Ringaren i Notre Dame II

Från Wikipedia
Ringaren i Notre Dame II
(The Hunchback of Notre Dame II)
GenreAnimation/Äventyr/Familjefilm
RegissörBradley Raymond
ProducentStephen Swofford
ManusJule Selbo
Flip Kobler
SkådespelareJason Alexander
Jennifer Love Hewitt
Tom Hulce
Paul Kandel
OriginalmusikCarl Johnson
KlippningColleen Halsey
Premiär
Speltid68 min
LandUSA
Språkengelska
IMDb SFDb Elonet

Ringare i Notre Dame II (engelska: The Hunchback of Notre Dame II) är en uppföljare till Disneys film Ringaren i Notre Dame, som i sin tur är gjord fritt efter Victor Hugos roman med samma namn. Filmen släpptes direkt till video den 13 februari 2002.[1]

I denna film är domaren Claude Frollo död och den puckelryggige klockringaren Quasimodo allmänt accepterad. Quasimodos vänner Phoebus och Esmeralda har blivit lyckligt gifta med varandra, och fått en son som heter Zephyr och som Quasimodo är mycket god vän med.

Handlingen går ut på att en skurkaktig cirkusledare, Sarousch, försöker utnyttja sin fosterdotter, en snäll och söt ung flicka som heter Madellaine, till att stjäla en av klockorna i Notre Dame, och att Quasimodo och Madellaine blir kära i varandra. Sarousch lyckas stjäla klockan, och kidnappar Zephyr för att hålla honom som gisslan så att Zephyrs far, vaktkaptenen Phoebus, inte skall hindra honom från att lämna Paris med klockan. Emellertid räddar Madellaine Zephyr så att Sarousch blir gripen och klockan återbördad. På slutet är Quasimodo och Madeleine tillsammans på en festlighet som kallas för Stora Kärleksdagen och verkar mycket lyckliga.

Filmen fick dock ingen vidare bra kritik, varken i USA eller Sverige. Anledningen var att animeringen är för annorlunda och handlingen stämde inte överens med första filmen. Även skurken Sarousch blev en besvikelse, i jämförelse med den första filmens skurk domare Frollo som blev mycket populär bland tittarna.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Jason Alexander  –  Hugo
  Jennifer Love Hewitt  –  Madellaine
  Tom Hulce  –  Quasimodo
  Paul Kandel  –  Clopin
  Charles Kimbrough  –  Victor
  Kevin Kline  –  Phoebus
  Michael McKean  –  Sarousch
  Demi Moore  –  Esmeralda
  Haley Joel Osment  –  Zephyr
  Jane Withers  –  Laverne
  Jim Cummings  –  Archdeacon

Svenska röster[redigera | redigera wikitext]

  Joakim Jennefors  –  Quasimodo
  Nadia Alj  –  Madellaine
  Lasse Kronér  –  Hugo
  Peter Flack  –  Victor
  Siw Malmkvist  –  Laverne
  Bengt Bauler  –  Sarouch
  Alexander Gylemo  –  Zephyr
  Sharon Dyall  –  Esmeralda
  Roger Storm  –  Phoebus
  Mikael Grahn  –  Clopin

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ringaren i Notre Dame II”. Disneyania. 19 mars 2001. http://www.d-zine.se/filmer/ringaren2.htm. Läst 20 augusti 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]