Rosenmetoden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rosenmetoden (på engelska; Rosen Method Bodywork) är en psykologiskt orienterad kroppsbehandling inom alternativmedicinen som skapats av den tysk-amerikanska sjukgymnasten Marion Rosen (1914–2012).

Metoden marknadsförs av terapeuterna som friskvård eller som en behaglig avspänningsmetod som kan leda till ökad självinsikt. Rosenmetoden praktiseras i dag i mer än tjugo länder på minst fyra olika kontinenter.[1] Enligt informella rapporter i media och på internet vittnar många människor om att de blivit hjälpta av metoden.

Behandlingsmetoden är baserad på sambandet mellan muskelspänningar och minnen från tidigare traumatiska upplevelser, stress och undantryckta känslor som satt sig i en öm och spänd kropp. Avspänningen sker när beröringen når in till det omedvetna och smärtan kan komma upp till ytan och fysiskt och känslomässigt genomlevas.

Rosenterapeuter använder metoden för att lösa upp de fysiska spänningarna och de förträngda känslorna, och med självinsikt och ökat välmående som följd.

I Sverige finns ca 500 utbildade Rosenterapeuter som kan kontaktas genom Kroppsterapeuternas yrkesförbund. Förbundet samlar även Rosenrörelsepedagoger, så kallade Easy Movements instructors, som med mjuka gymnastiska rörelser till musik leder deltagarna till muskelavspänning, ökad kroppsmedvetenhet och förbättrad kroppshållning. Även dessa rörelser togs fram av Marion Rosen.

Förespråkare för Rosenmetoden menar bland annat att muskelspänningar försvinner för alltid när vi kommer i kontakt med våra minnen och känslor kopplade till muskelspänningarna. Behandlingen är avsedd att rikta sig till kroppen och rosenterapeuten ska ge respons till patienten på vad som händer i kroppen och andningen under behandlingen.

Behandlingen går till så att patienten ligger på en massagebänk där baksidan av kroppen alltid behandlas först, för att efter ca halva tiden sedan vändas och behandla framsidan. Mot slutet sitter terapeuten bakom patientens huvud och möter spända muskler i nacke, axlar och huvud.

Det finns ingen vetenskaplig dokumentation som styrker att metoden fungerar. Forskning pågår på Karolinska institutet i samarbete med Axelsons Gymnastiska Institut.[2] Forskningens resultat kan inte besvara några generaliserbara behandlingseffekter av Rosenmetoden utan bör ses som en utgångspunkt till en ny studie där antagandena i den teoretiska fyrfältsmodellen skulle kunna testas.[3]

Det finns väl dokumenterat att beröring generellt har flertalet fysiska och psykiska effekter såsom att lindra smärta, oro, stress med mera samt förbättra sömnen med mera.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Rosen Institute, USA
  2. ^ Karolinska Institutet
  3. ^ Forskargrupp Integrativ Vård på Karolinska institutet
  4. ^ ”DiVA - Search result”. www.diva-portal.org. http://www.diva-portal.org/smash/resultList.jsf?dswid=-3729&language=en&searchType=SIMPLE&query=ber%C3%B6ring&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D&aqe=%5B%5D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=false&sf=all. Läst 19 februari 2018.