Hoppa till innehållet

René Just Haüy

Från Wikipedia
René Just Haüy
Född28 februari 1743[1][2][3]
Saint-Just-en-Chaussée, Frankrike
Död1 juni 1822[4] (79 år)
Paris
BegravdPère-Lachaise och Grave of Haüy
Medborgare iFrankrike[5]
Utbildad vidUniversitetet i Paris
SysselsättningMineralog, fysiker, kristallograf
Befattning
President, Franska vetenskapsakademin (1801–1802)
ArbetsgivareMuséum national d'histoire naturelle
SläktingarValentin Haüy (syskon)
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1818)[6]
Eiffeltornets 72 ingraverade namn[7]
Redigera Wikidata

René Just Haüy, född 28 februari 1743 i Saint-Just-en-Chaussée i departementet Oise, död 1 juni 1822 i Paris, var en fransk mineralog och kristallograf. Han var bror till Valentin Haüy.

Haüy utnämndes 1764 till lärare vid Collège de Navarre och ingick i andliga ståndet, men bedrev även naturvetenskapliga studier och inriktade sig efterhand helt på mineralogi, i vilket ämne Louis-Jean-Marie Daubenton var hans lärare.

Haüy räknas som kristallografins grundläggare. Efter att han av misstag tappat en kalkspatskristall i golvet kom han vid undersökning av bitarna att tänka på den geometriska lagen för kristallformerna. Han byggde vidare på arbetet av Romé de l'Isle. År 1784 publicerade han sitt epokgörande kristallografiska system i Essai d’une théorie sur la structure des cristaux, i vilken han förklarade hur alla de olika former, som upptäder hos kristaller av en och samma substans, matematisk kan härledas av en enkel för aktuell substans karakteristisk grundform, och drog av denna lag slutsatsen att kristallerna har en regelbunden inre byggnad. Han blev på grund av detta arbete invald i Académie des sciences.

Han gjorde bland annat även viktiga upptäckter i pyroelektriciteten. Han blev 1793 ledamot av kommissionen för bestämmande av mått och vikter och 1794 konservator vid Cabinet des mines samt utnämndes 1802 till professor vid Muséum d’histoire naturelle i Jardin des plantes. Efter Napoleon I:s fall avsattes han av restaurationens män från sina ämbeten och tillbragte sina sista levnadsår i fattigdom.

År 1821 invaldes han som utländsk ledamot nummer 230 av Kungliga Vetenskapsakademien. Hans namn tillhör de 72 som är ingraverade på Eiffeltornet.

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Essai sur la théorie et la structure des cristaux (1784)
  • Exposition raisonnée de la théorie de l’électricité et du magnetisme (1787)
  • Traité de minéralogie (1801, två band; ny upplaga 1822)
  • Traité des caractéres physiques des pierres précieuses (1817)
  • Traité de cristallographie (1822)
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6wd4423, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Rene-Just-Hauytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 117437, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Persée, Persée artikel-ID: bulmi_0366-3248_1944_num_67_1_4560.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, Libris-URI: fcrv04fz3qn8m85, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 161, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.toureiffel.paris .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]