Rhinophylla pumilio

Från Wikipedia
Rhinophylla pumilio
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljBladnäsor
Phyllostomidae
SläkteRhinophylla
ArtRhinophylla pumilio
Vetenskapligt namn
§ Rhinophylla pumilio
AuktorPeters, 1865
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinophylla pumilio[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1865. Rhinophylla pumilio ingår i släktet Rhinophylla och familjen bladnäsor.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hos denna fladdermus är honor allmänt större än hanar. Honor når i genomsnitt en kroppslängd (huvud och bål) av 50 mm, en underarmlängd av 35,0 mm och en vikt av 10,4 g. Hos hanar är de genomsnittliga värden 48,3 mm för kroppslängden, 34,7 mm för underarmlängden och 9,4 g för vikten. Svansens ansats är inte synlig. Rhinophylla pumilio har grå eller brun päls och en mörk till svartaktig flygmembran. Färgen av de runda öronen är rosa-brun. Liksom andra bladnäsor har arten en hudflik på näsan som påminner om ett smalt blad. Den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen (uropatagium) är smal och inte täckt med styva hår. Rhinophylla pumilio skiljer sig även i avvikande detaljer av framtändernas konstruktion från andra arter i samma släkte.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i norra Sydamerika från centrala Colombia och centrala Venezuela till centrala Brasilien och Bolivia. Den lever i tropiska regnskogar, i fuktiga lövfällande skogar och i trädodlingar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna vilar i tältliknande bon som skapas av stora blad. Tältet ligger 1,5 till 15 meter över marken och där vilar en hane och upp till tre honor tillsammans. De är aktivas vid slutet av skymningen och i början av gryningen. För att hitta födan flyger de varje natt 1600 till 4750 meter.[1][6]

Födan utgörs främst av frukter samt av några insekter. I mindre mått ingår även pollen i födan. Till fladdermusens naturliga fiender räknas dödskalleapor (Saimiri). Honor kan troligen para sig hela året.[1][6]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Lokala beståndet hotas av skogsröjningar. Rhinophylla pumilio har en stor utbredning och den är i lämpliga habitat vanlig förekommande. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Solari, S. 2015 Rhinophylla pumilio . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 4 mars 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinophylla pumilio
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhinophylla+pumilio/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Kristy Craig (12 april 2006). ”Dwarf little fruit bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Rhinophylla_pumilio/. Läst 16 juli 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]