Rhamnetin
| Rhamnetin | |
 | |
| Systematiskt namn | 2- (3,4-dihydroxifenyl) -3,5-dihydroxi-7-metoxikromen-4-en |
|---|---|
| Övriga namn | 7-Metylquercetin Quercetin 7-metyleter |
| Kemisk formel | C16H12O7 |
| Molmassa | 316,26 g/mol |
| Utseende | Vita till citrongula kristaller |
| CAS-nummer | 90-19-7 |
| Egenskaper | |
| Löslighet (vatten) | Blandbar |
| Smältpunkt | 10,4 °C (295) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Irriterande |
| NFPA 704 |
0
2
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Rhamnetin (3,3',4',5-tetrahydroxi-7-metoxiflavon) är en polycyklisk aromatisk förening och flavonol. Namnet kommer från de arter av getapelsläktet Rhamnus, bland andra R. saxatilis och R. lycioides, från vars bär rhamnetin framställdes ur xantorhamnin - dess glykosid med trisackariden rhamninos (vilken består av två rhamnos och en galaktos). Xantorhamnin förekommer även hos andra växter, som exempelvis kryddnejlika, malörter och citrusväxter.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Rhamnetin bildar citongula kristaller, vilka är svårlösliga i vatten, alkohol och eter, men lättlösliga i baser.[1][2] Rhamnetin framställs ur xantorhamnin (som framställs genom kokning av bären i alkohol) genom kokning i svaga syror.[1]
Strukturformeln för rhamnetin och att det var ett metylderivat av quercetin fastställdes av den österrikiske kemisten Josef Herzig.[1]
Användning[redigera | redigera wikitext]
Rhamnetin var tidigare ett viktigt färgämne för gulfärgning av läder, papper, tyg med mera[1] och utvanns från bären av Rhamnus-arter, vilka därför kallades "gulbär".[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Rudolf Nietzki, 1906, Chemie der Organischen Farbstoffe, 5 uppl. sid. 311-312. (Även en mindre utförlig äldre upplaga på engelska 1892 Chemistry of the organic dye-stuffs, sid. 256-257).
- ^ Rhamnetin i Nordisk familjebok, uggleupplagan, volym 23, spalt 72.
- ^ Gulbär i Nordisk familjebok, uggleupplagan, volym 10, spalt 578.