/vrouwenlexicon/lemmata/data/Hogendorp [12/07/2017]
- ↑ Agerholt, A. C. (1973 [1937]). Den norske kvinnebevegelsens historie. Oslo: Gyldendal. s.
- ↑ Antje Kampf, Mapping out the Venereal Wilderness: Public Health and STD in New Zealand, 1920–1980 , Lit, Berlin, 2007.
- ↑ B. Belli, “Registered female prostitution in the Ottoman Empire (1876-1909),” Ph.D. - Doctoral Program, Middle East Technical University, 2020. s. 56
- 1 2 B. Belli, “Registered female prostitution in the Ottoman Empire (1876-1909),” Ph.D. - Doctoral Program, Middle East Technical University, 2020.
- ↑ B. Belli, “Registered female prostitution in the Ottoman Empire (1876-1909),” Ph.D. - Doctoral Program, Middle East Technical University, 2020.. p 131
- ↑ Wyers, Mark David (2017-08-23), ”Selling Sex in Istanbul”, Selling Sex in the City: A Global History of Prostitution, 1600s-2000s (BRILL): s. 278–305, doi:, ISBN 9789004346253, http://dx.doi.org/10.1163/9789004346253_012, läst 15 december 2021
- 1 2 ”Sprzedajność niewiast na ziemiach polskich”. 4 november 2009. http://www.polityka.pl/historia/204515,1,sprzedajnosc-niewiast-na-ziemiach-polskich.read#axzz1EFQazsQ9.
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.87
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.87
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.88
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.88-89
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.88-89
- ↑ “Bordelurile și fetițele dulci din Bucureștiul de altădată, Historia
- ↑ “Bordelurile și fetițele dulci din Bucureștiul de altădată, Historia
- ↑ “Bordelurile și fetițele dulci din Bucureștiul de altădată, Historia
- ↑ Илюхин А. Проституция в России с XVII века до 1917 года. — М.: Новый хронограф, 2008. — 560 с. — (Российское общество. Современные исследования)
- 1 2 Sarasin, Philipp (14 december 2011). ”Prostitution” (på franska). Dictionnaire historique de la Suisse. https://hls-dhs-dss.ch/articles/016559/2011-12-14/. Läst 24 oktober 2025.
- ↑ Assessing Prostitution Policies in Europe. (2019). Storbritannien: Taylor & Francis. s. 187
- ↑ Guereña, Jean-Louis (2008). "Prostitution and the Origins of the Governmental Regulatory System in Nineteenth-Century Spain: The Plans of the Trienio Liberal, 1820–1823". Journal of the History of Sexuality. 17 (2): 216–34. doi:10.1353/sex.0.0000. PMID 19260164. S2CID 42440112.
- ↑ Sex, Sin and Suffering: Venereal Disease and European Society Since 1870. (2003). Storbritannien: Taylor & Francis.
- ↑ Sinclair, A. (2007). Sex and Society in Early Twentieth Century Spain: Hildegart Rodriguez and the World League for Sexual Reform. Storbritannien: University of Wales Press. s.34
- ↑ European Women's Movements and Body Politics: The Struggle for Autonomy. (2016). Storbritannien: Palgrave Macmillan. s.89
- ↑ Taussi Sjögren, Marja, Rätten och kvinnorna, från släktmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-talen, Malmö 1996.
- ↑ Svanström 2006, sid. 59.
- ↑ Svanström 2006, sid. 72.
- ↑ Svanström 2006, sid. 253–256, 272.
- ↑ Svanström 2006, sid. 271.
- ↑ Svanström 2006, sid. 290–295.
- ↑ Zachs, Fruma; Halevi, Sharon (26 February 2015). Gendering Culture in Greater Syria: Intellectuals and Ideology in the Late Ottoman Period. I.B.Tauris. s. 141. ISBN 978-1780769363.
- 1 2 Norberg, Kathryn. ”Prostitution” (på engelska). www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/international/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/prostitution. Läst 26 juli 2025.
- 1 2 3 Ripa, Yannick. ”Prostitution (19th-21st centuries) | EHNE” (på engelska). ehne.fr. https://ehne.fr/en/encyclopedia/themes/gender-and-europe/prostitution-1800-today/prostitution-19th-21st-centuries. Läst 26 juli 2025.
- ↑ ”Hausen und Hegen” (på tyska). Der Spiegel. 6 april 1965. ISSN 2195-1349. https://www.spiegel.de/politik/hausen-und-hegen-a-6ab0bbd5-0002-0001-0000-000046272150. Läst 26 juli 2025.
- ↑ Lutz Sauerteig: Frauenemanzipation und Sittlichkeit. Die Rezeption des englischen Abolitionismus in Deutschland. In: Rudolf Muhs (Hrsg.): Aneignung und Abwehr. Interkultureller Transfer zwischen Deutschland und Großbritannien im 19. Jahrhundert. Bodenheim 1998, S. 159–196.
- ↑ Kerstin Wolff: Anna Pappritz 1861–1939. Die Rittergutstochter und die Prostitution. Sulzbach 2017, S. 100.
- ↑ (på tyska) Staats- und Vervaltungsrecht. 1929. sid. 536. https://www.zaoerv.de/01_1929/1_1929_2_b_536_2_541.pdf. Läst 26 juli 2025
- ↑ Anna Ehrlich. Auf den Spuren der Josefine Mutzenbacher. Amalthea Signum Verlag, Wien 2005, p. 205f. ISBN 3-85002-526-8
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463