Risto Ryti
| Risto Ryti | |
 | |
| Tid i befattningen 19 december 1940–4 augusti 1944 | |
| Statsminister | |
|---|---|
| Företrädare | Kyösti Kallio |
| Efterträdare | Gustaf Mannerheim |
| Tid i befattningen 1 december 1939–19 december 1940 | |
| President | Kyösti Kallio |
| Företrädare | Aimo Cajander |
| Efterträdare | Johan Wilhelm Rangell |
| Född | 3 februari 1889 Vittis, Finland |
| Död | 25 oktober 1956 (67 år) Helsingfors, Finland |
| Gravplats | Sandudds begravningsplats[1] |
| Politiskt parti | Framstegspartiet |
| Namnteckning |  |
Risto Heikki Ryti, född 3 februari 1889 i Vittis, död 25 oktober 1956 i Helsingfors, var en finländsk politiker, jurist och finansman. Han var Finlands statsminister 1939–1940 och Finlands president 1940–1944, och hade dessförinnan varit finansminister samt ordförande för Finlands banks direktion.
Som president ledde Ryti Finland genom fortsättningskriget och skrev 1944 under den så kallade Ryti-Ribbentrop-avtalet med Nazityskland. Efter kriget dömdes han i krigsansvarighetsprocessen till tio års tukthus, men benådades 1949.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ryti bedrev studier i juridik 1906–1909 och etablerade sig som advokat i Raumo 1909. Finansmannen Alfred Kordelin blev en av hans klienter, och de två blev med tiden kompanjoner i flera affärer. Ryti kompletterade sina studier med juris kandidatexamen (licentiatexamen) 1912.[2]
År 1914 reste han till Oxford för att studera sjörätt tillsammans med studiekamraten Eric Serlachius, vars syster Gerda Serlachius han där lärde känna; studierna avbröts av att Första världskriget bröt ut. I november 1917 mördades Kordelin av en rysk matros på sin gård Mommila, där paret Ryti då var gäster. Ryti blev exekutor för Kordelins testamente, vilket ledde till grundandet av Alfred Kordelins stiftelse.[2]
Risto Ryti engagerade sig politiskt och invaldes 1919 i riksdagen för framstegspartiet. Han blev där ordförande i lagutskottet och i statsutskottet. Trots att han politiskt stod nära K.J. Ståhlberg motsatte han sig dennes benådning av de röda fångarna efter inbördeskriget 1918.[2]
Under Vennolas regering var han finansminister 1921–1922 och i Kallios 1922–1924. Därefter var han ordförande i Finlands banks direktion, där han drev igenom guldmyntfoten (införd 1926, övergiven 1931 under depressionen) och en hård saneringspolitik som gjorde honom impopulär på landsbygden men som ansågs stabilisera ekonomin.[2] I presidentvalet 1925 fick Ryti, då 36 år gammal, flest röster i andra valomgången men förlorade i den tredje mot Lauri Kr. Relander med rösterna 109–172.[2]
Efter en lång period som chefdirektör för Finlands Bank utsågs Ryti till statsminister sedan Sovjetunionen anfallit Finland 1939. Som ordförande för den finländska fredsdelegationen undertecknade han Moskvafreden den 13 mars 1940, vilket sågs som en statsmannagärning och gav honom stöd från regeringsmajoriteten, presidenten och överbefälhavaren Gustaf Mannerheim. Han valdes till republikens president den 19 december 1940 efter att Kyösti Kallio blivit varaktigt sjuk.[2]
Ryti är den ende av Finlands presidenter som aldrig innehade det militära överbefälet, vilket under hela hans presidentperiod i stället stannade hos Mannerheim. Sedan Mannerheim gett ett hårt svar på ett brev från Storbritanniens premiärminister Winston Churchill förklarade Brittiska samväldet Finland krig den 6 december 1941. I februari 1943 omvaldes Ryti till president av 1937 års elektorer, med överväldigande majoritet trots att även Mannerheim diskuterats som kandidat. Han var president fram till augusti 1944, då han avgick under fortsättningskriget.[2]
Risto Ryti skrev 1944 under den så kallade Ryti-Ribbentrop-avtalet, enligt vilket Finland i slutet av fortsättningskriget lovade att inte sluta en separatfred med Sovjetunionen, utan Tysklands välsignelse. Mot detta löfte fick Finland krigsmaterial i utbyte, vilket gjorde det möjligt att stabilisera fronten och stärka Finlands ställning inför kommande fredsförhandlingar. Efter att ha skrivit under avtalet, som Ryti såg som helt nödvändig, blev han sjukskriven under en tid. Han avgick kort därefter från presidentposten av hälsoskäl, när det samtidigt stod klart att ett vapenstillestånd med Sovjetunionen kunde nås utan att hela Finland ockuperades. Genom att Ryti personligen skrivit under avtalet (utan att involvera riksdagen) var Finland inte formellt bundet av det efter hans avgång, och kunde därmed ta sig ur avtalet med Tyskland.[2][3][4]
Efter fortsättningskrigets slut dömdes Ryti, efter sovjetiska påtryckningar, som krigsansvarig till tio års tukthus.[3][4] Ryti benådades på grund av sjukdom 1949. Han utnämndes till hedersdoktor vid Helsingfors universitet samma år som han avled, och rehabiliterades efter kalla krigets slut.[2]
