Ringtrast

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ringtrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flickr - Rainbirder - Ring Ouzel male.jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrastar
Turdidae
SläkteTurdus
ArtRingtrast
T. torquatus
Vetenskapligt namn
§ Turdus torquatus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Turdus torquatus distribution map.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ringtrast (Turdus torquatus) är en fågel inom familjen trastar.[2] Den häckar i bergstrakter i Europa och västra Asien. Vintertid övervintrar den i Medelhavsområdet. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ringtrasten är lik koltrasten till storlek (kroppslängd 24–29 cm) och form, möjligen med något längre hals och stjärt, slankare kropp och smalare vingar. Den liknar koltrasten även i dräkten. Den adulta hanen har svart fjäderdräkt, men gråkantade vingfjädrar som ger vingarna ett ljust intryck i flykten och ett tydligt brett ljust band över bröstet.

Hane av nominatformen.

Den adulta honan är brunaktig med ett mer eller mindre otydligt brunaktigt eller ljusgrått bröstband. Näbben är orangegul med svart spets. Unga hanar liknar honor, medan unga honor ofta saknar bröstbandet helt och kan då vara mycket lik koltrasthonor. Vingarna är dock något ljusare. Fåglar i centrala och sydöstra Europa (alpestris, se nedan) urskiljer sig genom ljusfjällig undersida och ännu ljusare vingar.

I flykten syns tydligt ljusare vingar än hos koltrasten.
Hane av underarten alpestris med den ljusfjälliga undersidan.
Även hos hona torquatus syns de ljusa fjällen.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Ringtrastens sång består av enkla upprepade serier med ödlig klang levererade i lugnt tempo, till exempel "trry trry trry trry... si-vytt si-vytt si-vytt... tjuvyy tjuvyy tjuvyy tjuvyy...". Locklätet tillika oroslätet är ett stenhårt smackande, "tyck".

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ringtrasten häckar i bergsområden i stora delar av Europa samt i västra Asien, bland annat i Alperna, i Storbritannien och i fjälltrakterna i Norden. I stora delar av Europa är den flyttfågel och har sina vinterkvarter i Medelhavsområdet där den förekommer från november till februari.

Ringtrasten delas vanligen upp i tre underarter med följande utbredning:[2][3]

  • Turdus torquatus torquatusnominatformen häckar i norra Europa, i Storbritannien och på Irland.
  • Turdus torquatus alpestris (Brehm, 1831) – häckar i centrala och sydöstra Europa.
  • Turdus torquatus amicorum (Hartert, 1888) – häckar i Turkiet, Kaukasus och i Iran.
Utbredningsområde för ringtrastens tre underarter.
Hane ringtrast av underarten amicorum, fotograferad i Armenien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar den idag bara i fjällkedjan, från norra Dalarna till Torne lappmark. Där hittas den i klippig terräng och raviner ända upp i lavbältet, men ofta i översta delen av barrskogen och i fjällbjörkskogen. Den har tidigare häckat på västkusten men den senaste konstaterade häckningen skedde där 1966. Vår och höst passerar den södra Sverige i slutet av april och månadsskiftet september–oktober.

Underarten alpestris förekommande i centrala och sydöstra Europa har noterats i Sverige vid ett enda tillfälle, då en hane ringmärktes och därefter sågs på Utklippan i Blekinge 2–4 juni 1998.[4]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Trots det likartade utseendet är ringtrasten inte särskilt nära släkt med koltrasten. Genetiska studier visar att den istället tillhör en klad med övervägande asiatiska trastar, systerart till en grupp bestående av artparen svarthalsad och rödhalsad trast samt brun- och rödtrast.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ringtrasten trivs i ljusa barrskogar i klippig terräng, i Skandinavien även i fjällbjörkskogen och upp på kalfjället. Honan bygger boet som består av kvistar, rötter, gräs och mossa och placeras ofta ganska lågt i barrträd eller buskar, alternativt i en klippskreva eller ihålig stubbe. Den är en ganska skygg fågel och den är till och med svår att komma nära även vid boet. Honan lägger fyra till fem blågröna och brunfläckiga ägg som ruvas i två veckor av båda föräldrarna. Efter tolv till 14 dagar är ungarna flygga. Den livnär sig av blötdjur, insekter och deras larver, samt på hösten bär. Favoritfödan är daggmask.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa, som omfattar ungefär 95 % av ringtrastens utbredningsområde, tros det häcka mellan 300 000 och 600 000 par.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Även i Sverige anses den inte hotad och tas därför inte upp i Artdatabankens rödlista.[6] Antalet reproduktiva individer skattas till mellan 6 800 och 18 200, och den tros öka i antal.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar baseras på Ringdrossel i tyskspråkiga Wikipedia läst 17 juni 2006

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Turdus torquatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  4. ^ Ringtrast, underarten alpestris, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  5. ^ Batista, R., U. Olsson, T. Andermann, A. Aleixo, C.C. Ribas, and A. Antonelli (2020), Phylogenomics and biogeography of the world's thrushes (Aves, Turdus): new evidence for a more parsimonious evolutionary history, Proc. Royal Soc. B 287, 20192400.
  6. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  7. ^ Artfakta om ringtrast, ArtDatabanken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9