Rhinolophus rouxii

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus rouxii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rhinolophus rouxii.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Hästskonäsor
Rhinolophidae
Släkte Rhinolophus
Art Rhinolophus rouxii
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus rouxii
Auktor Temminck, 1835
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Rhinolophus rouxi Temminck, 1835[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus rouxii[3] är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1835. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter:[4][3]

  • Rhinolophus rouxii rouxii Temminck, 1835
  • Rhinolophus rouxii rubidus Kelaart, 1850

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, delvis med ett hästskoliknande utseende.[6] Dessa brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen.[7] Pälsen är silkeslen och brun till rödbrun med en något ljusare undersida. Kroppslängden är omkring 6 cm; en svans på 2 till 3 cm tillkommer.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Indien i en bred landremsa vid kusterna samt i norra delen av landet. Dessutom finns flera mindre och från varandra skilda populationer i Sri Lanka, Nepal och Burma. Ett fynd har gjorts i södra Kina (Yunnan).[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Rhinolophus rouxii lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1 370 meter över havet. Den förekommer i fuktiga städsegröna skogar.[1]

Individerna söker dagvila i grottor, tempel eller andra byggnader samt i ihåliga, större träd.[1] Arten bildar stora kolonier som kan omfatta hundratals individer. Födan består av malfjärilar, gräshoppor, skalbaggar, termiter samt myggor och andra tvåvingar.[6]

I Indien parar sig individerna i december och födseln sker i maj till juni.[6]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Man tycker sig dock se vissa tecken på att populationerna minskar. Som främsta hot anges grotturism, som hotar djurens sovplatser. Habitatförlust till följd av skogsavverkning kan vara en annan faktor.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Bates, P., Csorba, G., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008 Rhinolophus rouxii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 15 augusti 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  3. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus rouxii
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+rouxii/match/1. Läst 15 augusti 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d] Andrew T. Smith, Yan Xie, Robert S. Hoffmann, Darrin Lunde, John MacKinnon, Don E. Wilson och W. Chris Wozencraft (2010) (på engelska). A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press. Sid. 341. ISBN 978 0 691 09984 2. https://books.google.se/books?id=ka-9f68nPT4C&pg=PA341&lpg=PA341&dq=Rhinolophus+rouxii&source=bl&ots=H8NAWQmWqf&sig=ExVs6FZ4m1oGKGau3f7vC4uPmuo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiGqeeP0KzOAhUG3SwKHdxyDNU4ChDoAQhTMAc#v=onepage&q=Rhinolophus%20rouxii&f=false 
  7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]