Rolf Sievert

Från Wikipedia
Rolf Sievert
Född6 maj 1896[1]
Stockholm[1]
Död3 december 1966[1] (70 år)
Stockholm[1]
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
Karolinska Institutet
Kungliga Tekniska högskolan
SysselsättningFysiker, universitetslärare
Befattning
Professor (1941–1965)[2]
ArbetsgivareKarolinska Institutet
FöräldrarMax Sievert[1]
Redigera Wikidata
Sievert i sitt arbetsrum i Radiumhemmet 1925.

Rolf Maximilian Sievert, född 6 maj 1896 i Tyska S:ta Gertruds församling, Stockholm, död 3 december 1966 i Risinge församling, Finspång, Östergötland[3], var en svensk medicinsk fysiker. Sieverts huvudsakliga vetenskapliga bidrag var hans studier av biologiska effekter av joniserande strålning.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sievert föddes i Stockholm som son till entreprenören Max Sievert och Sophie Sievert, född Panchéen. Han studerade vid Karolinska Institutet 1914–1915 och vid Kungliga Tekniska högskolan 1915–1916, blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1919, filosofie licentiat i Stockholm 1924 och disputerade (filosofie doktor) 1932 vid Uppsala universitet med doktorsavhandlingen:

"Eine Methode zur Messung von Röntgen-, Radium- und Ultrastrahlung nebst einiger Untersuchungen über die Anwendbarkeit derselben in der Physik und der Medizin. Mit einem Anhang enthaltend einige Formeln und Tabellen für die Berechnung der Intensitätsverteilung bei Gamma-Strahlungsquellen."

Samma år blev han docent i medicinsk fysik vid Stockholms högskola.[5]

Sievert ledde fysiklaboratoriet vid Radiumhemmet från 1924 till 1937, då han blev chef för avdelningen för radiofysik vid Karolinska Institutet, och var professor där 1941-1965.[5] Från 1920 var han anställd vid Radiumhemmet, där han var konstruktör av mätmetoder och behandlingsapparater.[6]

Han var pionjär inom mätning av stråldoser, i synnerhet användning för diagnos och cancerbehandling. Senare inriktade han sin forskning mot biologiska effekter efter upprepade låga stråldoser. Han var också en av de drivande i att skapa Militärfysiska institutet under andra världskriget, och vid tillkomsten av Kiruna geofysiska observatorium 1957.[4]

Sievert uppfann ett antal instrument för att mäta stråldoser; den mest kända är Sievertkammaren. Sievert invaldes 1944 som ledamot nummer 915 av Kungliga Vetenskapsakademien och 1959 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. År 1964 grundade Sievert International Radiation Protection Association och han var under en tid dess ordförande. Han var också ordförande för FN-kommittén United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation. 1979 vid Conférence Générale des Poids et Mesures (på engelska General Conference on Weights and Measures, CGPM), blev enheten för dosekvivalenten från joniserande strålning uppkallad efter honom (sievert, Sv).

Rolf Sievert var gift första gången 1918–1931 med Ingrid Sandberg och andra gången 26 juni 1932 med Astrid Östergren.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1963, red. Ingeborg Burling, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1962 s. 964

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Rolf M Sievert, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ About Medical Radiation Physics (på engelska), Karolinska Institutet, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  4. ^ [a b] Dödsruna återgiven på Radiofysik.se Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., löst 24 juli 2009
  5. ^ [a b] Karolinska Institutet: Rolf Sievert, the man and the unit, läst 24 juli 2009 (engelska)
  6. ^ Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik i Stockholm. Broschyr utgiven i samband med Jubileumsfondens 50-årsdag 1988, sida 17

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Weinberger, Hans: Sievert: enhet och mångfald - en biografi över den svenska radiofysikens, radiobiologins och strålskyddets grundare, Rolf Sievert, Swedish Papers in History and Philosophy of Technology, Stockholm 1990
  • Lindell, Bo (2003). Herkules storverk: strålningens, radioaktivitetens och strålskyddets historia. Del 3, Åren 1950-1966. Stockholm: Atlantis. Libris 9065435. ISBN 91-7486-744-X 
  • Hans WeinbergerRolf M Sievert i Svenskt biografiskt lexikon (2003-2006)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]