Roskarl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Roskarl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Arenaria interpres (habitus).jpg
Adult hane av nominatformen interpres i häckningsdräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteArenaria
ArtRoskarl
A. interpres
Vetenskapligt namn
§ Arenaria interpres
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Arenaria interpres map.svg
Synonymer
  • Tringa interpres, Linné
  • Strepsilas collaris, Nilsson
  • Strepsilas interpres, Malm 1877
Hitta fler artiklar om fåglar med

Roskarl (Arenaria interpres) är en vadarfågel i familjen snäppor som tillsammans med den nordamerikanska svart roskarl bildar släktet Arenaria.[2] Den har en vid utbredning runt om Arktis samt i norra Europa och kan under flyttning och vintertid ses vid nästan alla kuster i världen. Den minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. I Sverige är populationsutvecklingen dock så pass negativ att den numera kategoriseras som starkt hotad.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Flygande roskarlar interpres i vinterdräkt i oktober.

Roskarlen är 22–24 centimeter lång och har ett vingspann på 43–49 centimeter. Den är kraftigt byggd med kort hals och kort stark näbb. I sommardräkt är den brokig med svartvitt huvud, rödbrun rygg, vit undersida och röda ben. Den enklare vinterdräkten är brun ovantill och vit undertill. Juvenilen är färgad ungefär som adult fågel i vinterdräkt. Utseendet är karaktäristiskt när den flyger, med vita fläckar på rygg, vingar och stjärt.

Locklätet är ett staccatoartat "tuck-a-tuck-tuck" samt ett kort "k(l)ju". Varningslätet och sången är lika, ett accelererande "kjävi-kjävi-vitt-vitt-vitt-vitt-vitt-vitt."

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Roskarlen har cirkumpolär utbredning och häckar runt om Arktis. Den flyttar mycket långt och övervintrar så långt söderut som på Sydafrikas och Australiens kuster. Den är därmed vanlig vid kuster nästan överallt i världen.

Man brukar dela upp roskarlen i två underarter, med följande utbredning:[2]

I Europa har roskarlen ganska begränsad utbredning och häckar främst vid Norges atlantkust och vid Östersjöns kuster i Sverige, Finland och Estland.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Roskarlen häckar utmed Östersjökusten från Blekinge till Norrbotten samt på Öland och Gotland. Enstaka häckningar sker också i Vänern. Fram till 1995 häckade den även sällsynt vid Sveriges västkust, liksom i Skåne där endast en häckning konstaterats under 2000-talet.[3] Den flyttar med början i juli och ända fram till september i sydvästlig riktning till övervintringslokaler i norra och västra Afrika. Till Norden återkommer den i början av maj.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Roskarlen och dess systerart svart roskarl som enbart förekommer i västra Nordamerika är tillsammans systergrupp till småvadarna i släktet Calidris.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

En flock med roskarlar interpres i olika dräktstadier.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Roskarlen häckar i arktiska områden och lever nästan uteslutande vid kuster där den föredrar steniga stränder framför sandstränder. Roskarlen kan ofta ses tillsammans med skärsnäppor, och i Sverige oftast med måsar och tärnor.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Ägg av roskarl ur Muséum de Toulouses samling.

Roskarlen har en varierad diet som omfattar as, ägg och växtmaterial, men främst lever den av ryggradslösa djur. Insekter är en viktig näringskälla under häckningssäsongen och den tar också kräftdjur, blötdjur och maskar. Den födosöker oftast i strandlinjen och ofta i flock. Den är stark och kan vända på stenar för att söka efter föda.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Samma par brukar återvända till samma häckningsplats år efter år. Boet placeras ofta mitt inne i en mås- eller tärnkoloni. Ofta placeras det lite dolt i växtlighet eller bland stenar, men det kan också ligga helt öppet. Den lägger i genomsnitt tre till fyra ägg, som ruvas av båda föräldrarna i drygt tre veckor. Ungarna lämnar boet snabbt efter kläckningen och blir flygfärdiga efter cirka tre veckor.

Roskarlen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

På grund av sitt mycket stora utbredningsområde och population kategoriseras arten som livskraftig (LC) av internationella naturvårdsunionen IUCN.[1] Totalt sett minskar den i antal, med ökande bestånd i Nordamerika och minskande i Europa. Den globala populationen har uppskattats till 460 000–730 individer. I Europa tros det häcka 35 900–77 100 par.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Beståndet i Sverige har minskat sedan 1970-talet och en kraftigt minskning har observerats på flera platser under senare tid. Under de senaste 30 åren har beståndet minskat med hela 60–90 %, de senaste tio med 40–60 %. Idag uppskattas populationen till cirka 1 900 par.[3] En orsak kan vara att tillgången på öppna stränder utan växtlighet minskat när det blivit mindre vanligt att hålla betande djur i de skärgårdsmiljöer där roskarlen brukar häcka. En annan orsak kan vara klimatförändringar. Roskarl kategoriseras som starkt hotad (EN) i Sverige.[5]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vana att vända på stenar har givit dess namn på flera språk, till exempel steinvendernorska och turnstoneengelska. Det svenska namnet roskarl kommer av att fågeln är "rosig", det vill säga färggrann. Roskarl kallades förr i östra skärgården för wittring, i Kalmar för hötrick eller hötring, i norra Sverige för kutterutt och på samiska för goattekollas.[6] August Malm kallade fågeln för höttring i sin bok om Göteborgs och Bohusläns fauna från 1877.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten baseras bland annat på en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Turnstones, läst 5 september 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Arenaria interpres Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ [a b c] ArtDatabanken (2020) Mikael Svensson 2001. Rev. Mikael Svenson 2005, Martin Tjernberg 2010. Arenaria Interpres, Statens Lantbruksuniversitet 2020-04-30
  4. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  5. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  6. ^ Sven Nilsson (1858) Foglarna.
  7. ^ August Malm (1877) Göteborgs och Bohusläns fauna, sid:292

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 215-217. ISBN 91-1-913142-9 
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 148. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]