Rekommendation (Europeiska unionen)

Från Wikipedia
Europeiska flaggan

En rekommendation är en typ av icke-bindande unionsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. En rekommendation gör det möjligt för en institution att föreslå åtgärder för andra institutioner eller medlemsstaterna.[1] Rekommendationer kan till exempel utfärdas när Europeiska kommissionen anser att en bestämmelse i en nationell lag eller annan författning hotar att snedvrida konkurrensvillkoren på den inre marknaden.[2]

Även om rekommendationer inte är rättsligt bindande kan de i praktiken innebära ett politiskt förpliktande som gör att den eller de som rekommendationen riktar sig till frivilligt efterföljer den. Rekommendationer kan också ligga till grund för bindande unionsakter.[2] Eftersom rekommendationer är icke-bindande kan de inte antas som lagstiftningsakter.[3]

Utformning

Rekommendationer följer, i likhet med övriga unionsakter, de bestämmelser om utformning som har antagits av Europeiska unionens publikationsbyrå. Unionsakten består av tre delar: ingressen, artikeldelen och eventuella bilagor.[4] Artikeldelen utgör den normativa delen av unionsakten och är uppdelad i artiklar.[5] En rekommendation kan vara riktad till unionens institutioner, organ eller byråer eller till medlemsstaterna, men det är också möjligt att rikta rekommendationen till någon annan fysisk eller juridisk person.

Rättslig form och grund

Den rättsliga grunden för rekommendationer återfinns i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:[1]

Rekommendationer och yttranden ska inte vara bindande.
– Femte stycket i artikel 288 i EUF-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Rekommendationer är således inte bindande. Deras syfte är istället att rekommendera att åtgärder vidtas utan rättsligt förpliktande medel. Trots rekommendationernas svaga rättsliga verkan kan de ha stor politisk betydelse och i praktiken vara politiskt bindande.[2] Deras innebörd kan bli rättsligt bindande genom genomförandeåtgärder som medlemsstaterna vidtar genom nationell lag eller annan författning. På så sätt liknar de rekommendationer som är riktade till medlemsstaterna direktiv; den grundläggande skillnaden är att direktiven är bindande medan rekommendationerna baserar sig på att medlemsstaterna frivilligt genomför dem. Det finns huvudsakligen två olika typer av rekommendationer; de som används internt mellan unionens institutioner och de som används av en institution för att rekommendera att åtgärder vidtas av medlemsstaterna. Därutöver förekommer även rekommendationer riktade till andra fysiska eller juridiska personer.

De rekommendationer som används internt mellan institutionerna innefattar bland annat att rådet antar ett beslut, allmänna riktlinjer eller rekommendationer på rekommendation av kommissionen. Lagförslag kan i vissa fall läggas fram på rekommendation av Europeiska centralbanken.[6][7] Europaparlamentet kan utfärda rekommendationer till rådet och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[8]

De rekommendationer som används av en institution för att rekommendera att åtgärder vidtas av medlemsstaterna innefattar rådets, kommissionens och Europeiska centralbankens rekommendationer. Rådet kan utfärda rekommendationer i alla fall där unionens fördrag föreskriver att rådet ska anta unionsakter på förslag av kommissionen.[9] Detta innefattar särskilt ekonomisk politik, sysselsättningspolitik, utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott, kultur och folkhälsa.[10][11][12][13][14][15] Kommissionen kan själv utfärda rekommendationer, till exempel till medlemsstaterna i frågor såsom den fria rörligheten för tjänster, transporter och snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden.[16][17][18]

Rättslig effekt och tillämplighet

Till skillnad från de bindande unionsakterna (förordningar, direktiv och beslut) saknar rekommendationer datum för ikraftträdande. I praktiken blir de gällande från den dag då de har antagits och utfärdats. Lagenligheten av en rekommendation kan inte granskas av Europeiska unionens domstol.[19]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 171-172. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ [a b c] Borchardt, Klaus-Dieter (2011). EU-rättens ABC. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. sid. 95-97. ISBN 978-92-78-40724-7 
  3. ^ ”Artikel 289 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 172. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ ”Rättsakternas struktur”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-120000.htm. 
  5. ^ ”Artiklar (artikeldel)”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-120300.htm. 
  6. ^ ”Artikel 2 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 203. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ ”Artikel 3 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 206. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  8. ^ ”Artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 35-36. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  9. ^ ”Artikel 292 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  10. ^ ”Artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 97-98. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  11. ^ ”Artikel 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 112-113. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 120-121. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  13. ^ ”Artikel 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 121. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  14. ^ ”Artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 121-122. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ ”Artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 122-124. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  16. ^ ”Artikel 60 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 71. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  17. ^ ”Artikel 97 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 87. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  18. ^ ”Artikel 117 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 96. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  19. ^ ”Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 162. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.