Richard Huelsenbeck

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Richard Huelsenbeck
En 28-årig man med monokel för högra ögat. Ur Phantastische Gebete (1920).
En 28-årig man med monokel för högra ögat. Ur Phantastische Gebete (1920).
Född23 april 1892
Frankenau, Hessen-Nassau, Tyskland
Död20 april 1974 (81 år)
Muralto, Tessin, Schweiz
YrkeFörfattare, läkare, psykiater, psykoanalytiker
NationalitetKungariket Preussen
Weimarrepubliken
Nazityskland
USA
Schweiz
SpråkTyska, engelska, franska
Verksam1913—1974
GenrerPoesi, romankonst, dramatik
essäistik, journalistik
reseskildringar, brev
DebutverkSchalaben schalabai schalamezomai (1916)
Make/makaBeate Huelsenbeck (Hulbeck; f. Löchelt) (1898–1983)[1]
BarnMareile Richardson (f. Wolff); 1921–2012)[2]
Thomas C. Hulbeck (1932–2017)[3]

Carl Wilhelm Richard Huelsenbeck, efternamnet ursprungligen stavat Hülsenbeck, som verksam psykoanalytiker i New York under flera decennier Charles R. Hulbeck, född 23 april 1892 i Frankenau, död 20 april 1974 i Muralto, var en tysk författare, lyriker, essäist, dramatiker, läkare och psykoanalytiker. Han tillhörde den ursprungliga kretsen av dadaister som framförde sina verk på Cabaret Voltaire i Zürich 1916. Vid första världskrigets slut deltog han i etablerandet av dadaismen i Berlin tillsammans med bland andra Raoul Hausmann, Hannah Höch, George Grosz och John Heartfield.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Vid Richard Huelsenbecks grav på hans 124-årsdag och till 100-årsminnet av dadas födelse.

Richard Huelsenbeck föddes den 23 april 1892 i Frankenau, i nuvarande Hessen (dåvarande Hessen-Nassau) som son till apotekare Carl Hülsenbeck (1857–1949) och Johanna, f. Fink (1871–1942). Han hade en tre år yngre syster som hette Elisabeth (1895—1919, gift Kasiske). Året innan hennes födelse flyttade familjen till Dortmund, därefter 1898 till Bochum. Som 16-årig läroverkselev var Richard medlem av ett förbjudet hemligt sällskap på skolan. När detta uppdagades av rektorn tvingades den vanartige eleven att byta skola. 1908 flyttade han därför ensam från Bochum till lärosätet Arnoldinum i småstaden Burgsteinfurt.[4] Här lärde han känna Karl Doehmann som ett decennium senare skulle delta i Berlins dadarörelse under namnet Daimonides.[5][6] Vid tiden för Richards studentexamen 1911 flyttade föräldrarna tillbaka till Dortmund, till mamma Johannas föräldrahem på Luisenstraße 22. Sedan barnsben hade morföräldrarna, lantmätare Christian Fink (1835–1910) och Marie, f. Mügge (1850–1911), spelat en stor roll för Richard. Därför delar han idag också gravplats med såväl föräldrar som morföräldrar på griftegården Südwestfriedhof i Dortmund.[7]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Richard Huelsenbeck (till vänster) och Raoul Hausmann i Prag under deras dadaturné tillsammans med Johannes Baader (1875–1955) från januari till mars 1920. Ur Dada Almanach (1920).

Fyra av Richard Huelsenbecks böcker återfanns på listan över "bannlysta böcker" som Reichskulturkammer upprättade 1935. Dessa var versboken Phantastische Gebete (1916), essäerna DADA siegt!, en tidig utvärdering av och historik över dadaismen och Deutschland muss untergehen!, en memoarbok av "en gammal dadaistisk revolutionär", båda utgivna 1920, samt romanen China frisst Menschen (1930).[8] Alla utom romanen kan läsas här online på originalspråket. En av dem finns dessutom på svenska sedan millennieskiftet, Fantastiska böner i översättning av Mattias Forshage.

Verkförteckning från dadaperioden 1916-1921[redigera | redigera wikitext]

  • Schalaben schalabai schalamezomai. Verser med 4 teckningar av Hans Arp från 1914 (Zürich: Collection DADA, augusti 1916) Online (International Dada Archive)
  • Phantastische Gebete. Verser med sju träsnitt av Hans Arp. (Zürich: Collection DADA, 1916); en andra utökad upplaga med 13 teckningar av George Grosz på Malik-Verlag i Berlin, februari 1920 Online (IDA) ; en nyutgåva av båda upplagorna med Hans Arps träsnitt och George Grosz teckningar, samt ett efterord av kännaren Herbert Kapfer (Giessen: Anabas Verlag, 1993)
  • Verwandlungen: Novelle (München: Roland-Verlag Dr. Albert Mundt, 1918) Online (IDA)
  • Azteken oder die Knallbude: Eine militärische Novelle (Berlin: Reuß und Pollack 1918.)
  • Dada Almanach (red.) (Berlin: Erich Reiss Verlag, 1920) Online (IDA)
  • En avant Dada. Eine Geschichte des Dadaismus (Hannover: Paul Steegemann Verlag, 1920) Online (IDA)
  • Dada siegt. Eine Bilanz des Dadaismus (Berlin: Malik-Verlag, 1920) Online (IDA)
  • Deutschland muss untergehen! Erinnerungen eines alten dadaistischen Revolutionärs (Berlin: Malik-Verlag, 1920) Online (IDA)
  • Doctor Billig am Ende. Ein Roman. Med åtta teckningar av George Grosz. (München: Kurt Wolff, 1921) Online (IDA)

Svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Det första dadaanförandet i Tyskland (1918), i Gunnar Qvarnström (red.): "Moderna manifest 1. Futurism och dadaism" (1973)
  • Dadaistiskt gruppmanifest (1918), ibid.
  • Inledning till Dada Almanack (1920), ibid.
  • "[Dikter]": Världens undergång, Majnatt saliga rytmer och Aftonen nalkas lammen går hem, tre dikter ur Phantastische Gebete (1920) tolkade av Torsten Ekbom (Dagens Nyheter, 1975-11-02)
  • "[Texter]": Dada: en antologi i urval och översättning av Ingemar Johansson (Bakhåll, 1985)
  • Fantastiska böner. Översättning och efterord av Mattias Forshage (Ellerström, 2000)

Senare verk[redigera | redigera wikitext]

  • Afrika in Sicht. Ein Reisebericht über fremde Länder und abenteuerliche Menschen, reseskildring (Dresden: Jess, 1928)
  • Der Sprung nach Osten. Bericht einer Frachtdampferfahrt nach Japan, China und Indien, reseskildring (Dresden: Jess, 1928)
  • China frißt Menschen, roman (Zürich/Leipzig: Orell Füssli, 1930)
  • Der Traum vom großen Glück, roman (Berlin: S. Fischer Verlag, 1933)
  • Die Newyorker Kantaten. Cantates New-Yorkaises, dikter i en tvåspråkig (tysk-fransk) originalutgåva, med sex teckningar av Hans Arp, förord Michel Seuphor och fransk översättning Robert Valancay (New York / Paris: Berggruen & Cie European Art Documentation, 1952)
  • Die Antwort der Tiefe, dikter, med sju bilder av Hans Arp (Wiesbaden: Limes Verlag, 1954)
  • Mit Witz, Licht und Grütze. Auf den Spuren des Dadaismus (Wiesbaden: Limes Verlag, 1957)
    • Memoirs of a Dada Drummer, en engelskspråkig översättning av Mit Witz... (New York: The Viking Press, 1974)
  • Dada. Eine literarische Dokumentation, antologi (red.) (Reinbek bei Hamburg: Rowohlt, 1964)
  • Reise bis ans Ende der Freiheit. Autobiografische Fragmente, postum självbiografi (Heidelberg: Verlag Lambert Schneider, 1984)
  • Die Sonne von Black-Point. Ein Liebesroman aus den Tropen, postum roman (München: Belleville, 1996)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Hildegard Feidel-Mertz (red.): Der junge Huelsenbeck. Entwicklungsjahre eines Dadaisten (Gießen: Anabas, 1992)
  • Karin Füllner: Richard Huelsenbeck. Texte und Aktionen eines Dadaisten (Heidelberg: Winter, 1983)
  • Herbert Kapfer / Lisbeth Exner: (red.): Weltdada Huelsenbeck: eine Biografie in Briefen und Bildern (Innsbruck: Haymon, 1996)
  • Peter Schifferli (red.): Dada: die Geburt des Dada. Dichtung und Chronik der Gründer Hans Arp, Richard Huelsenbeck, Tristan Tzara (Zürich: Arche, 1957)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Beate Huelsenbeck ligger begravd i Halifax, Nova Scotia. Hon var verksam som bildkonstnär och medlem av "American Abstract Artists" från 1953. Dessa uppgifter är hämtade från Kapfer/Exner (1996).
  2. ^ Mareile var ett par år när hennes mamma gifte om sig med Richard Huelsenbeck. Hennes pappa Rudolf Wolff (1893–1923) begick självmord strax efter Beates och Richards giftermål. Från 1923 till början av 30-talet bodde Mareile hos Richards föräldrar i Dortmund. Hon var en stark anledning till Beates och Richards emigration till USA 1936, då hon betraktades som "halvjudinna" i Nazityskland. Hon var gift tre gånger och fick två söner, Christopher och Brian, i sitt andra äktenskap med Bruce Odlum. Dessa uppgifter är hämtade från Kapfer/Exner (1996). Enligt denna lista över avlidna Arkiverad 14 december 2017 hämtat från the Wayback Machine. slutade hon sina dagar i Halifax, Nova Scotia.
  3. ^ Thomas C. Hulbeck - "Tom" - medverkade 1951 i en konstutställning tillsammans med sina föräldrar på "Galerie des deux Isles" i Paris, enligt pappan i minnesboken Mit Witz, Licht und Grütze (1957), s 55. Thomas var annars verksam som historielärare på högskolenivå, gift men barnlös, och bodde mot slutet i Auburn, New York. I denna dödsruna finns lite mer uppgifter om honom.
  4. ^ Huelsenbeck omnämner långt senare läroverket Arnoldinum i Burgsteinfurt som ett refugium peccatorum, en "tillflyktsort för syndare". H. Feidel-Mertz (1992), s 146-48.
  5. ^ Daimonides finns representerad med texten "Zur Theorie des Dadaismus" i Dada Almanach (1920), redigerad av Huelsenbeck. George Grosz omnämner honom i sin självbiografi som Dr. Doehmann.
  6. ^ Se Lexikon Westfälischer Autorinnen und Autoren
  7. ^ Südwestfriedhof Dortmund de.wikipedia
  8. ^ Liste der verbannten Bücher finns ännu i denna historik över Berlin under nationalsocialismen. berlin.de. Listan påstår att romanen China frisst Menschen utkom första gången 1933, vilket inte stämmer. En andra upplaga kom då.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]