Romersk diktator
Romarriket | |
Romarrikets statsskick och förvaltning | |
Historiska perioder | |
Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken | |
Ordinära magistrater | |
Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor |
Edil Kvestor Tribun Censor Curator |
Extraordinära magistrater | |
Diktator Magister Equitum |
Ståthållare triumviri Decemvir |
Ämbeten, titlar och hederstitlar | |
Kejsare | |
Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator |
Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina |
Institutioner och juridik | |
Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen |
Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet |
Romersk diktator var en politisk titel i den romerska republiken, där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider; den siste konsuln med denna myndighet utsågs 201 f.Kr. (jfr Sulla). Den siste diktatorn på livstid var Julius Caesar.
Men diktatorn hade bara makten i sex månader i taget. Folkförsamlingen röstade fram en diktator som de fick välja bland de fria männen som de ansåg skulle bli bra som ensam härskare.