Ryti är ihågkommen genom ett abstrakt konstverk vid Hesperiaesplanaden, i höjd med Mannerheimvägen, i Helsingfors.[5] Hans gravvård finns på Sandudds begravningsplats.[3]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Risto Ryti ingick 1916 äktenskap med Gerda Serlachius[2] och var far till professorerna Henrik och Niilo Ryti samt läkaren Eva Saxén.[källa behövs]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1922[6]
Storriddare med stjärna av Isländska falkorden, 16 juli 1928[7]
Kommendörriddare av Victoriaorden, 27 november 1934[8][9]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 10 december 1936[10]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 30 januari 1937[11]
Frihetskorsets storkors, 6 juli 1940[12]- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 21 december 1940[13]
Storkors av Kungariket Ungerns förtjänstorden, 18 februari 1942[14]
Storkorset i guld av Tyska örnen, 20 april 1942[15]
Storkors av Carol I-orden, 15 maj 1942[16]
Kung Zvonimirs kronorden, 4 juli 1942[17]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 28 september 1942[18]
Stora ordensbandet av Krysantemumorden, 3 december 1942[19]
Civilförtjänstorden (Bulgarien)[20]
Storofficer av Oranien-Nassauorden[20]
Vinterkrigets minnesmedalj[21]
_-_Commander_Grand_Cross_BAR.png){kind=small}
_GCross_BAR.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Find a Grave, läst: 11 maj 2024.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Risto Ryti”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4136-1416928956742
- 1 2 3 ”Ryti”. Suomen presidentit. https://suomenpresidentit.fi/sv/ryti/. Läst 23 december 2023.
- 1 2 Staffan Bruun (10 februari 2017). ”Ryti lurade Hitler, dömdes för kriget”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/06a9b6c7-634a-4f66-a9c3-0faeb5796e54. Läst 20 december 2023.
- ↑ ”Risto Rytis minnesmärke”. HAM Helsingfors konstmuseum. https://www.hamhelsinki.fi/sv/sculptures/risto-rytis-minnesmarke/. Läst 20 augusti 2026.
- ↑ s. 14, läs online, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.forseti.is , läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Juhani Suomi, Suomen Kuvalehti, 50, Otavamedia, 16 december 1967.[källa från Wikidata]
- ↑ Royal Service : Volume II, 2001, s. 156.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 489.[källa från Wikidata]
- ↑ s. 157, läs online, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Tom C. Bergroth, Vapaudenristin ritarikunta: Isänmaan puolesta, andra utgåvan, WSOY, 2014, s. 320, ISBN 978-951-0-40498-0.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 488.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Kunnian ruletti: korkeimmat ulkomaalaisille 1941-1944 annetut suomalaiset kunniamerkit, Finska litteratursällskapet, 2017, s. 351, ISBN 978-952-222-847-5.[källa från Wikidata]
- ↑ s. 5, läs online, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Kunnian ruletti: korkeimmat ulkomaalaisille 1941-1944 annetut suomalaiset kunniamerkit, Finska litteratursällskapet, 2017, s. 353, ISBN 978-952-222-847-5.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Kunnian ruletti: korkeimmat ulkomaalaisille 1941-1944 annetut suomalaiset kunniamerkit, Finska litteratursällskapet, 2017, s. 328, ISBN 978-952-222-847-5.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 491.[källa från Wikidata]
- ↑ Vala ja velvoite: näkökulmia sotilasperinteeseen III, 2015, s. 109.[källa från Wikidata]
- 1 2 Kuka kukin on (Aikalaiskirja) : Who's who in Finland, Otava, 1954, s. 728.[källa från Wikidata]
- ↑ Numismaatikko, vol. 58, 2, Suomen Numismaatikkoliitto, 2022, s. 92.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Risto Ryti.- ”Ryti, Risto”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4136-1416928956742
| |||||||
.svg){kind=small}
|
- Finlands presidenter
- Finlands statsministrar
- Finlands finansministrar
- Ledamöter av Finlands riksdag för Framstegspartiet
- Personer i Finland under andra världskriget
- Hedersdoktorer vid Helsingfors universitet
- Personer från Vittis
- Födda 1889
- Avlidna 1956
- Finländska politiker under 1900-talet
- Män
- Gravsatta på Sandudds begravningsplats
- Chefdirektörer för Finlands Bank
- Alumner från Oxfords universitet
- Mottagare av Victoriaorden
- Storkorset av Frihetskorset
- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden
- Storkorset av Finlands Lejons orden
- Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
- Kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden
- Storriddare med stjärna av Isländska falkorden
- Storofficerare av Oranien-Nassauorden
- Kommendörer av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden
- Mottagare av Bulgariska Civilförtjänstorden