Rhinolophus bocharicus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rhinolophus bocharicus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rhinolophus bocharicus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus bocharicus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus bocharicus
Auktor[1]
Utbredning
Bokhara Horseshoe Bat area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus bocharicus är en fladdermusart som ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[3] IUCN listar den under livskraftig ("LC"), och populationen är stabil.[1] Catalogue of Life anger inga underarter.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[4]

Rhinolophus bocharicus är en stor fladdermus, med en underarmslängd mellan 4,9 och 5,3 cm.[2] Pälsfärgen är ljus, nästan vit;[5] ryggsidan kan vara mörkare, och vingarna är mörkt brunaktiga[6].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet utgörs av Centralasien, främst i Västturkestan[2] (Turkmenistan, norra Afghanistan, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, och Uzbekistan) men också Iran. Den är regionalt utdöd i Pakistan.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i ökanliknande bergmiljöer på låga höjder.[1] Arten är nattaktiv, och tillbringar dagen i stora kolonier i övergivna gruvgångar och grottor, gärna i lössjord.[5] Födan består framför allt av fjärilar, men också andra insekter som skalbaggar.[1]

Fladdermusen övervintrar i djupa grottor.[1] Det förekommer också att individerna flyttar söderut under vintern.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honorna får ungar från juni till början av juli. Under fortplantning och digivning lever honorna i separata kolonier. Efter det ungarna blivit självständiga flyttar hanarna tillsammans med honorna. Parningen sker då eller under vintern.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Benda, P., Aulagnier, S., Hutson, A.M. & Tsytsulina, K. 2008 Rhinolophus bocharicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 26 augusti 2016.
  2. ^ [a b c] Petr Benda, Vladimír Hanák & Jaroslav Červený (2011). ”Bats (Mammalia: Chiroptera) of the Eastern Mediterranean and Middle East. Part 9. Bats from Transcaucasia and West Turkestan in collection of the National Museum, Prague” (på engelska) (PDF (5,73 MB)). Acta Societatis Zoologicae Bohemicae (Tjeckiska zoologiska sällskapet [Česká zoologická společnost]) (75): sid. 164–165 [6–7]. ISSN 1211-376X. http://www.nm.cz/admin/files/PM/download/zivotopisy-publikace/benda2011aszb.pdf. Läst 28 augusti 2016.  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+bocharicus/match/1. Läst 15 augusti 2016. 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  5. ^ [a b c] ”Бухарским подковонос [Buchara-hästskonäsa — Rhinolophus bocharicus Kastschenko et Akimov”] (på ryska). Энциклопедия млекопитающих [Encyklopedi över däggdjur]. Fauna.su. http://fauna.su/buharskim-podkovonos.html. Läst 28 augusti 2016. 
  6. ^ ”Rhinolophus bocharicus {species}” (på engelska). Barcode of Life Data Systems. 2014. http://www.boldsystems.org/index.php/Taxbrowser_Taxonpage?taxid=477640. Läst 28 augusti 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]