Robert Guiscard

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Robert Guiscard
Robert guiscard.jpg
Robert Guiscard.
Från handskriften Nuova Cronica (1300-talet).
Föddomkring 1015
Hauteville-la-GuichardFrankrike
Död1085
KefaliniaGrekland
BegravdVenosa[1]
SysselsättningKondottiär
BefattningItaliens president
ReligionKristendom
Make/makaAlberada av Buonalbergo
(g. 1051–)[2]
Sikelgaita
(g. 1058–)[2]
BarnHeria af Hauteville[3]
Emma de Hauteville
Sybille de Hauteville[3]
Mabille af Hauteville[3]
Bohemund I av Antiokia (f. 1054)
Elena d'Altavilla (f. 1059)[3]
Matilde d'Altavilla (f. 1060)
Guy av Hauteville (f. 1060 och 1065)[3]
Roger Borsa (f. 1060)[3]
Robert Scalio (f. 1068)[3]
Constance av Sicily (f. 1081, 1082 och 1082)[3]
FöräldrarTankred av Hauteville
Fressenda af Hauteville
SläktingarVilhelm Järnarm (syskon)
Roger I av Sicilien (syskon)
Heraldiskt vapen
Coat of Arms of Robert Guiscard.svg
Redigera Wikidata

Robert Guiscard, av gammalfranska Viscart, i betydelsen Den listige eller Räven, född omkring 1015 i Normandie, död 17 juli 1085 i Porto Atheras, var normandisk hertig av Apulien och Kalabrien från 1057 till 1085. Han inledde sin karriär som stråtrövare och hästtjuv för att sluta som sin tids skickligaste krigare och statsman.

Robert Guiscard var son till Tankred av Hauteville. Han begav sig omkring år 1047 till Italien. Med sitt krigarfölje erövrade han med tiden hela södra Italien. Enligt Sture Linnér grundade han en dynasti, skakade kristenheten i grunden, hade den främsta av medeltidens påvar i sin makt och skakade kejsartronerna både i väst och öst.[4]

Flera av de dåtida skribenterna blev fascinerade av honom såsom Dante och kejsar Alexios dotter Anna Komnena i sitt verk Alexiaden. Han var gift med Sikelgaita.

Han företog belägringen av Bari och Roms skövling.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] The Peerage person-ID: p383.htm#i3824, läst: 7 augusti 2020, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c d e f g h] Darryl Roger Lundy, The Peerage, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Linnér, Sture (1994). Bysantinsk kulturhistoria. Stockholm: Norstedts. ISBN 9119415125 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]