Rhinolophus acuminatus
| Rhinolophus acuminatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Rhinolophidae |
| Släkte | Hästskonäsor Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus acuminatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus acuminatus | |
| Auktor | Peters, 1871 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Rhinolophus acuminatus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1871. Rhinolophus acuminatus ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.[4][5]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fem underarter:[4][2]
- Rhinolophus acuminatus acuminatus Peters, 1871
- Rhinolophus acuminatus audax K. Andersen, 1905
- Rhinolophus acuminatus calypso K. Andersen, 1905
- Rhinolophus acuminatus circe K. Andersen, 1906
- Rhinolophus acuminatus sumatranus K. Andersen, 1905
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]En stor fladdermus med en kroppslängd på omkring 5 cm, ej inräknat den 2,5 till 3 cm långa svansen, en underarmslängd på 4,5 till 5 cm, och en vikt på 10 till 12,5 g.[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Öronen är, med en längd av omkring 2 cm, inte speciellt stora för detta släkte.[8] Huvudet är kort och brett. Pälsfärgen är mycket variabel, och kan vara allt från grått över orangebrunt till brunt.[9] Angående hudflikarna på näsan liknar grundformen en hästsko, sedan finns en trekantig del och en del med varierande form samt ett uppsats med böjda kanter i nedre delen och parallella kanter på toppen. Typisk är tre rännor i nedre läppen. Den diploida kromosomuppsättningen bildas av 62 kromosomer (2n=62).[10]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i sydöstra Asien från sydöstra Myanmar, centrala Thailand, Laos och centrala Vietnam till norra Borneo, västra Filippinerna och Bali.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Fladdermusen lever i låglänta skogar med Dipterocarpus-träd, men kan även påträffas i bambusnår och stadsmiljö. Individerna har påträffats sovande i flera grottor i Filippinerna, där den förekommer på höjder mellan 60 och 250 meter över havet[8], och en gång även i en källare under ett kloster, där omkring ett hundratal individer sov[9]. Vissa auktoriteter anser dock inte att fladdermusen är en typisk grottlevande art[11]. På Borneo, där den kan nå upp till 1 600 meter över havet, har den påträffats sovande, ensam eller i par under palmlöv.[11][6] Gömstället kan även vara tunnlar eller sällan brukade byggnader. Lätet som används för ekolokaliseringen består av olika melodier. Den högsta intensiteten uppnås av hannar vid 86 till 90 kHz samt av honor vid 90 till 93 kHz, med variationer beroende på population. Hannar i Vietnam hade i oktober en lukt som liknade mysk. Antagligen sker parningen vid tidpunkten. Honor på Palawan hade i juni aktiva spenar eller de var dräktiga.[10]
Hot
[redigera | redigera wikitext]Störningar vid viloplatsen kan ha negativ påverkan. Rhinolophus acuminatus har en stor utbredning och i regionen finns flera skyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Thong, V.D., Thanh, H.T., Soisook, P. & Csorba, G. 2018 Rhinolophus acuminatus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 januari 2025.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus acuminatus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+acuminatus/match/1. Läst 16 september 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Kitchener, DJ.; Boeadi; Charlton, L; och Maharadatunkamsi (1990). ”The Wild Mammals of Lombok Island” (på engelska) (PDF, 36,5 MB). Records of the Western Australian Museum. Supplement No. 33 (Western Australian Museum): sid. 66–68. http://museum.wa.gov.au/sites/default/files/1.%20Kitchener,%20Boeadi,%20Charlton,%20Maharadatunkamsi.pdf.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b] Jacob A. Esselstyn, Peter Widmann och Lawrence R. Heaney (2004). ”The mammals of Palawan Island, Philippines” (på engelska) (PDF, 266 kB). Proceedings of the Biological Society of Washington (Biological Society of Washington) 117 (3): sid. 14. Arkiverad från originalet den 20 september 2016. https://web.archive.org/web/20160920000131/http://www.museum.lsu.edu/esselstyn/Publications/Esselstyn%20et%20al.%202004%20PBSW.pdf. Läst 17 september 2016.
- ^ [a b] Paul J. J. Bates, Mar Mar Thi, Tin Nwe, Si Si Hla Bu, Khin Mie Mie, Nyo Nyo, Aye Aye Khaing, Nu Nu Aye, Thida Oo och Iain Mackie (2004). ”A Review of Rhinolophus (Chiroptera: Rhinolophidae) from Myanmar, Including Three Species New to the Country” (PDF, 327 kB). Acta Chiropterologica (Museum and Institute of Zoology, Polish Academy of Sciences) 6 (1): sid. 16. doi:. ISSN 1508-1109. http://www.bioone.org/doi/pdf/10.3161/001.006.0103.
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Rhinolophus acuminatus”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 310. ISBN 978-84-16728-19-0
- ^ [a b] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 104. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA104&lpg=PA104&dq=%22Rhinolophus+acuminatus%22&source=bl&ots=tJMAk6t7ke&sig=a0Ehtq-HZkBjnIDU3rFMI8vnh8k&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj-sMrnrpLPAhVDVSwKHSCsDZw4ChDoAQgpMAI#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20acuminatus%22&f=false
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus acuminatus.
Wikispecies har information om Rhinolophus acuminatus.
|