Robotavfyrningsplattform

Uppslagsordet ”TEL” leder hit. För telefoni, se Telefon.

Övre vänster: MIM-104 Patriot självgående robotavfyrningsplattform med resbart robotställ, baserad på en MAN KAT-I-A1 terränglastbil.
Övre höger: MIM-104 Patriot dragen robotavfyrningsplattform med resbart robotställ, baserad på en påhängsvagn.
Undre vänster: 2K11 Krug självgående robotavfyrningsplattform med öppet robotställ, baserad på ett objekt 123 pansarbandvagnsskrov.
Undre höger: 9K33 Osa självgående robotavfyrningsplattform med resbart robotställ och integrerat radarsystem, baserad på en BAZ-5937 amfibielastbil.

Robotavfyrningsplattform betecknar, inom viss militär utsträckning,^[1] stationära robotvapen integrerade på självgående plattform eller draget vagn lavettage (rörligt fältlavettage eller påhängsvagn) med tillhörande dragbil, vilka agerar komponenter i större robotsystem och ämnar ge eldenheter och robotförband ökad mobilitet.

Robotavfyrningsplattformar förekommer främst som komponent i luftvärnsrobotsystem eller kärnvapenrobotsystem, men det finns även exempel inom markmålsrobotsystem.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Exempel på lägen.

2P24: transportläge.

2P24: eldläge.

Trots sin självgående eller rörliga plattform används robotavfyrningsplattformar som stationära eldpjäser medan de verkar i ett värn. Rörligheten är enbart till för att enklare transportera robotavfyrningsplattformar från olika eldpositioner eller värn. De ska i regel inte sikta eller skjuta under gång (körbart läge), utan ska stanna och gå från transportläge till eldläge för strid. Robotavfyrningsplattformar avsedda för mycket stora robotar behöver ofta gå igenom en kortare procedur för att gå in i eldläge, till exempel utfällning av stabiliseringsmedel på chassit eller frigöring av ytpålagrade robotar som vid transport är låsta i ställ (se 2P24 som exempel).

På grund av sin användning särskiljs robotavfyrningsplattformar från andra robotbärande stridsfordon, till exempel luftvärnsrobotvagnar, vilka i regel kan skjuta under gång (körbart läge) eller förflytta sig i eldläge, även om eldgivning primärt sker stillastående.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Robotavfyrningsplattformar är oftast beväpnade med en enkel uppsats robotar och bär inte extra robotar i chassit likt traditionella robotfordon. Istället behöver de laddas om av externa ammunitionshanteringsenheter.

Robotarna på robotavfyrningsplattformar är ofta stora långdistansrobotar och behöver därför transporteras i låda, silo eller ställ för att inte falla av under transport. Trots robotarnas storlek är de flesta robotavfyrningsplattformarna försedda med ett sidriktbart robotställ för att tillåta eldriktning åt sidorna från plattformens gångriktning.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

På engelska finns flera olika begrepp för robotavfyrningsplattformar beroende på systemets utformning och ingående komponenter:

MEL (Mobile Erector Launcher, ungefär "rörligt resbart utskjutningsställ") – dragen avfyrningsplattform med resbart robotställ
TEL (Transporter Erector Launcher, ungefär "körbart resbart utskjutningsställ") – självgående avfyrningsplattform med resbart robotställ
TELAR (Transporter Erector Launcher And Radar, ungefär "körbart resbart utskjutningsställ och radar") – självgående avfyrningsplattform med resbart robotställ och eget integrerat radarsystem, såsom spaningsradar, belysningsradar eller både och, och därför fungerar som en eget robotsystem.
TLAR (Transporter Launcher And Radar, ungefär "körbart utskjutningsställ och radar") – samma funktion som en TELAR, fast med ett skjutfärdigt robotställ istället för ett resbart sådant.

MEL (Mobile Erector Launcher) – Rysk S-400 Triumf dragen robotavfyrningsplattform 5P85SE2 under transport.
TEL (Transporter Erector Launcher) – Rysk RT-2PM2 Topol-M självgående robotavfyrningsplattform MZKT-79221 i transportläge.
TELAR (Transporter Erector Launcher And Radar) – Ryska S-300V självgående robotavfyrningsplattformar 9A83 och 9A82 i eldställning.
TELR (Transporter Launcher And Radar) – Rysk 9K330 Tor självgående robotavfyrningsplattform 9A330, i transportläge.

Roll i mobilt robotsystem[redigera | redigera wikitext]

Robotavfyrningsplattformar kan vanligen inte verka självständigt utan behöver samverka med flera andra enheter i robotsystemet för att fungera i strid, bland annat behövs en länk med en eldledningsenhet för att få tag i måldata. Inom luftvärnsrobotsystem används vanligen två externa enheter för måldata:

Spaningsradarplattform (engelska: Target Acquisition Radar, kort: TAR, ungefär "målidentifieringsradar") - plattform med spaningsradar som målspanar och identifierar luftmål. Anger målriktning åt eldledningsradarn.^[1]
Eldledningsradarplattform (engelska: Target Tracking Radar, kort: TTR, ungefär "målföljningsradar") - plattform med belysningsradar för belysning, följning och mållåsning av luftmål. Samlar in måldata och anger eldledning för robotarna.^[1]

