Rosentärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rosentärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Roseate terns Palometas.jpg
Adulta rosentärnor i häckningsdräkt.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Måsfåglar
Laridae
Släkte Sterna
Art Rosentärna
S. dougallii
Vetenskapligt namn
§ Sterna dougallii
Auktor Montagu, 1813
Juvenil (ljus morf)
Juvenil (ljus morf)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rosentärna[2] (Sterna dougallii) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vuxen rosentärna i profil.

Rosentärnan är en liten till medelstor tärna, 33–36 cm lång och med vingspann på 67–76 cm. Arten kan förväxlas med silvertärna, fisktärna och kentsk tärna. Näbben är diagnostiskt svart med rött längst in, vilket breder ut sig under häckningssässongen och är mer utbrett i underarterna i tropikerna och på södra halvklotet. Stjärtspröten är väldigt långa och böjliga och benen orangeröda.

Den är mer kortvingad och har snabbare vingslag än både fisktärna och silvertärna. Vingens ovansida är ljust grå och undersidan vit. I flykten är den därför väldigt ljus, som en liten kentsk tärna. Sommartid får vuxna fåglar en rosafärgad nyans på undersidan vilket gett fågeln dess namn.

Vintertid får rosentärnan en vit panna och näbben blir svart. Ungfåglar har ett fjälligt utseende likt unga kentska tärnor, men det svarta är mer utbrett på hjässan.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rosentärnan är vida spridd i stora delar av världen, men samtidigt lokalt förekommande. Det finns fem underarter[4] med olika geografisk utbredning och något olika utseende, främst i fråga om näbbfärg.

Genetiskt står rosentärnan närmast vitpannad tärna (S. striata) och vidare svartnackad tärna (S. sumatrana).[5]

Rosentärnan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Med endast två fynd är rosentärnan en mycket sällsynt gäst i Sverige. Första gången sågs den utanför Kristinehamn i Värmland i juni 1949, därefter 65 år senare i östra Skåne.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rosentärnans bo med ägg, typiskt undanskymt.

Arten häckar i kolonier i klippskrevor vid kuster och på öar, tillsammans med andra tärnarter, såsom silvertärna och fisktärna och utnyttjar dessas aggressiva försvar av bona. Själv är rosentärnan inte särskilt aggressiv. Äggen är 1-2 (mer sällan 3) till antalet.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Rosentärna som mobbar en fisktärna.

Precis som andra tärnor livnär sig rosentärnan genom att dyka efter fisk. Den är dock mycket mer havsbunden än många andra tärnor och besöker sötvattenslaguner utmed kusten enbart för att bada, inte för att fiska. Den dyker oftast direkt och inte i steg som silvertärnan, typiskt snett ner i vattnet. Under parningsritualen erbjuder hanen honan nyfångad fisk.

Olikt andra tärnor beter sig rosentärnan ibland som labbar och stjäl fisk från andra sjöfåglar, i brittiska häckningskolonier oftast från lunnefåglar. Detta ökar deras möjlighet att få tag i föda under dåligt väder när fisken simmar djupare utom räckhåll för dykande tärnor men fortfarande nåbart för lunnefåglar som dyker djupare.

Status[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet jagades fågeln för sina stjärtfjädrar för hattdekorationer. Under senare tid har rosentärnan minskat i vissa områden på grund av konkurrens och predation av trutar. Av människan konstruerade bolådor har visat sig vara väldigt betydelsefulla för beståndet av rosentärna. Eftersom arten gärna häckar lite undanskymt har de villigt anammat bolådorna. Lådorna ger dem skydd från predatorer som gråtrut och har därför förbättrat överlevnaden för ungfåglarna. Vid en koloni på Coquet Island i Northumberland, England steg beståndet från 25 par 1997 till 92 par 2005 efter att bolådor introducerats.

I Storbritannien står rosentärnan under skyddet från Biodiversity Action Plan. I Kanada kategoriseras arten som hotad av The Canadian Wildlife Service. Amerikanska Department of Interior listar den nordöstra populationen av rosentärna som starkt hotad och den karibiska som hotad.[7] Globalt placeras rosentärnan i kategorin livskraftig av IUCN och betraktas därför inte som hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Artens vetenskapliga namn hedrar den skotska läkaren och samlaren Dr Peter McDougall (1777–1814).[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger på delvis en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Rosaete tern, läst 2016-10-20

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Sterna dougallii Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2014-01-23.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-10-10
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Gochfeld, M. 1983. World status and distribution of the roseate tern, a threatened species. Biological Conservation 25:103-125. (citerat i South Atlantic Fishery Management Council 1999 - Roseate Tern. Läst 070602)
  5. ^ Bridge, Eli S; Jones, Andrew W; Baker, Allan J (2005). ”A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution”. Molecular Phylogenetics and Evolution 35 (2): sid. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. http://scholar.library.csi.cuny.edu/~fburbrink/Courses/Vertebrate%20systematics%20seminar/Bridge%20et%20al%202005%20.pdf. 
  6. ^ Rosentärna, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  7. ^ ”Roseate Tern”. Birds of North America Online. Ithaca, New York: Cornell Lab of Ornithology. 2014. http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/370/articles/introduction. Läst 15 August 2015. 
  8. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. sid. 139. ISBN 978-1-4081-2501-4