Ria Wägner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ria Wägner, egentligen Maria Wägner, född 28 oktober 1914 i Stockholm, död 11 november 1999Lidingö,[1] var en svensk författare, översättare och programledare i TV.

Under andra hälften av 1950-talet blev hon en av de första svenska TV-kändisarna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ria Wägner var dotter till författaren Harald Wägner och Ellen Rydelius samt brorsdotter till Elin Wägner. Hon gifte sig 1939 med Staffan Rosén, med vilken hon fick tre söner. Makarna skilde sig den 23 december 1946 men från 1945 sammanlevde Ria Wägner[2] med författaren Gustav Sandgren, med vilken hon fick dottern Veronica Wägner.

År 1939 blev Ria Wägner fil. mag. vid Lunds universitet, men anställdes redan året innan vid Nya Dagligt Allehanda där hon stannade till 1941 då hon fick en tjänst vid Åhlén & Åkerlunds förlag. Hon var TV-producent under åren 1957–1966 och 1970–1977. Hon ledde TV-programmet Hemma som började sändas 30 november 1956. Hennes signum var hennes vinkning med handryggen mot tittaren, som hon lärde sig när hon studerade i Italien.[källa behövs]

Wägner skrev även kokböcker och reseskildringar samt var redaktör för tidningen Vecko-Revyn. PÅ 1950-talet översatte hon ett flertal böcker till svenska, däribland de tre inledande böckerna i deckarserien Jaguar 1950, men även titlar i monografiserien Tidens franska klassiker.

Under åren 1962–1963 var Wägner chefredaktör för tidningen Idun, som 1963 slogs samman med Vecko-Journalen. Hennes faster Elin Wägner hade varit redaktionssekreterare där 1907–1917 och hennes mor 1921–1923. Under 1960-talet medverkade hon även i ett antal husmorsfilmer.[3]

TV-priset Ria[redigera | redigera wikitext]

År 2014 döptes det svenska TV-producenternas pris till Ria för att hedra Ria Wägner som en legendarisk pionjär inom svensk television. Priset utdelas årligen till förtjänta TV-produktioner och medarbetare inom en mängd olika kategorier.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Möte med Stockholm (tillsammans med Ellen Rydelius, 1950, med teckningar av Gunnar Brusewitz)
  • 8 spanska städer (tillsammans med Ellen Rydelius, 1952)
  • Smakbitar från åtta länder (tillsammans med Ellen Rydelius, 1953)
  • Häpen och hungrig (1958)
  • Med Ria vid TV-spisen (ill. av Birgitta Nordenskjöld, 1960)
  • Käraste systrar (ill. av Gunilla Cederholm, 1961)
  • Portual (Bonniers reseguider) (1963)
  • Italien söder om Rom (Bonniers reseguider) (1965)
  • Glad och hungrig eller Jag tar vad jag har (1967)
  • Gott och skönt med spaghetti och makaroner (1968)
  • Holland: en reseguide (Bonniers resegudier) (1971)
  • Första gången i Rom (tillsammans med Gustav Sandgren, 1973)
  • Första gången i Paris (tillsammans med Gustav Sandgren, 1977)
  • Satsa på ett leende: 31 kåserier (illustrationer av Ditte v d Schulenburg-Kjellberg, 1986)
  • Rena rama Ria: intryck och hågkomster (1991)
  • Dubbel matglädje (illustrationer av Veronica Wägner, 1996)
Översättningar
  • W. C. Tutte: Vilt blod (Hidden blood) (Wennerberg, 1950)
  • Raymond Radiguet: Djävulen i kroppen (Le diable au corps) (Tiden, 1950)
  • Denis Diderot: Rameaus brorson (Le neveu de Rameau) (Tiden, 1951)
  • Olga Golbaek: Vi tonåringar: vägledning i skönhetsvård, intim hygien, utveckling av personligheten m.m. (Teen-age) (1952)
  • Alphonse Daudet: Sapho: en parisisk sedeskildring (Sapho) (Tiden, 1956)
  • Honoré de Balzac: Kyrkoherden i Tours ; Den ryktbare Gaudissart (Tiden, 1956)

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Hon var fru Television". TV-legenden Ria Wägner är död Aftonbladet 1999-11-13
  2. ^ Sveriges Radio 2014, tid 32:00–
  3. ^ Ria WägnerSvensk Filmdatabas

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]