Vissa robotavfyrningsplattformar är dock försedda med eget radarsystem (spaningsradar och eldledningsradar) och kan agera självständigt inom ett robotsystem, på engelska kallade Transporter Erector Launcher And Radar (kort TELAR) eller Transporter Launcher And Radar (kort TLAR), beroende på ifall robotställen är konstant skjutfärdiga eller behöver resas för eldgivning (se 9K33 Osa och 9K330 Tor som exempel för TELAR respektive TLAR).^[1]

Exempel på uppsättning av robotsystem[redigera | redigera wikitext]

Ett mobilt robotsystem består klassiskt av flera robotavfyrningsplattformar, ett mindre antal eldledningsenheter, en spaningsenhet, samt enheter för ammunitionshantering och tankning etc.

Här nedan visas ett simplifierat exempel på ett klassiskt mobilt luftvärnsrobotsystem: "2K11 Krug"

2K11 Krug

TAR: 1S12

Målspaning

LV-batteri

TTR: 1S32

Målbelysning

TTR: 1S32

Målbelysning

TTR: 1S32

Målbelysning

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

TEL: 2P24

Roboteld

Roll i mobil eldenhet[redigera | redigera wikitext]

I modern tid finns det robotbatterier som saknar en egen spaningsenhet.^[2] Istället kommer spaningsdata från en centralspaningsradarstation, även benämnt underrättelseenhet.^[3]^[4]

Dessa typer av robotbatterier benämns eldenhet, kort EldE, istället för robotsystem, då de inte anses vara hela system.^[2]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Fransk robotavfyrningsplattform byggd på AMX-30 för kärnrobotsystemet Pluton.
Sovjetisk robotavfyrningsplattform 9P117 för kärnrobotsystem 9K72 Elbrus.
Sovjetisk robotavfyrningsplattform MAZ-547 för kärnrobotsystem RSD-10 Pioner.
Svensk robotavfyrningsplattform Elde 98 för robotsystem 98.

Termer[redigera | redigera wikitext]

Här listas diverse termer som används eller redovisas i artikeln.

Kort	Fulla
MEL	Mobile Erector Launcher
TEL	Transporter Erector Launcher
TELAR	Transporter Erector Launcher And Radar
TLAR	Transporter Launcher And Radar
TTR	Target Tracking Radar
TAR	Target Acquisition Radar

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Transporter erector launcher, 5 december 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d] Peter Klum, Mikael Petersson, Mattias Verona (juni 2008). ”FOI-R--2537--SE, Generisk modell av ett radarluftvärnsrobotsystem med Telekrig” (metodrapport). Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). foi.se. Arkiverad från originalet den 14 april 2023. https://web.archive.org/web/20230414110012/https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--2537--SE. Läst 14 april 2023.
^ [a b] Rozkalns, Andris; Johansson, Fredrik. Stefan Bratt. red. ”Robotsystem Hawk firar 50 år i det svenska luftförsvaret”. Artilleri & Luftvärn, Artilleri-Tidskrift (Artilleri- och Luftvärnsklubben) Nummer 3 2013: sid. 22. Läst 13 mars 2021. ”När den skjutande enheten inte längre har egen spaningsförmåga så är det inte längre ett helt system, för att få ett fungerande system krävs sammankoppling i ett nätverk. Därför används inte längre beteckningen robotsystem utan eldenhet (EldE) om verkansdelarna i luftvärnsbataljonen.”.
^ ”Luftvärnsförmåga under utveckling”. https://www.fmv.se/aktuellt--press/aktuella-handelser/luftvarnsformaga-under-utveckling/. Läst 13 mars 2021.
^ ”UNDERRÄTTELSEENHET 23”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/sensorer/underrattelseenhet-23/. Läst 13 mars 2021.

[FOI-R--2537--SE-1] [a b c d] Peter Klum, Mikael Petersson, Mattias Verona (juni 2008). ”FOI-R--2537--SE, Generisk modell av ett radarluftvärnsrobotsystem med Telekrig” (metodrapport). Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). foi.se. Arkiverad från originalet den 14 april 2023. https://web.archive.org/web/20230414110012/https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--2537--SE. Läst 14 april 2023.

[:1-2] [a b] Rozkalns, Andris; Johansson, Fredrik. Stefan Bratt. red. ”Robotsystem Hawk firar 50 år i det svenska luftförsvaret”. Artilleri & Luftvärn, Artilleri-Tidskrift (Artilleri- och Luftvärnsklubben) Nummer 3 2013: sid. 22. Läst 13 mars 2021. ”När den skjutande enheten inte längre har egen spaningsförmåga så är det inte längre ett helt system, för att få ett fungerande system krävs sammankoppling i ett nätverk. Därför används inte längre beteckningen robotsystem utan eldenhet (EldE) om verkansdelarna i luftvärnsbataljonen.”.

[3] ”Luftvärnsförmåga under utveckling”. https://www.fmv.se/aktuellt--press/aktuella-handelser/luftvarnsformaga-under-utveckling/. Läst 13 mars 2021.

[4] ”UNDERRÄTTELSEENHET 23”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/sensorer/underrattelseenhet-23/. Läst 13 mars 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]